Små vinster bär tungt retoriskt lass

FriskolorKrönika

”Ett förödande skattesvinn”

När medborgarna ser hur politiken misslyckas på alltfler områden så måste ett regeringsparti hitta en syndabock. Socialdemokraternas patentlösning har blivit att skylla på friskolor. Vare sig det gäller ”utanförskap”, ”integrationsutmaningar” eller ”brist på offentliga medel” så verkar skulden kunna läggas på vinstdrivande friskolor. Hade det inte varit för borgerlig skolpolitik i maskopi med giriga riskkapitalister så hade Sverige varit lika perfekt som på Olof Palmes tid.

DAGS FÖR HISTORIEREVISION

Hur ligger det till egentligen? Lägligt till valet har det nu kommit ut en bok om ”hur den svenska skolan blev en av världens mest avreglerade”. Boken heter Experimentet och är skriven av journalisten (och vännen) Karin Grundberg Wolodarski. Boken är ganska polemisk (anti) men mycket välskriven och ögonöppnande. Bland annat lär man sig att Socialdemokraterna själva står bakom mer av dagens friskolesystem än Bildt-regeringen 1991–1994. Här är några nycklar för att förstå historiken:

• Nedläggning av byskolor ledde till ett växande missnöje på landsbygden. 1983 gick det så långt att invånarna i Drevdagen i Dalarna strejkade och vägrade skicka sina barn med buss till centralorten. Det blev en mångårig långkörare i riksmedia där barnfamiljer kämpade mot betongsossar. Konflikten slutade 1989 när skolminister Göran Persson ordnade finansiering för ett fristående föräldrakooperativ i Drevdagen. Det blev ett embryo till både fritt skolval ”för vanligt folk” och offentlig finansiering av friskolor.
• Samma år, 1989, drev Göran Persson igenom kommunaliseringen av skolan. Det bakomliggande motivet var inte att förbättra skolan utan att göra jobbet lättare för finansminister Kjell-Olof Feldt. Kampen mot budgetunderskott gick nämligen dåligt på skolfronten, där kommun och stat sedan 1972 hade delat ansvar. Och eftersom delat ansvar är ingens ansvar så var det svårt för finansministern att inskärpa budgetdisciplinen.
• Kommunaliseringen innebar två saker. 1) Utbildningskvaliteten försämrades på många håll där kommunledningen var inkompetent eller prioriterade annat. 2) Vissa borgerliga kommuner använde sitt större mandat till att införa egna varianter av skolpeng och fritt skolval. Många familjer ville ha möjligheten att själv välja skola och det märktes även i opinionen på riksplanet. Inte minst Miljöpartiet var starka förespråkare av skolpeng och fritt skolval.
• 1990 beslutade den socialdemokratiska kongressen att acceptera privata alternativ inom offentliga sektorn. Och inför valet 1991 beslutade riksdagen att kommunerna var skyldiga att fördela statsbidraget till landets godkända friskolor på samma sätt som till de kommunala. Frågan splittrade Socialdemokraternas riksdagsgrupp men det var inte värre än att Göran Persson direkt gick vidare och sa att man på grund av statsbidrag till friskolor inte längre borde tillåta föräldraavgifter. Därmed cementerade Socialdemokraterna linjen att friskolor skulle finansieras med offentliga medel och inget annat.
• Alla friskolereformens grundstenar var alltså redan lagda när regeringen Bildt tillträdde. Socialdemokraterna hade banat väg för skolval, skolpeng och friskolor. Vinstfrågan var inget stort debattämne eftersom alla var överens om att marginalerna aldrig kunde bli annat än magra.
• Inför valet 1994 svängde dock Socialdemokraternas retorik och man lovade att avskaffa skolpengen. Men behålla det fria skolvalet… Väl vid makten fick sossarna andra prioriteringar än att lösa den paradoxen.
• Än mer paradoxal var den ”återställare” som skolminister Ylva Johansson till slut drev igenom. 1996 fick friskolor rätt till bidrag på samma sätt som kommunala skolor, mot tidigare 85% som de borgerliga beslutat. Det var i praktiken en kraftfull förbättring för friskolorna och dessa expanderade följaktligen mycket snabbare efter 1996.

Slutsatsen av ovanstående är att dagens debatt är djupt förljugen när det kommer till ”skuldfrågan” runt dagens friskolesystem. Socialdemokratiska ministrar var drivande bakom alla de viktigaste besluten.

EXPERIMENT UTAN SVAR

Friskolesystemets belackare pekar på att svensk skola har fått större och värre problem under samma period som friskolorna blivit stora. Det svenska friskolesystemet pekas ut som ett ”experiment” som har misslyckats. Det är en dålig liknelse. Det går nämligen inte att fastslå kausalitet i ett experiment där alla viktiga variabler ändras samtidigt. För svensk skolas del så handlar det om minst sex stora och samtidiga förändringar.

1. Kommunaliseringen
2. Fria skolvalet
3. Skolpeng
4. Generationsskifte där de sista av gamla stammens adjunkter och lektorer försvunnit.
5. Flumpedagogik genomsyrar lärarutbildning, betygsystem och läroplan. Minskad respekt för lärare och lärande.
6. Demografisk förändring där cirka 30% av eleverna i svenska skolor nu har helt utländsk bakgrund. Hela 60% av dessa är födda i utlandet med en genomsnittlig invandring vid 9 års ålder.

SAKER VI VET SÄKERT

Ovanstående sex punkter är en cocktail där man kan ha många åsikter men där somligt är fakta.

• Det är omöjligt att förklara ”resursbrist” i skolan med ”vinstuttag”. Grafiken ovan visar att vinsterna helt enkelt är en droppe i Mississippi jämfört med skolans totala kostnader.
• Kaoset i många skolor hänger ihop med urvalseffekter där lärare och studiemotiverade elever söker sig bort från stöket. Kvar blir ”svaga elever”.
• Människor är väldigt engagerade i sina barns skola och föräldrar brukar normalt sett ha tolkningsföreträde om vad som är bäst för den egna familjen. 400 000 barns familjer har valt friskolor och många fler köar för att komma in.

RÖSTAR MED FÖTTERNA

Inför valet 2022 vill Socialdemokraterna införa vinstförbud i skolan. (Men slå vakt om valfriheten…) Det är en tacksam retorik. Vinstdrivande friskolor är inte skapelsens krona. Alla är överens om att vissa reformer behövs för att röka ut dåliga aktörer och fixa skeva incitament. Men det gäller även kommunala skolor. Att påstå att friskolor är roten till allt ont i svenska skolan är att missta orsak och verkan. Friskolorna växer framförallt som en respons på förfallet i många kommunala skolor. Människor röstar med fötterna.