Siegbahn: ISK är inte skattegynnat – och nu blir det tydligare

Investeringssparkontot (ISK) är en sparform som infördes 2012 med syftet att förenkla för konsumenter och ta bort de inlåsningseffekter som finns när vinster skattas på vanliga värdepapperskonton (VP-konton). Istället för 30% skatt på vinster tas skatten ut på en schablonränta som från början sattes till statslåneräntan.

I två omgångar försämrade sedan den rödgröna regeringen villkoren genom att lägga på först 0,75% och sedan ytterligare 0,25% till schablonränta. Dessutom infördes ett golv så att schablonräntan inte kan bli lägre än 1,25%.

Sedan räntorna hoppat upp till normala nivåer har Skatteverket för 2023 års beskattning utgått från statslåneräntan 1,94%. Med tillägget på en procent fick vi 2,94%, och med 30% beskattning blir den faktiska skatten på ditt kapital på ISK i år 0,882%. Idag kom beskedet att statslåneräntan fastställts till 2,62% och därmed att skatten för 2024 blir 1,086%.

Myten som jag är medskyldig till

I media förekommer det flitigt argument om att ISK skulle vara skattegynnat. Bland andra Andreas Cervenka ger uttryck för den ståndpunkten i sin populära bok Girig-Sverige där han halvt på skämt och halvt på allvar talar om Sverige som ett “skatteparadis för de absolut rikaste”. Jag har också som “sparexpert” i media gjort misstaget vid flera tillfällen att säga att ISK är skattegynnat.

ISKArtikel

Skatten på ISK och KF stiger med 23 procent

Det är lätt att tro att så är fallet om man ställer upp ett enkelt exempel. Om vi antar att aktiemarknaden går upp 8% per år (nominellt, inklusive inflation) blir skatten 30% av det, dvs 2,4%, om du säljer din aktiefond från ett VP-konto efter ett år. Det är mycket mer än 1,086% i skatt som gäller på ISK från 2024. En vanlig tumregel som personer i media använt är att det skulle vara klokt att ha sparande på ISK om den förväntade avkastningen är högre än 4%. Det finns framför allt tre saker som gör att det är mycket svårare än så: Tidsaspekten, riskfrågan och ränteläget.

Tidsaspekten

Om du i exemplet ovan istället behåller din fond på VP-konto i två år kommer du att betala din skatt först efter två år. Det innebär att den skatt du annars hade betalat första året fortfarande är investerad i din fond och ger dig avkastning. Du får alltså ränta på ränta på att senarelägga beskattningstillfället. Det här minskar den totala skatten för den som väljer VP-konto.

Förlänger man resonemanget så att vi pratar om decennier kommer det visa sig att det faktiskt blir skattemässigt billigare att investera på VP-konto än ISK. Enligt mina beräkningar handlar det om runt 20-30 år med nuvarande regler. Längre tidsperioder ger kraftig skattefördel för VP-kontot som alternativ till ISK. Det här förutsätter dock att du kan och vill ligga kvar i samma fond eller aktie så länge.

En annan effekt som krånglar till saken är att beskattningen på VP-konto inte alltid är 30% av vinsten. Det finns en schablonregel som innebär att man alltid får anta att anskaffningsvärdet på aktierna/fonderna är 20% av värdet de säljs för. När avkastningen överträffar till 400% blir alltså skatten 30% av 80%, dvs 24%, på framtida avkastningar.

Riskfrågan

En aktiefond på ISK är inte samma sak som en aktiefond på ett VP-konto. En stor skillnad är att sättet som VP-konto beskattas på innebär att höga avkastningar dämpas på grund av skatten som är 30% på vinsten. På samma sätt dämpas också dåliga avkastningar. Förluster kan kvittas rakt av mot andra kapitalvinster och har man inga vinster att kvitta mot kan man göra ett allmänt förlustavdrag mot inkomster av tjänst till 70% vilket innebär att de flesta har minst en total skattereduktion på 30% * 70% = 21%.

Har man redan upparbetat en avkastning i sitt värdepapper kan man något förenklat säga att både framtida positiv och negativ avkastning dämpas med 30%. I klassisk finansiell teori skulle man säga att standardavvikelsen, eller risken, är mellan 21-30% lägre. Eftersom alla finansiella investeringar bör utvärderas i förhållande till sitt risktagande, den så kallade riskjusterade avkastningen, blir alltså en investering med 21-30% lägre risk, allt annat lika, mycket attraktivare.

