Sandström: Risker är nödvändiga, men inte ett självändamål

De gröna satsningarna har haft en bister höst i Sverige och Europa. Projekten rättfärdigas nu med att risker är nödvändiga.

Det finns alltid risk för misslyckanden. Ingen kan på förhand veta om Northvolt kommer lyckas eller hamna i rekonstruktion.

Detta är helt sant. På samma sätt som bubblor är en integrerad del av kapitalismen är misslyckanden också nödvändiga.

Risk är inte ett självändamål

Ett logiskt och rimligt resonemang kan emellertid rättfärdiga orimliga beteenden genom att dras till sin logiska spets och frikopplas från verkligheten.

I IT-bubblan argumenterade den nya ekonomins apostlar att gamla värderingsmodeller fokuserade på vinster och multiplar inte var relevanta. I plattformsekonomins förlovade värld var det bara användarbasen som räknades.

Givet hur väl plattformsbolag såsom Meta, Neftlix och Adobe men även Apple utvecklats fanns det helt klart korn av sanning i detta.

Detta korn av sanning utvecklades dock till en täckmantel för dotcom-bubblans allehanda avarter såsom önsketänkande, slarv och oegentligheter.

En principiellt korrekt idé kan användas för att rättfärdiga dumheter.

Den gröna täckmanteln

På samma sätt har vanskötsel, överoptimism och glädjekalkyler fått löpa amok i den gröna omställningens namn.

Det är förvisso sant att beroendet av Kina är osunt.

Likaledes är det korrekt att tillväxt och ökad resursanvändning behöver frikopplas från varandra.

Ovanstående har dock blivit en grön täckmantel under vilken kombinationer av naivitet och inkompetens slagit rot i samhället.

Fartblindhet

I Affärsvärldens intervju med avgående VD:n Peter Carlson säger han att bolaget skulle dragit i bromsen redan 2022. I intervjuer har Carlsson uppvisat förmåga till självkritik och självrannsakan. För att lära av misstagen behöver vi bättre förstå orsakerna till den gröna omställningens fartblindhet.

Det finns åtminstone två viktiga faktorer.

Ingen ställer kritiska frågor

Under åren 2019-2022 var i stort sett alla satsningar på grön omställning ofelbara. Spadar åkte ner i marken, kameror smattrade, leende politiker och företagsledare tävlade i att ösa mest beröm och superlativ över utvecklingen.

Peter Carlsson upphöjdes i massmedierna. Han var Tesla-svensken som ständigt poserade framför kamerorna, invigde fabriker tillsammans med toppolitiker och fick medalj av kungen.

Det är inte sunt att en enskild person eller ett enskild bolag upphöjs på det här viset. Allra minst för dem själva. Allra minst före de har bevisat sig.

Inte konstigt man blir fartblind.

Other people’s money

När hyllningskörer kombineras med stora mängder pengar som skjutits till av någon annan ökar fartblindheten ytterligare.

Northvolt har fått hjälp med finansiering från bland annat Europeiska Investeringsbanken (EIB) och Nordiska Investeringsbanken, samt löften om tiotals miljarder för att anlägga fabriker i bland annat Tyskland och Kanada. Parallellt har AP-fonderna tillsammans med AMF och Folksam investerat uppåt nio miljarder kronor i Northvolt.

En viktig orsak till att bolaget hamnar i rekonstruktion är att man måste lösa skulder på mer än 60 miljarder kronor.

Moral hazard

Det är enklare att riskera någon annans pengar, inte minst när man höjs till skyarna av allmänheten.

I en sådan situation finns det risk att ett bolag tar för stora risker.

Nationalekonomer kallar fenomenet för moral hazard, som enkelt uttryckt innebär att den som förvaltar någon annans tillgångar ibland tar för stora risker eftersom den inte drabbas av förlusterna.

Ett räkneexempel

Låt oss anta att en riskkapitalist ska investera 10 miljarder av egna pengar.

Sannolikheten att pengarna fördubblas är 60% och sannolikheten att allt blir värt noll kronor är 40%. Då blir det förväntade värdet 12 miljarder, en avkastning på 20%.

Vi antar nu istället att samma riskkapitalist investerar  två miljarder av egna medel och lånar åtta miljarder. Beloppet är alltså fortfarande 10 miljarder.

Om investeringen nu fördubblas till 20 miljarder har riskkapitalisten tiodubblat sitt egna kapital. Om allting misslyckas och lånet inte behöver betalas tillbaka i en konkurs blir den totala nedsidan fortfarande noll.

För en riskkapitalist som stjälper över risker på någon annan enligt den här logiken går det ta sig an mycket högre risker.

I detta räkneexempel går det tolerera en sannolikhet till framgång ner till 10%.

Om chansen till fördubbling och 20 miljarder bara är 30% blir det förväntade värdet ändå sex miljarder, det vill säga tre gånger det egna kapitalet på två miljarder.

Risk för orimliga risker

Räkneexemplet är förstås en överförenkling. I verkligheten går det aldrig känna till de exakta riskerna.

Denna exercis med siffror visar emellertid hur en skev fördelning av risker, kostnader och nyttor leder till ett överdrivet risktagande.

Risken att risktagande slår över i vårdslöshet och vanskötsel är påtaglig.

Den gröna omställningen har utformats så att enskilda bolag tar för stora risker. Resultaten riskerar tyvärr att bli därefter, inte minst om vi vägrar dra lärdom av det som sker.

Läs mer:

Afv avslöjar: Scania har Northvolts Västeråsfabrik i pant

Peter Carlsson om produktionskaoset och miljardbehovet: “borde bromsat tidigare”

Peter Carlsson om sitt största misstag

No Volt: midsommardag och batteribubblans baksmälla

Gröna finanser – intresset ljuger aldrig