Sandström: Guld och gröna jobb är whisky och bilnycklar för von der Leyen

Sedan 2010 har EU och USA gått olika vägar. USA har i stort sett bibehållit sin ekonomiska dominans, trots Kinas anmärkningsvärda tillväxt sedan 90-talet.

EU har däremot sackat efter, inte minst sedan finanskrisen.

Figuren visar att relativ ekonomisk stagnation inte är ett nödvändigt utfall för västvärlden.

Den visar också hur snabbt ekonomier kan förändras. Så sent som 2009 skiljde bara en halv procent mellan USA:s och EU:s andelar av världsekonomin. 2024 uppskattas skillnaden uppgå till nio procentenheter.

Hur hamnade Europa i detta sklerotiska tillstånd?

Miljö- och energipolitiken är inte den enda orsaken, men den framstår idag som en bidragande faktor.

Guld och gröna jobb

När EU-kommissionens president Ursula von der Leyen presenterar unionens gröna giv i december 2019 säljs den in som en satsning på tillväxt, arbetstillfällen och miljö.

“EU:s gröna giv handlar å ena sidan om att minska utsläppen, å andra sidan om att skapa arbetstillfällen och innovation.”

Det finns vetenskapliga belägg

Kan tillväxt kombineras med hållbar utveckling? Det finns såväl forskning som statistik som antyder att så är fallet.

Den amerikanske ekonomen Morris Abramowitz visade 1956 att endast 15% av tillväxten i USA:s ekonomi kunde härledas till ökad konsumtion av naturresurser. Nobelpristagarna Paul Romer (2018) och Robert Solow (1987) kom fram till liknande slutsatser.

Porterhypotesen

En relaterad litteratur växte fram under 90-talet. Den amerikanske managementgurun Michael Porter argumenterade i en artikel från 1995 att ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn inte bör ställas mot varandra.

Tvärtom, hårdare lagstiftning kan innebära att företag rationaliserar och finner nya lösningar som kräver mindre resurser och därmed ger ökad lönsamhet. Denna idé kom att kallas för Porterhypotesen.

Flera exempel

Porter exemplifierar med hur Japans regleringar runt återvinning medförde att Hitachi lyckades minska antalet komponenter i en tvättmaskin med 16%.

I USA infördes regleringar som tvingade amerikanska 3M att minska mängden kemiska lösningsmedel i sina produkter. Företaget tog bort lösningsmedel helt, vilket stärkte dess position på marknaden.

Överdrifter

Porters ursprungliga artikel fick enormt genomslag och har citerats mer än 15 000 gånger.

I en litteraturöversikt på ämnet visade dock de svenska forskarna Runar Brännlund och Tommy Lundgren 2009 att datan på området inte gav något stöd för ett generellt samband såsom Porter argumenterade.

Det var nog väl optimistiskt att sätta likhetstecken mellan mer miljöregleringar och ökad tillväxt.

Samtidigt antyder Porterhypotesen att de negativa effekterna av regleringar inte heller ska överdrivas. Företag kan anpassa sina varor och tjänster och innovationsförmågan ska inte underskattas. Luftföroreningar kan minska samtidigt som ekonomin växer, likaså kan utsläppen av koldioxid och resursanvändningen sjunka parallellt med att BNP växer.

Från fjäder till höna

Helt klart låg det något i Porters resonemang.

Problemen infann sig i nästa steg när hans idéer och annan forskning började användas för att negligera avvägningar mellan ekonomi och miljö.

Med understöd från akademin kunde EU:s politiker strunta i att problematisera eventuella ekonomiska och politiska risker med den gröna omställningen.

Nu fanns det bara möjligheter och inga gränser för vilka superlativ som kunde radas på varandra.

von der Leyen uttryckte i talet från 2019 att den gröna given var “Europas månlandning”.

Inget nytt under solen

Retoriken är inte ny.

2007 tog kommissionen fram ett energi- och klimatpaket som skulle ”sätta takten för en ny global industrirevolution”.

2008 beskrev dåvarande ordföranden för kommissionen José Manuel Barroso att unionens miljömål var “en möjlighet som borde skapa tusentals nya företag och miljontals arbetstillfällen i Europa”.

16 år senare får man nog säga att det går sådär.

Whisky och bilnycklar till Ursula

För att parafrasera den amerikanske tänkaren P.J. O’Rourke: att sätta Porterhypotesen och liknande forskning i händerna på politiker blev som att ge whisky och bilnycklar till en tonåring. EU kunde nu lova allting samtidigt eftersom man hade tänkt bort de potentiella prooblemen. Riskerna för dikeskörning ökade nu markant.

Om detta skrev jag i Timbrorapporten Guld och gröna jobb för tolv år sedan. Då betraktade jag utfästelser om grön tillväxt som överdrifter och önsketänkande. Åtminstone såsom de utformades inom EU.

Det fanns också lärdomar i erfarenheten av att antyda skönhetsfläckar på den gröna omställningens anlete.

Det var inte populärt, då heller.

Leden sluts

Med den gröna given 2020 och massiva gröna subventioner till Europas industri försvann även storbolagens och näringslivets opposition.

Leden slöts ytterligare.

Intressanta hypoteser och teorier har överskattats och använts som belägg för att driva Europa in i ekonomisk stagnation.

Guld och gröna jobb

Det kan självfallet vara motiverat med en miljöpolitik som påverkar tillväxten negativt. Enbart fokus på BNP och ekonomisk utveckling är inte en framkomlig väg.

Men när den gröna given och den förda energipolitiken sålts in som en ekonomisk välsignelse och kontinenten stagnerar – då kommer såväl väljare som företag att börja ställa frågor när löften inte infrias.

För varje stängd fabrik i Tyskland ökar nu riskerna för totalt bakslag. Volkswagen planerar att säga upp tiotusentals människor.

De politiska kostnaderna blir snart tydliga. Kanske redan efter jul, när Tyskland går till val. Den som lovat guld och gröna jobb blir svaret skyldig när verkligheten utvecklas annorlunda.

Läs mer:

Vätgas – gårdagens hare, morgondagens sköldpadda?

Vad haren och sköldpaddan lär oss om Northvolt och grön utveckling

Assars gröna kärlekspar: Kapitalism och regleringar

Hellre hårda lagar än gröna spadar