Riksbankens konstgjorda andning hindrar viktigt reformarbete

Studenten hade slumrat till, lätt lutad över sin bänk. Föreläsningen var nästan slut. Professor Milton Friedman ställde ytterligare en kontrollfråga när han blev varse om den sovande studenten. Irriterad slog han handen i bänken och frågade bryskt den nyvakne om svaret. ’Förlåt, jag hörde inte frågan, men svaret är inflation’.

Denna anekdot från 70-talet illustrerar hur centralt Milton Friedmans intellektuella arv är för inflation och penningpolitik. Han beskrev inflationens orsaker som ’too much money chasing after too few goods’ och jämförde ansvarslös penningpolitik med alkoholism. När man dricker eller ökar penningmängden är effekterna först positiva. Det är därför frestande att göra för mycket av bägge. De negativa effekterna kommer först senare i form av baksmälla eller inflation.

Vårdslös penningpolitik

De följande årtiondena var dessa tankegångar drivande i centralbankers ökande oberoende. Den politiska cykeln är kort. Det är städse frestande för folkvalda att låta sedelpressen driva tillväxten. Det talas mycket om inflation och dess orsaker dessa dagar. Föga förvånande då den nyligen steg till nivåer vi sist såg 1991. Samma år som Sovjetunionen och det första kalla kriget gick mot sitt slut. Att detta skulle ske i det andra kalla krigets gryning är ingen slump. Ökad globalisering bidrog till högre produktivitet och lägre priser, men den har nu avstannat. Samtidigt har Riksbanken och andra centralbanker under en längre tid använt sedelpressen i allt snabbare takt för att stimulera allt svagare tillväxt. Det har tyvärr inte hjälpt den reala ekonomin, men väl drivit upp priserna på både konsumentprodukter och tillgångar.

Riksbanken, och många andra centralbankers, vårdslösa penningpolitik har orsakat svår skada. I Sverige har disponibel inkomst justerad för inflation fallit till 2016 års nivåer och hushållens skulder är bland de högsta i världen. Tillgångspriser, till skillnad från lönenivåer, har emellertid stigit när sedelpressen gått varm. Trots den senaste tidens åtstramning är penningmängdens del av BNP fortfarande hög. En normalisering kommer ta tid. Hur länge kommer Friedmans baksmälla vara? Har den ens börjat?

Riksbankens politik förs utifrån att ’den allmänna prisnivån’ skall öka med 2% per år. Det är inget av naturen givet tal så som Pi eller Eulers konstant. Det är ’lagom’ mycket inflation för att använda ett svenskt ord. Förutom att upprätthålla finansiell stabilitet finns inga andra begränsningar hur mycket pengar som kan skapas. Men inflation påverkas även av omvärlden. Globalisering och Kinas inkludering i världsekonomin drev under lång tid ner priset på enklare varar så som kläder. Numera även så för eldrivna bilar, batterier och solpaneler. Krig och pandemier påverkar leveranskedjor. Demografiska faktorer påverkar priset på arbetskraft och vad hushåll gör med sina besparingar. Under dessa förutsättningar, var det rimligt av Riksbanken att 2015 sänka styrräntan under noll med hänvisning till låg inflation? Var det lämpligt att öka balansräkningen med nästan 80% efter pandemin med hänvisning till densamma?

Begränsad beräkning

SCB beräknar inflationen i Sverige i ett försök att förstå förändringar i den allmänna prisnivån. Beräkningen är central då den påverkar allt från penningpolitik till lönebildning och bidragsnivåer. Av naturliga skäl är beräkningen en förenkling av verkligheten och svårberäknad. Är det rimligt att en myndighets enda begränsning att trycka mer pengar är baserat på att denna beräkning?

Troligtvis inte. Följande exempel är illustrativa. Enligt SCB:s beräkningar har KPI de senaste fyrtio åren ökat med 182%. Kläder och skor har ökat med endast 67% vilket är ett resultat av globalisering. Telekommunikation är samtidigt 16% billigare. Alla som har köpt en ny iPhone kanske har svårt att föreställa sig det. Anledningen är att priser justeras då produkter blir bättre. Enligt metodologin blir en vara billigare om den blir dubbelt så dyr men är tre gånger så bra.

Forbes publicerar årligen ett index som mäter kostnaden för att leva som en miljardär. Det har ökat med nästan 500%. Ett resultat av begränsat utbud av unika varor och ökad rikedom.

Inflationstakten har minskat den senaste tiden, men det innebär tyvärr inte lägre priser. Centralbanker har verktyg att påverka mängden pengar i en ekonomi. Det har under en längre tid blivit allt trubbigare. Mängden pengar ökar konstant som del av BNP, men de cirkulerar inte i den reala ekonomin utan placeras i icke-produktiva tillgångar. Penningpolitik är inte ett substitut för en effektiv finanspolitik. Under en längre tid har svenska politiker lutat sig på Riksbankens villighet att trycka alltmer pengar för att med konstgjord andning skapa tillväxt. I slutändan är det emellertid inte staten som skapar tillväxt utan företag och individer.

Marknaden bestämmer bäst

Friedman var en förespråkare av utbudsekonomi. Fritt företagande skapar välstånd för alla. Offentlig statistik är mycket viktig för politiskt beslutsfattande. Den kan tyvärr missbrukas eller oavsiktligt feltolkas. En person som var skeptisk till statistik var John Cowperthwaite. Som finansminister i Hong Kong under 60-talet lade han grunden för årtionden av stark tillväxt. Likt Friedman, en vän av frihet. Det bästa botemedlet mot fattigdom. Han begränsade insamlingen av ekonomisk statistik med motiveringen att företagande fungerar bäst utan statlig inblandning.

Riksbanken har många verktyg till sitt förfogande. En bredare diskussion om hur och i vilken utsträckning dessa används är välkommen. Är det rimligt med negativ styrränta? Är det förnuftigt att en centralbank köper företags- och bostadsobligationer? Priset på pengar bestäms bäst av marknaden även om speciella åtgärder ibland är nödvändiga. Evigt ökande penningmängd kan inte vara ett permanent tillstånd. Det fördröjer endast välbehövda reformer för att skapa riktig tillväxt. Sådana som skapar välstånd för alla och inte bara driver upp priset på tillgångar.