Sandström: Eloge till Jan Moström och LKAB för mod och eftertanke

Statliga gruvbolaget LKAB bromsar och förskjuter sin satsning på fossilfri järnsvamp med hjälp av vätgas. Under hösten har flera storslagna vätgasprojekt hamnat i malpåse. Av bolagets strategi att på lång sikt producera 100% av järnsvampen med vätgas återstår nu max 20%, med en väsentligt förskjuten tidshorisont.

Framställning av järnsvamp med hjälp av vätgas är förknippat med flera svårlösta dilemman, några av dessa har jag försökt beskriva i Magnus Henreksons antologi om stålet i Norrland.

Vätgas genom elektrolys

Så kallad grön vätgas görs med hjälp av elektrolys. Elektrolys innebär att vatten delas upp i syre och väte genom att tillsätta elektricitet. Om elektriciteten som används för en sådan process är grön brukar även produktionen av vätgas också kallas för grön.

Det finns dock ett antal problem, inte minst den stora mängden elektricitet som krävs.

Enorma mängder elektricitet

Bindningen mellan syre och väte i en vattenmolekyl är mycket stark. Därför krävs massor av elektricitet för att bryta loss vätet från syret.

Användning av fossilt bränsle såsom metangas medför inte samma energiåtgång då dessa väteatomer inte sitter lika hårt.

Enligt Furfari (2021) krävs minst 4,5 gånger mer energi för så kallad elektrolys och användning av grön vätgas istället för vätgasproduktion ur metangas.

De 70 terawattimmar som LKAB skulle ta i anspråk för att göra järnsvamp med hjälp av grön vätgas är med andra ord ett ofrånkomligt fysikaliskt dilemma. Denna elmängd motsvarar nästan hela Finlands nuvarande elproduktion.

Därmed är det inte heller en slump att 96% av all vätgas enligt IRENA (2023) görs med hjälp av fossila bränslen såsom metan.

Vätgas är en reaktiv, flyktig växthusgas

Vätgas har dessutom ett antal fysikaliska egenskaper som gör den svårbemästrad.

Orsaken är att vätgas är extremt reaktiv. Gasen är dessutom explosiv, flyktig och svårlagrad.

Det har skett ett flertal olyckor kring vätgas på senare tid. 2019 exploderade en tankstation i Sandvika, Norge.

Vätgas kostar mer energi än det smakar

Vätgas är egentligen inte en energikälla utan en energibärare. Då vätgas knappt förekommer i fri form måste den utvinnas genom att tillsätta energi.

Om det går åt mer energi för att framställa vätgas än den energi som finns i vätgasen är det inte rimligt att kalla vätgas för en energikälla.

Skattepengar hälls på vätgas

Ovanstående dilemman är fysikaliska realiteter som är svåra att bortse från. Varför har då såväl LKAB som så stora delar av näringslivet lovsjungit vätgasen de senaste fem åren?

Den främsta anledningen är rimligen att vätgasen har fått en fantastisk politisk uppbackning. Av EU:s gröna giv på 1 000 miljarder euro över en tioårsperiod har 430 miljarder euro allokerats till just vätgas. EU-kommissionären Frans Timmermans kallade vätgas för hållbarhetens rockstjärna i maj 2022.

Medial vätgasbubbla

Den politiska prioriteringarna kring vätgas och de skattemedel som ställts till förfogande från EU har sedan sipprat ner på medlemsstatsnivå. Olika vätgasinitiativ får här uppmärksamhet och beskrivs som “världsledande” eller “världsunika”.

Bidragen och de billiga krediterna kring vätgas innebär i praktiken att organisationer får betalt för att ägna sig åt vätgas. Andra alternativ trängs undan, det uppstår en social och politisk högkonjunktur där ingen risk är för stor eftersom någon annan betalar.

LKAB, järnsvampen och vätgasens realiteter

LKAB:s inbromsning av Hybrit kan förstås i diskrepansen mellan vätgasens fysikaliska realiteter och den politiska högkonjunkturen som skapats kring vätgas, främst från Bryssel.

I glappet mellan de fysikaliska realiteterna och de politiskt fabricerade megaprojektens uppskruvade förväntningar skapas en svindlande fallhöjd. Northvolt håller på att sluta i en ekonomisk och social förskräckelse.

Modet att backa – innan det är för sent

Till skillnad från Northvolt har LKAB och dess styrelse modet att backa innan det är för sent.

VD Jan Moström har en lång och framgångsrik karriär inom gruvsektorn. Moström har fyllt 65 i år och detta var kanske hans sista riktigt stora beslut som VD.

Ett svårt beslut utan kortsiktiga belöningar: att dra i bromsen när alla – inklusive han själv – har ropat på mer fart.

I backspegeln kommer detta sannolikt att framstå som både genomtänkt och modigt. Förmågan att ompröva är en dygd som kräver ödmjukhet och klokskap.

Läs mer:

LKAB bromsar Hybrit – här är 10 vätgasbubblor 2024

Forskaren om vätgasplanerna: “bygger på orealistiska förväntningar”

Vätgas – gårdagens sköldpadda, morgondagens hare

Afv dissekerar LKAB: “Historisk kapitalförstöring?”

Vätgas – rockstjärnan som avbryter Sverigeturnén

Ståljätten ArcelorMittal får sin vätgasutrustning – tio månader för sent