Siegbahn: Felaktigt fokus – så här borde vi göra med brytpunkten

“Ett svek”, tyckte SvD:s ledarskribent. “Ett svaghetstecken”, säger en moderatprofil. “Dålig politik”, säger MUF. “Ett förslag som lika gärna hade kunnat läggas fram av en socialdemokratisk finansminister”, sa Timbros VD. Dessa reaktioner från högerhåll handlar inte om införandet av en ny drakonisk skatt utan om en teknikalitet i hur gränsen dras för vilka medborgare som ska betala statlig skatt.

Vanligt folk betalar lite förenklat 30% kommunalskatt på sin inkomst. Har man hög inkomst över brytpunkten 51 158 kronor per månad betalar man ytterligare 20% av den överskjutande delen i statlig skatt. En lön på 61 158 kronor innebär alltså en statlig skatt på 2 000 kronor per månad utöver kommunalskatten. Höginkomsttagare får därmed en marginalskatt runt 50%.

Har fungerat i decennier

Eftersom priser och löner i normala fall stiger varje år är det också logiskt att brytpunkten för den statliga skatten följer med. I inkomstskattelagen står det att höjningen ska göras med konsumentprisindex plus 2% för att lönerna typiskt sett har ökat så mycket. Syftet med uppräkningen går att spåra till en flera decennier gammal proposition där tanken var att andelen personer som ligger över gränsen för statlig skatt ska vara ungefär densamma från år till år. Ganska trubbigt, men ett försök att principen ska hålla över tid så att lagen inte behöver skrivas om varje år. De senaste decennierna ser modellen ut att ha fungerat bra med en andel höginkomsttagare som har pendlat mellan 13–18%.

Tillbaka till nutid. Förra året höjdes brytpunkten enligt den trubbiga formeln med 10,6% samtidigt som lönerna ökade med 3,2%. Brytpunkten höjdes alltså kraftigt samtidigt som lönerna inte alls hängde med. Effekten? Andelen höginkomsttagare sjönk till 11%.

I år är det dags igen. Vi har återigen en kraftig inflation på samma nivå som året innan. Om vi hade fortsatt på samma spår med den trubbiga uppräkningen av brytpunkten hade vi haft rekordlåga 9% höginkomsttagare.

En saknad diskussion

När regeringen nu vill pausa uppräkningen av brytpunkten kommer det att leda till att andelen höginkomsttagare återgår till 13%. En nivå som historiskt sett alltså är låg.

Debatten i media har istället handlat om något annat: Frångår högerblocket en praxis? Är det hyckleri att kritisera vänsterblocket för att vilja pausa uppräkningen ena året och sedan göra det själv året därpå? Kommer Socialdemokraterna utnyttja detta i framtiden för att pausa indexeringen och indirekt höja skatten?

Diskussionen jag saknat är vad syftet med uppräkningen är och vad man kan göra åt att det inte fungerat som tänkt de sista åren. Här har jag ett förslag: Sedan lagen om uppräkning kom till har begreppet inkomstbasbelopp införts som speglar just löneökningarna.

Om vi knyter uppräkningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt till det så slipper vi kanske liknande debatter i framtiden? En trevlig present till den som vill förenkla regelbördan är också att sätta nivån till exakt 8,07 inkomstbasbelopp (49 967 kronor i månadslön i år) som är brytpunkten när man inte får mer tillskott till sin allmänna pension. Det blir logiskt, enkelt och framtidssäkert. Vilka partier en sådan förändring skulle gynna i det politiska spelet överlåter jag åt andra krönikörer att analysera.

Patrick Siegbahn är grundare och ansvarig utgivare för Småspararguiden