Sandström: Vätgas – gårdagens sköldpadda, morgondagens hare

Flera vätgassatsningar har kapsejsat den senaste tiden. E-metanolprojektet i Örnsköldsvik har lagts ner, likaså Unipers flygbränslefabrik i Långsele. Men det talas alltjämt om vätgasfabriker i såväl Ånge som på Åland, detta i anslutning till vindkraft.

Är vätgas en grön bubbla?

Den gröna haren och sköldpaddan hjälper oss att förstå vätgasens utmaningar och förtjänster.

Gårdagens sköldpadda: vätgas mot svaveldioxid

Tillsammans med forskarna Jonas Grafström och Philip Rehnberg skrev undertecknad i Ekonomisk Debatt om de lärdomar som kan dras från minskningen av olika luftföroreningar.

Tjockolja innehåller en viss mängd svavel, vilket medförde att svaveldioxid bildas vid konsumtion av olja. Försurning av sjöar och vattendrag var knuten till utsläpp av bland annat svaveldioxid.

Vätgas används numera för att reducera bort svavlet från tjockoljan.

Resultatet har varit en snabb och drastisk nedgång i utsläppen av svaveldioxid. 1990-2022 sjönk utsläppen av svaveldioxid med 86%. I relation till BNP, som nästan fördubblades, var reduktionen hela 93%.

Minskningen av svaveldioxid har med andra ord varit en grön sköldpadda. Små steg av teknisk utveckling och lagstiftning ligger bakom framgången.

Är vätgas morgondagens hare?

Jag har försökt utreda vätgasens potential, bland annat i Magnus Henreksons bok om stålet i Norrland, samt genom att recensera en bok på ämnet i tidskriften Journal of Evolutionary Economics.

Dagens och morgondagens satsningar på vätgas skiljer sig i många fall från gårdagens.

Ambitionen är nu ofta att använda vätgas för energi istället för att reducera bort olika ämnen. Detta framstår tyvärr som mer av en hare. Storslagna invigningar, EU-pengar och orealistiska planer leder i nästa skede till nedläggningar och besvikelser.

EU:s revisionsorgan har dragit slutsatsen att målen för vätgas inte kan uppnås. Ståljätten ArcelorMittal sågar vätgas som alternativ alltmedan Shell skrotar sin vätgassatsning i Norge. Det nedlagda vätgasprojektet i Örnsköldsvik framstår i efterhand som typexemplet på en grön bubbla.

Detta är sannolikt bara början.

Regleringar och teknik i tango

Elimineringen av svaveldioxid med hjälp av vätgas är ett illustrativt exempel på hur teknisk utveckling och regleringar går i takt.

1980 åtog sig riksdagen att minska svavelutsläppen och införde riktvärden.

1991 skapades en svavelskatt på 30 kronor per kilo svavel. Beloppen kunde återföras till de industrier som reducerade sina utsläpp.

FN:s luftvårdskonvention trädde i kraft 1983 och under sent 90-talet träffades ytterligare en internationell överenskommelse.

Om det är näringslivet eller politiken som för dansen är på sitt sätt ointressant. Båda behövs, och behöver agera i takt med varandra.

Vätgas var en grön sköldpadda

Det är svårt att se historiska spår av kreditgarantier, bidrag, billiga lån med mera i syfte att få näringslivet att ”ställa om” till svavelfri användning av olja.

Det har inte heller gått att skönja några politiker som poserar med spadar och hjälmar inför smattrande kameror.

Politiken har inte heller subventionerat just vätgas som lösning på svaveldioxidens dilemma.

Istället har man varit teknikneutral, satt riktvärden och beskattat utsläpp.

Vätgas fungerade i fallet med svaveldioxiden enligt sköldpaddans logik och råkade bli en del av lösningen. Dagens satsningar på vätgas framstår tyvärr mer som en överentusiastisk hare som säckar ihop av utmattning.

Läs också: Forskaren om vätgasplanerna: ”Bygger på orealistiska förväntningar”