Krönika Grön omställning
Sandström: Bidragskapitalister är lågproduktiva höginkomsttagare
Alltfler röster hörs om problemen med så kallad politisk kapitalism. Andreas Cervenka beskrev nyligen i Aftonbladet hur riskkapitalister i den gröna omställningen “spelar högt med Sverige som insats”. Även MUF-ordföranden Douglas Thor är kritisk till de stora gröna projekten i Norrland. På X skriver han kritiskt om vad han kallar gröna charlatanföretag.
Med anledning av dessa uttalanden kan det vara lämpligt att gå igenom lite forskning om så kallade bidragskapitalister. Litteratur på området har visat att bidragskapitalister har låg produktivitet men höga löner.
Politisk kapitalism
Politisk kapitalism är ett ekonomiskt system där vinstmaximerande företag tjänar politiken och där politiken delar ut förmåner till de politiska kapitalisterna. Bidragskapitalism kan sägas vara en delmängd av politisk kapitalism, som primärt handlar om att tillskansa sig offentliga medel i form av bidrag och kreditgarantier.
Randall Holcombe, professor i nationalekonomi, definierar politisk kapitalism på följande vis:
“Ett ekonomiskt och politiskt system där de ekonomiska och sociala eliterna samverkar för ömsesidig nytta.”
Med tillgång till mer information och med starka incitament att påverka politiken till sin fördel kommer inflytelserika individer och företag tillskansa sig favörer i form av bidrag, kreditgarantier, regleringar eller skattelättnader. Holcombe sammanfattar dilemmat:
“Den politiska processens verkliga entreprenörer är lobbyister och intressegrupper som hittar möjligheter att tillskansa sig privilegier, vilket minskar effektiviteten i offentlig sektor.”
Bidragskapitalisterna
En bidragskapitalist är en person eller ett företag som med systematik tillskansar sig bidrag och kreditgarantier från politikens olika kassakistor.
I en studie från 2020 av Ratio-forskarna Anders Gustafsson, Daniel Halvarsson och Patrik Tingvall (Gustafsson med flera, 2020) analyserades så kallade bidragsentreprenörer.
Med tillgång till en stor databas kunde forskarna totalt identifiera 14 205 företag som fått någon form av bidrag under perioden 1997–2013. 3 624 av dessa hade fått mer än ett bidrag och rekordet innehades av ett bolag som fått totalt tio olika bidrag!
När forskarna jämförde dessa bolag med företag som inte fått några stöd såg de att bidragsentreprenörerna betalade högre löner men hade lägre produktivitet. Utöver detta fanns inga betydande skillnader.
Busy doing nothing
Höga löner och låg produktivitet framstår som en nationalekonomisk anomali. Normalt brukar produktivitet och lön gå hand i hand, åtminstone på lång sikt. Hur kan bidragskapitalisterna betala höga löner utan att vara produktiva?
Svaret är enkelt: tillförseln av bidragspengar möjliggör just detta mönster. När företag sedan sätter i system att extrahera bidrag istället för att utveckla varor och tjänster till betalande kunder kommer de att bli lågproduktiva, men ändå betala höga löner tack vare alla offentliga medel.
Forskning om bidragskapitalism
Det finns idag en del forskning om hur företagsstöd påverkar näringslivet. I en sammanställning utförd av Tillväxtanalys (2019) analyserades 15 olika innovationsprogram som gemensamt summerade till 1,8 miljarder kronor under åren 2001–2010. Varken på kort eller lång sikt kunde myndigheten finna några positiva samband mellan stöd och företagens prestationer gällande omsättning och resultat.
Andra utvärderingar av företagsstöd har påvisat en frånvaro av positiva effekter gällande såväl antal anställda som omsättning och resultat. En studie av nationalekonomerna Patrik Tingvall och Josefin Videnord i tidskriften Small Business Economics visade att effekterna av företagsstöd till och med är negativa för företag i avfolkningsregioner. Detta borde stämma till eftertanke, inte minst då den så kallade gröna omställningen i så hög grad hamnat i avfolkningsregioner.
Vedertagen kunskap ignoreras
Ovanstående resultat kan betraktas som vedertagna och det finns många internationella studier om företagsstöd som påvisar en frånvaro av positiva effekter. Risker i termer av förvrängning av näringslivets prioriteringar är också välbelagda vid det här laget. Redan 1999 skrev forskaren Fredrik Bergström i Ekonomisk Debatt om hur företagsstöd är “hjälp till själv-stjälp”.
Hela denna kunskapsmassa har dock ignorerats när politikerna i Bryssel och Stockholm sjösatt storslagna “green deals” som bidragskapitalister sedan utnyttjar. Beloppen är större än tidigare och de allokeras till regioner som saknat konkurrenskraft under en längre tid. Det går bara att fantisera om hur stor notan för denna ignorans kommer bli.
Läs mer:
“Särintressen i alla industrier – förena er!”
Politisk kapitalism är ett grön-blå-rött systemfel
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
