Sandström: Skellefteås hattrick i gröna krascher – före Northvolt

Skellefteå Kraft är tveklöst en framgångsrik aktör i det svenska energisystemet. Man förvaltar några av Sveriges finaste energikällor i form av vattenkraft. Bolaget har också utvecklats till ett av de främsta elhandelsföretagen i landet.

Men samtidigt är Northvolt inte den första jättesatsningen på grön omställning som misslyckats i Skellefteå. Under 2000-talet har kommunala Skellefteå Kraft gjort åtminstone tre stora gröna investeringar.

Cellulosa-etanolen i Sekab, biopellets i Storuman och Blaiken vindkraftsanläggning.

I backspegeln måste nog samtliga betraktas som besvikelser.

De totala förlusterna från dessa uppgår till åtminstone 1,5 miljarder kronor, motsvarande omkring 20 000 kronor per invånare i Skellefteå. Även om det ska sägas att EU och Energimyndigheten tog en del av smällen.

1. Etanol ur trä i Örnsköldsvik

Skellefteå Kraft blev en av delägarna till Örnsköldsviksbaserade Sekab, som skulle utvinna etanol ur cellulosa.

“Köpet medför att Skellefteå Kraft blir delaktig i en planerad omställning från bensin till biobränslebaserad etanol”, står det i bolagets årsredovisning från 2005.

Bolagets VD Per Carstedt, som också var personligt investerad i Sekab, sa i Norrlandsfondens årsredovisning 2005: ”Vi bygger snart de första anläggningarna i tre av orterna Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Storuman och Lycksele.”

Men drömmarna gick i kras.

När framstegen inom cellulosa-etanol uteblev gav sig Sekab istället ut på internationell expansion, såväl till Polen och Ungern som till Afrika och Brasilien. Bolagets VD lovade att man skulle bygga en etanolfabrik om året i femton år – i Tanzania.

2008 får såväl Skellefteå Krafts styrelse som kommunstyrelsen anmärkningar av revisorerna för att man inte informerat om viktiga åtaganden runt Sekab. Det rör sig totalt nu om 660 miljoner kronor.

Skellefteå Kraft hade även gått i borgen för lån till Sekab på totalt 237 miljoner kronor. Detta var en av orsakerna till att styrelsen för Skellefteå Kraft fick avgå 2009.

2. Biostor – storhetsvansinne i Storuman?

Strax efter Sekab-debaclet investerade Skellefteå Kraft också i pelletsfabriken Biostor i Storuman. Anläggningen började byggas 2006 och invigdes av kungen 2008.

Biostor ska lägga grunden för “framtidens gröna energibälte för hela Norden”, sa projektledaren till tidningen Land Lantbruk 2009. 

Dåvarande Skellefteå Kraft-VD:n Gunnar Eikeland summerade resultaten bara några år senare. Han påtalade då såväl tekniska problem som höga tillverkningskostnader, hög råvarukostnad samt en besvärlig situation på marknaden.

Fel, fel, fel och fel, löd alltså den egna domen.

Skellefteå Kraft aviserade 2013 att man ville avsluta satsningen. De sista delarna av anläggningen såldes först 2018. Total kostnad för Skellefteå: åtminstone 500 Mkr.

3. Blaiken Vind

Skellefteå Krafts vindkraftsanläggning Blaiken invigdes 2017. Med sina 99 turbiner är Blaikenvind en av de största vindkraftsindustrierna i såväl Sverige som Europa.

Tre år efter invigningen fick bolaget skriva ner värdet på sin vindkraft med 566 miljoner, vilket ledde till den första förlusten för Skellefteå Kraft på 28 år.

Blaiken har därefter gått med vinst ett antal år.

Men det rör sig om små vinster på några miljoner kronor. Vinster som är försumbara i förhållande till nedskrivningen och den totala investeringen. 2023 gjorde Blaikenvind ett rörelseresultat på 100 Mkr, men detta påverkades positivt med en engångspost på just 100 Mkr.

Med en årsvinst i linje med genomsnittet 2017–2022 tar det 330 år att betala tillbaka den ursprungliga investeringen på 3,3 miljarder.

Givet att vindkraftverk har en livslängd på 25 år framstår det inte direkt som en lysande investering.

Effekter för Skellefteå

Hur har dessa tre satsningar på grön omställning påverkat Skellefteå kommun?

Vindkraften vid Blaiken skapade enligt Skellefteå Kraft 32 årsarbetstillfällen. Detta på en investering om 3,3 miljarder kronor. Varje jobb har således kostat omkring 100 Mkr. Dyra jobb, kan tyckas.

Blaiken och Blaikfjället ligger i Norrlands inland, omkring 20 mil från Skellefteå. Hur stor del av dessa arbetstillfällen som hamnar i Skellefteå kan man ju också fråga sig.

Även Storuman och Biostor ligger mer än 20 mil från Skellefteå. Under de få åren pelletsfabriken var aktiv skapades runt 20 arbetstillfällen, dock ej i Skellefteå.

Sekabs förehavanden i Örnsköldsvik, Tanzania, Polen, Mocambique och ett antal andra länder runtom i världen resulterade nog inte i så stora positiva effekter för Skellefteå heller.

Lärdom av historien?

Det råder inga tvivel om att Skellefteå Kraft är ett framgångsrikt företag.

Samtidigt har steg bort från kärnverksamheten lett till tre gröna krascher – före Northvolt.

Dessa har skett med andra personer i ledning och styrelse. Nuvarande ledning kan därför inte hållas ansvarig för något av dessa beslut.

Men man kanske har ett ansvar att dra lärdom av historien?

En disputerad utvecklingsingenjör som arbetade vid Sekab har i efterhand reflekterat över den etanolbubbla han varit del av:

”Kalkylerna var inte realistiska, men klimatfrågan, peak oil-hajpen, förhoppningarna om återindustrialisering, nya arbetstillfällen och tillväxt innebar att ingen ställde några kritiska frågor.”

Ett citat som borde stämma till eftertanke. Även i Skellefteå.

Läs också:

Politisk kapitalism är ett grön-blå-rött systemfel

Mungers aska över Norrland, Stockholm och Bryssel

Bada  i guld eller dränkas  i skuld?

Northvolt-grundaren Harald Mix 2013: ”Billiga pengar är som heroin”