Det går alltså att investera större belopp på ett VP-konto, eller använda hävstångsprodukter som lånar pengar av banken för att investera mer på börsen, för att få likvärdig risknivå som på ett ISK. Skillnaden blir då en uppenbar möjlighet att få högre avkastning eftersom den förväntade avkastningen på börsen är högre än den riskfria ränta som man antas kunna låna för.

Enligt mina beräkningar, med dagens system och räntenivåer, leder detta till att ISK fortfarande är lite bättre för innehavsperioder kortare än tolv år. För den som väljer att ha en hävstång på 143% för att den räknar med fullt förlustavdrag på 30% blir break-even redan efter fem år. För längre perioder eskalerar fördelen för VP-kontot i båda fallen. Den uppenbara nackdelen är att man också måste behålla sitt värdepapper under hela perioden. Det finns alltså “mjuka” fördelar med ISK som inte beaktas när man bara räknar.

Det här är ganska teoretiskt, men fullt möjligt att göra för de flesta. För en person som har 100 tkr att investera och vill ha allt på börsen så finns det kanske inte pengar att tillgå för att skapa en hävstångseffekt. Även här finns dock alternativ. För vissa går det att ta lån och Nordnet har nyligen lanserat en global indexfond med 125% hävstång. Att ha den fonden i ett VP-konto blir alltså lägre risk än att ha en vanlig globalfond på ett ISK.

Statens perspektiv

Det här resonemanget går också att göra från statens perspektiv, vilket nationalekonomen Jacob Lundberg presenterade i artikeln “Inte självklart att ISK är skattegynnat” i Nationalekonomiska föreningens tidning Ekonomisk Debatt redan 2017.

Med avstamp från klassisk portföljteori lyfter Lundberg fram att statens stabila intäkter från ISK-skatt i teorin skulle kunna investeras delvis på börsen för att på så sätt replikera det alternativa skatteintäktsmönster som hade uppstått om spararna valt VP-konto för sina investeringar.

När staten kan låna till statslåneräntan, men spararnas schablonbeskattning görs med statslåneränta plus en procent, uppstår en skevhet som stärker statens ställning och försämrar spararens. Om vi förenklar ytterligare är det en klar fördel för staten att ISK-skatten kommer även i kristider när börsen går ner och att staten därför borde föredra att du har pengarna på ISK med dagens skatteregler.

Ränteläget

Om vi antar att avkastningen på aktiefonden alltid är 8% så blir skatten vid försäljning från ditt VP-konto alltid 2,4% om du sparar ett år i taget. Om ränteläget höjs kraftigt så att vi får en statslåneränta på 7% innebär det att ISK-skatten också blir 2,4% eftersom schablonräntan höjs med en procentenhet till 8%.

Enligt finansiell teori bör dock avkastningen på börsen också bli högre om räntorna är högre. Man pratar om börsens riskpremie. Här verkar inte forskarna vara överens om den är konstant eller om börsen alltid förväntas ge samma avkastning. Min gissning är att verkligheten är någonstans däremellan och då blir ISK sämre för spararen när ränteläget och ISK-skatten stiger som den precis gjort.

Ny studie bekräftar Lundbergs slutsats

I en ny artikel i Ekonomisk Debatt dyker tre forskare ännu djupare i frågan om ISK är skattegynnat. Under rubriken “Är skatten på investeringssparkonton för låg?” kommer de fram till att:

“VP-konto tenderar att vara lika bra eller bättre ut skattesynpunkt. Ett ensidigt hävdande att ISK tydligt dominerar skattemässigt finner därför inget stöd när man antar en riskavert privatsparares perspektiv.”

Borde alla flytta sina pengar från ISK till VP-konto nu?

Frågan om valet mellan ISK och VP-konto är mycket komplex. Det är många parametrar som ställer till det för den som vill räkna på saken. Det är framför allt tre saker som leder till att jag ändå förespråkar ISK: Enkelheten, att ISK inte har inlåsningseffekter och att politikerna sannolikt kommer sänka skatten på ISK och därmed minska dess nackdelar.

Trots att Lundberg förmodligen är den första och största kritikern av skattesituationen för ISK så väljer han själv att ha sitt sparande där. Mina egna pengar ligger också kvar på ISK.

Tidö stakar ut fel väg

Tidöavtalet innehöll en skrivning om att ge skattefrihet för de första 300 000 kronorna man sparar på ISK. Jag tycker i likhet med Lundberg att det är fel väg att gå. Det är något vi på Småspararguiden har debatterat emot tidigare i DN. En rimligare väg att gå är att ta bort påslaget på en procent på schablonräntan för att skattesituationen mellan kontona skall bli mer neutral.