Krönika Riksbanken
Riksbanken tar inte in statistiken fullt ut
På kort tid har jag lyssnat på riksbankschef Erik Thedéen två gånger. Det är tydligt att han ser större risker på uppsidan, det vill säga starkare efterfrågan och högre inflation, än på nedsidan. Det talar för att Riksbanken gör som den säger i den penningpolitiska rapporten och låter styrräntan ligga still i juni.
När jag i anslutning till Erik Thedéens presentationer har frågat om jag ska tolka honom så, är svaret nej och han balanserar budskapet något. Samtidigt är det tydligt att han mellan raderna lutar åt det hållet. Möjligen är det för att vi kommer från en mycket hög inflation som han tenderar att lägga större vikt vid riskerna på uppsidan och pratar om gröna skott i efterfrågan snarare än tvärtom.
Nordeas bedömning är däremot den omvända, det vill säga att inflationsriskerna är klart större på nedsidan i Riksbankens huvudscenario. I det scenariot pendlar inflationen runt inflationsmålet på 2%. Enligt min bedömning är istället Riksbankens alternativscenario mer troligt, där inflationen varaktigt ligger under målet. Det talar i så fall för att det är lämpligt att sänka styrräntan även i juni.
Delar inte Riksbankens syn
Sedan Riksbankens möte i mars, då den gjorde sin senaste prognos, har svensk ekonomi och arbetsmarknad kommit in svagare än i Riksbankens prognos. Samtidigt har inflation fallit klart mer än vad som prognostiserades i samma bedömning. Trots det gör Riksbanken ingen korrigering i sin signalering om styrräntan i maj, utan håller fast vid ytterligare två sänkningar under det andra halvåret i år.
Det talar för att Riksbanken inte fullt ut tagit in den statistik vi fått sedan förra mötet i dess majbeslut. Tjänstemännen gör ingen uppdatering av prognoserna till mellanmötena. Det är därmed lite oklart hur mycket de olika ledamöterna tar med sig av de senaste utfallen i dess beslut om styrräntan vid dessa möten.
Det tycks som att Riksbanken resonerar att hushållens räntekänslighet gör att risken för stigande konsumtion vid signalerade räntesänkningar är större än det omvända. Det vill säga att hushållen blir besvikna för att tre sänkningar i år inte märks påtagligt i plånboken. Jag delar inte den synen.
En stor skillnad
Det är samtidigt tydligt att Erik Thedéen med flera av ledamöterna inte ser något större problem med att inflationen ligger något under målet en tid då den legat över målet en längre tid. Flera av ledamöterna uttrycker även att det inte går att styra inflationen så precist, vilket jag helt håller med om, men det är en stor skillnad mot hur Riksbanken har agerat och kommunicerat tidigare.
Att varaktigt ligga under målet bör dock komma ifatt Riksbanken. Vi kan nog utgå ifrån att blåslampan från arbetsmarknadens parter, media, men även från sådana som jag ökar om så skulle bli fallet. Det finns inget självändamål att ha en åtstramande styrränta när konjunkturen är svag, arbetsmarknaden försämras och inflationen ligger i linje med målet.
Förvånande hur börserna rusar
Det som möjligen talar mot min och Nordeas prognos är att vi kan ha en för mörk syn på inhemsk efterfrågan och därmed inflationstrycket då hushållens förmögenhet ligger på rekordnivåer. Det är minst sagt förvånande hur aktiemarknader runt om i världen bara fortsätter upp. Det utgör en risk, men då svenska hushåll har mycket kapital investerat i fonder och direkt i aktiemarknaden har det hittills stärkt hushållens balansräkningar. Det kan därmed fungera som en motvikt mot höga räntekostnader.
Ytterligare en indikator som vi och Riksbanken följer är livsmedelspriserna som har stigit något i företagens prisplaner och i producentledet. Fortsätter det lär det så småningom synas i konsumentpriserna. På kort sikt är dock vår prognos att risken på livsmedelspriser snarare är ned. I vart fall ser vi inte att de nämnvärt ändrar prognosen om en inflationen som varaktigt ligger under målet.
Gröna konjunkturskott, som ökad aktivitet på bostads- och fastighetsmarknaderna, som Erik Thedéen och Riksbanken nu lyfter fram kan lätt vissna om de inte vattnas med räntesänkningar som faktiskt känns i plånbok och i företagens räntekostnader. Min bedömning är att såväl hushåll som företag är för optimistiska om det avtryck tre räntesänkningar ger i år och att Riksbanken därmed sänker räntan fler gånger. Det kan tyckas bekvämt och klokt att ta små steg och gå lugnt fram, men historiskt är det sällan så centralbanker agerar.
Annika Winsth är chefekonom på Nordea
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
