Krönika Svenska kronan
Släpp självgodheten – det är dags att vi blickar mot euron
“The dollar is our currency, but it’s your problem”, sa USA:s finansminister John Connally på ett G10-möte i Rom 1971. Det skrivs allt som oftast om dollarns minskade betydelse. USA:s relativa militära och ekonomiska styrka har minskat sedan 70-talet, men dollarns dominans är större än någonsin.
Ett par månader tidigare hade president Nixon officiellt avskaffat guldmyntfoten. Den monetära världsordning USA skapat vid slutet av andra världskriget i form av Bretton Woods upphörde. Sedan dess har den svenska kronan successivt försvagats. Oavsett måttstock är kronans utveckling unik bland avancerade ekonomier. I kombination med instabilitet är detta skadligt för Sveriges ekonomi.
Svagare svensk krona i 50 år
Dollarns fortsatta dominans och den svenska kronans förfall är inga mysterier. Det finns förklaringar och orsaker. Vissa är självförvållade och andra inte. Under Bretton Woods var valutakurser fasta och centralbanker kunde med USA konvertera sina dollar till guld. En dollar kostade 5,17 och ett uns guld 181 kronor. Nu är dollarn dubbelt så stark och guldet nästan 150 gånger dyrare. I en artikel från Dagens Industri går att läsa ’Därför har kronan rasat – i tio år’. En alternativ och mer passande rubrik är – i femtio år.
Kronan har inte bara fallit i nominella termer utan även inflationsjusterat. Utvecklingen sedan 70-talet mot våra grannländer är entydig. Ett lägre värde innebär att utländska produkter blivit dyrare relativt svenska. Gradvist förfall är förrädiskt. I början av 1900-talet var Argentina ett av världens rikaste länder. Ett attraktivt alternativ till USA för europeiska emigranter. Många av de lyckligt lottade som åkte skidor i Schweiz på 80-talet måste numera välja andra destinationer.
Bretton Woods-systemet lade grunden för dollarns dominans. Vietnamkriget och ökad välfärd gjorde dock guldmyntfoten ohållbar. I slutet på 60-talet var det uppenbart att USA inte hade tillräckligt med guld att fullgöra sina åtaganden. Efter guldmyntfotens avskaffande föll kronan successivt. Ett resultat av försämrad internationell konkurrenskraft. Efter valutakrisen -92 fick marknaden sätta priset på kronan och Riksbanken blev gradvis oberoende. Det har hjälpt föga.
Vilar på USA:s trygghet
I stora drag har världen sedan 70-talet kännetecknats av ökad skuld och upprepade valutakriser. Marknaden är nyckfull och för många ekonomier är dessa kriser knutna till dollarn. Utan guldmyntfoten finns ingen teoretisk begränsning hur stor penningmängden kan bli. Det är en bidragande faktor till ökad instabilitet. Enligt Världsbanken har den globala penningmängden som procent av BNP mer än fördubblats sedan dess.
Dollarn vilar på USA:s trovärdighet. Den dominerar handel och utgör cirka 60% av globala valutareserver enligt IMF. Den beständiga efterfrågan innebär även fördelaktig upplåning trots en statsskuld som närmar sig 100% av BNP.
Genom penningpolitik sätter USA tonen för den globala ekonomin och genom sanktioner kan stater och banker uteslutas från det monetära systemet. Som ’lender of last resort’ kontrollerar Federal Reserve även dollarns likviditet. Utan den hade det europeiska banksystemet kollapsat efter finanskrisen 2008. Kronan och Riksbanken besitter ingen av dessa egenskaper.
Skipar sin egen rättvisa
Valuta- och räntemarknaderna är unika då centralbanker har kraftfulla verktyg att påverka dem. I slutändan är det dock marknaden som har sista ordet. Likt gamla testamentets Gud skipar den sin egen rättvisa.
Orsakerna till den svaga kronan är många. Mindre valutor straffas ofta i tider av osäkerhet, men denna förklaring är otillräcklig. Riksbanken har påpekat att låg produktivitet är en förklarande faktor. Enligt Världsbanken hade Sverige världens fjärde högsta BNP per capita på 70-talet. Nu ligger vi på en en mindre smickrande sjuttonde plats. Att rätta till detta tar tid. Förbättrad tillväxt och produktivitet kräver både reformer och långsiktiga investeringar.
Sedan inflationen tog fart 2021 är det uppenbart att kejsaren inte har några kläder. Riksbanken genomförde under lång tid en mycket expansiv penningpolitik. Det innebar extremt låga räntor som försvagade kronan och bidrog till svenska hushålls mycket höga skuldsättning.
Så länge Riksbanken ökade penningmängden kunde tillväxt drivas artificiellt av ökade tillgångspriser. Den svenska statens skuld är låg, men hushållen är i dagsläget extremt sårbara. Sverige har även stora investeringsbehov inom infrastruktur, försvar och inte minst integration. Marknaden är väl medveten om det och prissätter därefter.
Vi saknar fantomsmärtor – dags för euron?
Sverige är ett land med goda förutsättningar. Låg korruption, fungerande institutioner, mycket råvaror, hög utbildningsnivå och fred i 200 år. Kronans och Sveriges ekonomiska utveckling de senaste årtiondena måste därför ses som ett misslyckande. Särskilt i ljuset av bättre ekonomisk utveckling i jämförbara ekonomier.
Det finns lite som pekar på att Riksbanken sedan 90-talet markant förbättrat utfallet. Det är möjligt att en reformerad Riksbank kan rätta skeppet, men trots formellt oberoende är dess agerande i realiteten högst beroende av omvärlden. Hur påverkas inflationen av en starkare dollar? När förväntas ECB sänka räntan?
Ur detta perspektiv ter sig ter sig euron alltmer attraktiv trots dess många brister. Sverige har en lång tradition av multilaterala samarbeten och till skillnad från Storbritannien så finns inga fantomsmärtor av ett förlorat imperium. Det finns dock fortfarande en rejäl dos av självgodhet i den inhemska debatten, vilket ter sig alltmer absurt givet Sveriges generella utveckling.
Lös problemet innan vi får en kris
Eurozonen är Sveriges största handelspartner och minskat självbestämmande är en marginell uppoffring. Stabilitet och förutsägbarhet uppskattas av industrin. Det är osannolikt att små valutor med begränsad trovärdighet är framtidens vinnare. Är Euromedlemskap en perfekt lösning? Nej, men det är ansvarslöst att inte omvärdera tidigare beslut när omständigheter och förutsättningar ändras.
I Sverige åtgärdas problem helst när de växt till en systemhotande kris. Det dödliga skjutvåldet och hotet från Ryssland ökade successivt i mer än ett decennium utan större åtgärder från det offentliga. Att en ny utredning om den svenska kronans framtid inte påbörjats är därför inte förvånande.
Martin Boldt-Christmas är analytiker med fokus på makro och globala marknader. Han arbetar idag med investeringar och har tidigare jobbat på investmentbanker och med riskkapital i Hongkong och London
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor