Sluta lita på Ingves

Efter årets börsras finns det en hel del lockande aktier där ute. Men ändå är det något som saknas. Nämligen 'kapitulation'. Det kan gälla värdepapper men det gäller också naiv barnatro på att centralbankirer och andra byråkrater löser alla våra problem.
Sluta lita på Ingves - Benson Ringhals
Tron på centralbankers omnipotens har fått hushåll att belåna sig extra tungt och köpa bostäder oavsett pris. Varför inte? Mamma Lagarde och pappa Ingves säger ju att räntorna alltid kommer vara låga.

När är det bra köpläge på börsen? Här är en liten checklista med tre saker att hålla utkik efter.

  1. Värderingar som är låga sett till långsiktig vinstutveckling.
  2. Ett nuläge med överdrivet negativt sentiment, gärna skräck och panik.
  3. Tecken på kapitulation, alltså att investerare ger upp och helt överger de trender och favoriter som präglade uppgångsfasen.

Punkterna hänger delvis ihop men handlar samtidigt om rätt olika saker. Nedan går jag igenom dagsläget utifrån dessa tre punkter med särskilt fokus på den sista där jag längtar efter ett antal kapitulationer.

VÄRDERING PÅ LÅNG SIKT

Vi på Afv som varje år skriver runt 600 aktieanalyser kände för ett år sedan att det var svårt att hitta billiga aktier. Ofta fick man göra rätt optimistiska antaganden för att uppsidan skulle se lockande ut. Efter årets börsras är det generellt mycket bättre men superbilligt är det väldigt sällan.

Särskilt inte om man betänker risker kopplade till inflation, räntor och konjunktur. Så även om många aktier, med gängse (föråldrade?) måttstockar, ser billiga ut så räcker det bara till en svag köpsignal och med viss tvekan.

ÖVERDRIVEN NEGATIVITET?

S&P 500 är ner -14% på ett år. OMXS30 är ner -19% på ett år och samma siffra gäller MSCI World Index. Det är så klart stora nedgångar. Men är nedgångarna stora i relation till de chocker som världen upplevt sedan september 2021?

Krig i Ukraina och energikris i EU är katastrofer i sig. Men de leder också till skenande inflation av globala mått. Inflationen är en drake som i 40 års tid krympte ner till osynlighet men som nu är tillbaka i all sin hemskhet. Centralbankerna måste därmed höja räntorna varpå köpkraften krymper och vi hamnar med all säkerhet i lågkonjunktur. Denna negativitet kallar jag inte för överdriven utan helt motiverad.

Trots detta är börsindex runt eller över det all-time-high som sattes innan pandemin, i februari 2020. Så det är knappast enormt negativa framtidsförväntningar inbakade i dagens kurser.

KAPITULATIONSVILLKOR

Men faktabaserad rationalitet är inte allt. Världen styrs också av tro och känslor. Så även finansmarknaden. Under de glada åren var tron stor på tech, krypto, serieförvärv, meme stocks med mera. Känslorna var passionerade inför personer som Elon Musk och Lars Wingefors. Skyddsänglar som Stefan Ingves och Jay Powell skulle vid hot om fara säkert rädda oss med sina magiska krafter. När tro och känslor blir naiva och får överhanden så skenar värderingar ofta till väders.

Ett kriterium för en botten på börsen är att de som agerat naivt och känslomässigt ger upp och omprövar de gamla sanningar som kostat dem dyrt. Det kallas kapitulation. Att man hissar vit flagg och överger sina gamla käpphästar med känslor av skam eller vrede. Min uppfattning är att man ska leta efter tecken på kapitulation i de tillgångar/käpphästar som varit ledande för den tidigare uppgångsfasen.

Krönikan ”När krypto kapitulerat är det köpläge i tech-aktier” från i maj handlade om just detta. Då resonerade jag kring att Bitcoin nog borde falla minst 50% från dåvarande nivå 30 KUSD. Nu är vi runt 19 KUSD. En bit kvar alltså innan avskyn mot krypto är stor nog om jag får välja.

MISSTRO MOT CENTRALBANKER

Efter de senaste veckorna tycker jag mig se en annan känslomässig bubbla som är på väg att spricka. Nämligen barnatron att centralbankirer är både allsmäktiga och alltid vill frälsa oss ifrån ondo. Det har i åratal funnits röster (inklusive undertecknad) som varit starkt kritiska mot centralbankirernas noll- och minusräntor och enorma stimulanspaket. Men det har varit rätt sällsynta röster i öknen. Marknaderna i stort har istället gått på linjen att alla stora problem kan lösas av välvilliga och upplysta centralbankirer. Länge var det en riktig hypotes. Det vi ser nu är två saker.

  1. Det är helt uppenbart att centralbankirer ofta har noll koll. “Transitorisk” inflation blev skenande och späddes så klart på av galen penningpolitik. Det är också så att tron på centralbankers omnipotens är något som fått hushåll att belåna sig extra tungt och köpa bostäder oavsett pris. Varför inte? Mamma Lagarde och pappa Ingves säger ju att räntorna alltid kommer vara låga.
  2. Även i breda lager av hushåll och bankekonomer börjar polletten avseende punkt 1 nu trilla ner. Hushåll och företag blev lurade att lita på personer som inte vet vad de sysslar med!

En annan “kapitulation” att hålla koll på är alltså tron på centralbankirer som vita riddare som kan bekämpa varje drake. Det är nu uppenbart att vi är på väg dit. Om “Gud är död”, som Friedrich Nietzsche (1844-1900) hävdade, så leder det till en ökad känsla av otrygghet och existentiell förvirring. Det som nu håller på att dö är marknadens tro att centralbankirer har gudalik makt att frälsa oss. Den dödskampen kommer ta tid men slutdestinationen är en annan syn på risk och avkastning. För flertalet investeringar och tillgångar så innebär det strukturellt högre avkastningskrav.

HAVERI FÖR ANSVARSKÄNSLA

Den sista “kapitulationen” jag tänkte nämna är lite mer filosofisk och kanske ännu mer långsiktig. Precis som för centralbankirer så handlar det om en övertro på statens förmåga. Ett skrämmande exempel gäller skadorna som fått kärnkraftverket Ringhals 4 att stänga från augusti till januari 2023. Man baxnar när man läser Vattenfalls redogörelse om vad som hänt. Genom ett episkt korkat handhavandefel (“mänskliga faktorn”) så stängs nu 6% av Sveriges elproduktion ner helt i onödan mitt i energikrisens värsta vinter. Kostnaden för skattebetalare och hushåll lär räknas i tiotals miljarder plus att Putin stärks i sitt krig mot Ukraina och Väst. Blev det ramaskri? Nej, och ingen verkar ta på sig ett ansvar. Varken Vattenfalls VD Anna Borg eller Ringhals VD Björn Linde. Och givetvis inte styrelsen eller energiministern. Ingen har bett om ursäkt och ingen kommer få sparken av allt att döma.

Den här bristen på ansvar kan bara fortgå så länge folk låter det fortgå utan konsekvenser. Här tror jag svenskarnas naiva barnatro har många år kvar. Men det finns en finansiell vinkel också och det är att börsen fortfarande inte verkar ha fattat fullt ut att Europa är på väg in i en riktigt tuff vinter. Inte minst tack vare klåparna på Ringhals.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor

Annons från AMF
Annons från AMF