Skurkföretag från öst härjar fritt

I samband med Greklandskrisen 2015 var det inte ovanligt med mer eller mindre sarkastiska anekdoter om den rådande samhällsmoralen. En av dessa berättade att man i vissa livsbutiker kunde välja om man ville betala med eller utan moms. Hur utbrett detta var låter jag vara osagt. Sensmoralen var dock tydlig: det är klart som sjutton att det går åt fanders med statens ekonomi om man inte gör rätt för sig.

I sin förlängning riskeras inte bara de ekonomiska förutsättningarna att finansiera offentliga välfärdstjänster. Snart drabbas också den grundläggande samhällsmoralen, alltså de oskrivna koder och förhållningssätt som konstituerar ett sunt och friskt samhälle. Eller för den delen en hel bransch. Vad som kan ske om man förlorar kontrollen är uppenbart när man tar del av larmrapporter om tillståndet i renhållnings-, restaurang- eller varför inte byggbranschen i södra Italien eller andra delar av Syd- och Östeuropa. Vill det sig illa kan rena maffiastrukturer ta över och ödelägga alla möjligheter till normalt och hederligt företagande.

Med mer än 30 år i bygg- och fastighetsbranschen kan jag dessbättre konstatera att det mesta blivit bättre. Borta är sen länge de kartellstrukturer som förr fanns i lokala marknader, där man kunde mötas på stadshotellet för att över en blöt lunch göra upp om vem som skulle lägga lägsta pris på nästa kontrakt. Samma sak inom asfaltssektorn där korruptionen kanske var som mest seglivad. Borta är också den överdådiga ‘wining and dining’-kultur som länge kännetecknade branschen. Idag sker också ett målmedvetet arbete hos alla större företag när det gäller säkra arbetsplatser, jämställdhet, mångfald och attityder.

Fusk satt i system

Men nu hotas byggbranschen av ett nytt fenomen. Den som bor i en bostadsrättsförening noterar att många av dagens badrums- och köksrenoveringar utförs av östeuropeiska småbyggare. Samma sak ute i våra fritidshusområden. Hur stor marknadsandel som dessa företag har inom det vi kallar byggservice finns det inga säkra siffror på. Däremot finns det gott om svenska företagare som vittnar om att det trots ROT blivit svårare att konkurrera.

Man skulle kunna tro att den kommersiella storbyggsektorn har bättre förmåga att parera undan företag som genar i kurvorna. Tyvärr är det mycket som tyder på motsatsen. Efter en rad incidenter med bolag från Östeuropa har Veidekke under det senaste året genomfört närmare 30 fördjupade analyser av underentreprenörer från Baltikum, Polen och Slovakien/Tjeckien. Resultat: samtliga visade sig fuska med löner, skatter och sociala avgifter. Siffran ska ses i perspektiv av att det finns närmare 3 000 utlandsregistrerade byggbolag i Sverige. Av dessa kommer knappt hälften från nyss nämnda länder. Och där förefaller fusket vara satt i system.

På ytan förefaller dock det mesta att vara i sin ordning. Genom att teckna hängavtal med Byggnads, anmäla yrkesarbetare till ID 06 och utstationeringsregistret samt göra registreringar i Fora (fackliga avtalsförsäkringar och pensionsavsättningar) och Lösen (Byggföretagens och Byggnads gemensamma löneredovisningssystem) har man lärt sig att sätta upp en schysst fasad. Det är först när man jämför de uppgifter som företagen lämnat till olika system som sanningen får kontur.

Sällan skatt i Sverige

Det Veidekke gjort tillsammans med Byggnads och ett tredjepartsföretag är att initiera breda skrivbordsutredningar. Om företaget har sin huvudverksamhet i Sverige ger redan årsredovisningen god vägledning. Genom att dividera lönesumman med antal årsarbetare får man en god indikation på vilken lön som betalas ut. I de svenska redovisningssystemen finner man sedan en mängd avvikelser. Några exempel: Färre arbetare rapporterade till Fora än vad som rapporterats till utstationeringsregistret. Lägre lön rapporterad till Fora än vad som rapporterats i Lösen. Högre löner rapporterade till Lösen än vad företaget, enligt årsredovisningen, betalat. Fler arbetare i utstationeringsregistret än antalet ID 06, och så vidare.

Samma sak när det gäller skatter och sociala avgifter. Om ett projekt har så kallat fast driftsställe, det vill säga varar mer än sex eller tolv månader beroende på land, ska inkomstskatt betalas i Sverige. Det sker mycket sällan. Sociala avgifter ska enligt EU:s huvudregel betalas i det land man arbetar. Undantag ges om företaget har sin huvudverksamhet (25% omsättning) i hemlandet eller den enskilde arbetar i två eller fler länder. Veidekkes kontroller visar att det är mycket vanligt att man arbetar i Sverige med felaktigt utfärdade intyg.

Fusk som konkurrensstrategi

Min personliga tro är att minst 50% men kanske så mycket som 90% av de utlandsregistrerade bolagen från Östeuropa har fusk som konkurrensstrategi. Till följd av hårt kostnadstryck från beställarna har flertalet större byggföretag dragit ned på egen personal och använder idag dessa företag som underentreprenörer i relativt stor skala. Eftersom svenska sekretessregler hindrar myndigheterna att samköra register och dagens konkurrensregler stoppar företagen från att utbyta information mellan varandra kan skurkföretagen härja i stort sett fritt.

Den svenska bygg- och fastighetssektorn omsätter drygt 500 miljarder kronor  per år och sysselsätter drygt 350 000 personer. Det är alltså en av Sveriges verkliga basnäringar som de närmaste åren står inför uppgiften att bygga hundratusentals nya bostäder, järnvägar, fabriker för batteriproduktion och fossilfritt stål. Frågan är under vilka villkor som dessa projekt ska genomföras? För AB Sverige är detta en ödesfråga som avgör om vi förmår upprätthålla respekten för avtal, lagar och regler eller om vi sakta ska glida in i en grekisk gråzonsekonomi där det är okej att rycka på axlarna. Vad sägs om att lyfta frågan på nästa styrelsemöte.