Sandström: Varför är Jens Nylander osynlig i de gröna utvärderingarna?

IT-entreprenören Jens Nylander har de senaste åren ägnat sig åt systematisk granskning av hur skattemedel egentligen används. Genom att tillämpa sina programmeringskunskaper hittar Nylander mängder av märkligheter, inte minst kring Energimyndigheten och den gröna omställningen.

Hur utvärderas egentligen de miljardstöd som staten allokerar till innovation och grön omställning?

Det har gjorts hundratals utvärderingar av företagsstöd de senaste decennierna. Men det finns relativt lite forskning om själva utvärderingarna och hur de används.

Positiva utvärderingar

Myndigheter som Vinnova, Energimyndigheten och Tillväxtverket delar ut olika typer av stöd till företag. Dessa stöd utvärderas också kontinuerligt av exempelvis konsultföretag och forskare. Myndigheterna beställer en del utvärderingar medan andra görs på eget initiativ av analysmyndigheter som Tillväxtanalys och Riksrevisionen.

I en övergripande studie av näringspolitiska utvärderingar (2022) visade forskarna Elias Collin, Karl Wennberg och undertecknad att av 110 utvärderingar var 61% positiva, 33% neutrala och 6% negativa.

Konsulter är aldrig kritiska

När utvärderingarnas resultat delades upp per kategori av utvärderare visades ett intressant mönster.

Av de 56 utvärderingar som utförts av konsulter var 45 (80%) positiva i sina omdömen, resterande var neutrala.

Samtliga fall av kritiska eller negativa slutsatser kom från utvärderingar som genomförts antingen av andra myndigheter eller av forskare.

Utvärderingarna ignorerar problem

I en uppföljande studie publicerad av forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum försökte jag utreda på vilka grunder utvärderingarna så ofta drar positiva slutsatser gällande effekterna av de stöd som delats ut till näringslivet.

Det finns enligt litteraturen åtminstone fem potentiella problem med att myndigheter delar ut innovationspengar till företag:

1. Risker för snedvridning av konkurrensen
2. Skadlig opportunism såsom fusk och bidragskapitalism
3. Administrativa kostnader gällande allokering av stöd
4. Risker att politiken ger stöd till fel teknik eller fel företag
5. Undanträngning av privat kapital.

Jens Nylander är osynlig

Genom att söka igenom utvärderingar gällande huruvida dessa alls nämner eller försöker studera ovanstående dilemman går det att diskutera utvärderingarnas eventuella slagsida.

Siffrorna talar sitt tydliga språk: inverkan på konkurrens ignoreras helt i 82% av utvärderingarna, 81% nämner inte ens risken för skadlig opportunism, 66% talar inte om administrativa kostnader. 97% av utvärderingarna negligerar risker runt teknikval och 85% nämner inte alls undanträngning av kapital.

I genomsnitt saknar 85% av utvärderingarna någon hänvisning alls till några potentiella problem med att företag får ansöka om skattemedel som de sedan tilldelas.

Annorlunda uttryckt: utvärderingarna väljer att inte söka efter eller låtsas om de problem Jens Nylander identifierat.

Skillnader mellan utvärderare

Återigen märks en tydlig skillnad mellan konsultföretag och de utvärderingar som görs av myndigheter som Riksrevisionen och Tillväxtanalys. I genomsnitt hänvisar dessa myndigheter 5,5 gånger oftare till något av problemen 1–5 ovan i jämförelse med konsultföretagens utvärderingar.

Det bör också understrykas att inte heller Riksrevisionen eller Tillväxtanalys verkar ha ägnat sig åt att empiriskt kartlägga de potentiella problem.

Myndigheterna nämner i korthet risker relaterade till exempelvis snedvridning av konkurrensen eller problem med skadlig opportunism, men ägnar sig ytterst sällan åt att studera detta empiriskt.

Inte heller myndigheterna, vars jobb det är att granska innovationsstöden, verkar alltså intressera sig för de problem Jens Nylander identifierat.

Jag sökte igenom 80 utvärderingar och hittade inte ett enda exempel på att ordet “korrupt” förekommer.

Myndigheter använder utvärderingar som marknadsföring

Hur använder då näringspolitikens myndigheter de utvärderingar som görs?

Vid en genomgång av Energimyndighetens, Vinnovas och Tillväxtverkets årsredovisningar 2010–2020 identifierades 654 fall av att myndigheterna hänvisade till en utvärdering. I snitt innehöll alltså varje årsredovisning omkring 20 hänvisningar till utvärderingar.

När dessa 654 hänvisningar kodades som positiva, neutrala eller negativa visade det sig att 84% var positiva, 12% neutrala och blott 4% var kritiska.

Flagranta exempel

Det finns exempel på när myndigheternas hänvisningar till utvärderingar är så positiva att de framstår som orimliga. I Vinnovas årsredovisning för år 2013 återfinns följande text om myndighetens stödprogram Vinn Nu:

”Sammanfattningsvis visar utvärderingen att de företag som beviljas medel attraherar mer kapital (14–15 gånger), ökar sin omsättning (3 gånger) och antalet anställa (2,5 gånger) mer än en kontrollgrupp, sju år efter att de beviljats Vinn Nu-medel.”

Tillväxtverket bjuder på en mycket positiv hänvisning i sin årsredovisning för 2018:

”Projektets egen utvärdering visar att 99,1 procent av deltagarna (108 av 109 svarande) rekommenderar andra att söka till Emax.”

Inte ens etanolbubblan var problematisk

Energimyndigheten allokerade miljardbelopp till framställning av etanol ur cellulosa under 2000-talet, något som blev en bubbla och utdragna miljardförluster i ett flertal norrländska kommuner. I årsredovisningen för 2011 gör myndigheten följande uttalanden om etanolsatsningarna och hänvisar till en utvärdering:

”Detta var ett excellent program och en fortsättning på en nivå som är åtminstone lika hög som under de gångna åren rekommenderas starkt”

Utvärderingsfunktionen är ur funktion

Den sammantagna slutsatsen måste nog bli att utvärderingsfunktionen är ur funktion gällande offentliga stöd till näringslivet.

Myndigheter köper in utvärderingar som i betydande utsträckning ger positiva slutsatser avseende företagsstödens effekter på samhället.

Dessa slutsatser baseras dock på att kostnader och potentiella problem knappt nämns.

I nästa skede ser vi hur myndigheter använder utvärderingar för att framställa sig själva i en positiv dager.

Skillnaderna i resultat mellan oberoende myndigheters granskningar och de utvärderingar som görs av exempelvis konsultföretag antyder att det föreligger intressekonflikter. Även om konsultföretagen gör ett bra jobb försätts de i en beroendeställning i förhållande till myndigheterna, som i det här fallet är deras kunder.

Oberoende och vetenskaplig expertis är sannolikt vad som krävs. Och Jens Nylander.

Läs mer:

Bidragskapitalister är lågproduktiva höginkomsttagare

Från röd fondsocialism till grön bidragskapitalism

Politisk kapitalism är ett grön-blå-rött systemfel