Snårig väg genom juridiska djungler

Alltfler frågor blir i allt högre grad juridiska frågor. Lagar har alltid satt ramarna för näringslivet. Men nu handlar det inte om ett yttre staket som omgärdar ett stort fält på vilket marknadskrafter och avtalsfrihet får råda. Den idyllen kanske aldrig existerade men nu är liknelsen i vart fall en annan. Glöm ett öppet fält. Snarare är många företag fångar i en labyrint av regler, vars snåriga häckar skymmer sikten för alla andra överväganden än de juridiska.

BOLAGSJURISTENS NYA VARDAG

Bolagsjuristens gamla vardagsuppgifter finns kvar i form av kundavtal, användarvillkor, leverantörsavtal, HR-frågor och ibland kanske M&A-juridik. Men i tillägg till dessa måste bolagsjurister också orientera sig kring mycket annat. Från EU och USA har vi tusensidiga regelverk med aptitretande namn som exempelvis GDPR, MAR, KYC, AML och nu även EU:s taxonomi för hållbarhet.

Och glöm inte MIFID2, en typisk jackpot för jurister och IT-konsulter. Ökad “transparens” är det påstådda syftet med de 1,4 miljoner (!) paragrafer/stycken med regler som utgör MIFID2.

GDPR förtjänar en extra rad. EU införde GDPR för att ge konsumenter ”dataskydd” mot företag. Det verkar inte bita på storbolagen. Facebook, Google och stora mediebolag tjänar mer pengar än någonsin. Däremot har GDPR gjort det svårare för småbolag. Hela kalaset beräknas ha kostat cirka 2000 miljarder kronor för jurister och IT-konsulter. Och på köpet har EU sannolikt dödat möjligheten för Europa att nå framgång inom framtidssektorer som AI och Big Data.

JURIDIKENS TILLVÄXTMOTORER

Den galopperande ökningen av regler och byråkrati har flera föräldrar än bara EU.

• Svenska politikers ryggmärgsreflex är att föreslå nya lagar och/eller myndigheter så fort minsta svepskäl finns. I stora och små frågor finns det alltid saker att i lag förbjuda, reglera eller byråkratisera.
• USA har en lång historik av krånglig lagstiftning som man med supermaktens obekymrade arrogans påtvingar omvärlden. Svenska banker och finansinstitut tvingas i praktiken följa många amerikanska lagar.
• EU har vi redan nämnt och vi återkommer snart till det kära ämnet.
• Komplexiteten i världen ökar hela tiden tack vare teknikutveckling, globalisering och nya branscher. Ökad komplexitet innebär i sig nästan alltid ett större behov av juridik.

Med innovation och tillväxt följer ofta ökad komplexitet. I de fallen är ökat behov av juridik och jurister alltså på alla sätt sunt. Annat är det med de juridikdrivande krafter som är politiskt motiverade.

EU-DOMSTOLENS SUPERMAKT

Precis som svenska högsta domstolen ska uttolka Sveriges lagar så är det EU-domstolens uppgift att uttolka EU:s lagar. Det finns dock viktiga skillnader. Sveriges riksdag stiftar lagar i en process som är relativt tydlig och demokratisk. Majoritetens förslag vinner. EU-lagar tillkommer mycket mer i det dolda och som ett resultat av förhandlingar där 27 regeringars önskningar ska tillgodoses. Resultatet blir ofta lagtexter som är medvetet svårtolkade och fulla av motstridig information. Sedan blir det upp till den hemlighetsfulla EU-domstolen att reda ut hur det hela ska tillämpas.

EU-domstolen sitter i Luxemburg. Domarna bär vackra röda kappor och de gör allt sitt arbete enbart på franska. EU-domstolens kritiker menar att den drivs av en centraliseringsfeber och radikal EU-agenda där alltmer makt flyttas från medlemsländerna till Bryssel. 1964 togs det stora steget, i form av ett pyttebeslut. Det var i ett rättsfall om en italiensk elräkning som EU-domstolen fastslog att EU-lag trumfar nationell lag. Fallet med den italienska elräkningen (värd 22 euro i dagens penningvärde) fick ingen motreaktion och på den vägen är det. Nationella regeringar har de facto accepterat eller gillat utvecklingen. The Economist beskriver den perversa dynamiken bra:

“EU-domstolen liknar en källarhåla för sadomasochister. Nationella regeringar tycker om att bli fastbundna och slagna i ett dunkelt rum av folk i konstiga dräkter. Men de vill helst inte berätta om detta för sina avundsjuka bättre hälfter där hemma. Alltså det egna landets domstolar och medborgare.”

IBLAND RIGID, IBLAND FLEXIBEL

En kollega inom ekonomijournalistiken har sagts vara “hard against enemies but soft against crime“. Samma slogan kunde gälla EU-domstolen. Ibland är man väldigt sträng. Men lagar kan också tolkas väldigt generöst om det medför att mer makt kan flyttas till Bryssel.

Ett exempel är att ECB:s gigantiska stödprogram egentligen är uppenbara avsteg från det utlovade ursprungssyftet med EMU. När Tysklands mäktiga (?) författningsdomstol till slut slog ner på detta för tysk räkning så körde EU-domstolen över det med motiveringen att tysk grundlag står under EU-lag. Som i sin tur verkar säga bara det som EU-domstolen vill att den ska säga.

FÖRETAGSSTÖD FÜR ALLE

Viruskrisen har givit jurister av alla sorter mycket att göra. Inte minst Bolagsjurister. Bland annat måste bolagsjurister sortera i den stora floden av stödåtgärder. Olika länder stöttar olika saker och på olika sätt. Det är sällan enkelt och smidigt. Utom i Bryssel faktiskt. Normalt tar det normalt minst ett halvår för EU-kommissionen att behandla ett ärende om eventuellt “statsstöd” till företag. Under viruskrisen diskade man dock av ärenden på ofta under 24 timmar, även på helgerna. EU-domstolen har mig veterligen inte slagit ner på ett enda av de hundratals stödprogram som EU har godkänt.

BOLAGSJURISTENS UPPDRAG

Det är inte lätt för en normalbegåvad VD att orientera sig i allt detta. Ska man söka maximalt med bidrag när det är viruskris? Ska man köra hårt eller mjukt mot leverantörer och kunder som trilskas? Hur nitiskt måste man implementera nya mer eller mindre korkade regleringar på allsköns områden? Allt detta och mer därtill är frågor där en duktig bolagsjurist är värd sin vikt i guld. Gränsen mellan lagligt/olagligt är ju svår nog. Och därtill finns den subjektiva och ständigt föränderliga gränsen mellan lämpligt/olämpligt.