Preferensaktierna du inte vill ha i portföljen

Det finns inte riktigt någon enhetlig definition för vad en preferensaktie egentligen är. På många sätt påminner det mer om en obligation eftersom preferensaktieägaren ofta har förtur till en fast utdelning från bolaget – säg till exempel 2 kronor per preferensaktie varje kvartal.

På andra sätt ligger det närmre till hands att se preferensaktien som eget kapital. Vid likvidation är det nämligen en lång lista av anställda, leverantörer, långivare och andra som ska ha sitt innan det eventuellt kan bli något över till aktieägarna. Att då som preferensägare ha företräde framför stamaktieägare är visserligen en tröst, men en relativt klen sådan.

Preferensaktien utgör också en vattendelare som gärna skiljer investerare i två läger. De som gillar ”preffar” ser utdelningar på 6-8 procent som en helt acceptabel ”ränta” för en halvstabil placering. Särskilt givet det låga ränteläget.

Skeptikern ser ett instrument där uppsidan är begränsad till ett fåtal procent samtidigt som nedsidan i värsta fall är total. Många preffar är dessutom känsliga för stigande marknadsräntor eftersom de ofta är att betrakta som lån med evig löptid (när det saknas krav eller tydliga incitament för bolaget att någonsin lösa in preffarna).

Ett annat bekymmer som inte ska underskattas är det känsliga läget där man som preferensaktieägare är en ”långivare” – men utan något skydd i form av hårt avtalsstyrda lånevillkor. Och en ”aktieägare” – men utan ordentlig röststyrka på årsstämman.

När det väl börjar osa katt är därför förhandlingsläget dåligt. Man kan nästan utgå från att eventuella finansieringslösningar i stort sett alltid kommer gynna stamaktieägare och långivare före preferensaktieägare.

På svenska börslistor finns i dag ett trettiotal preferensaktier. Tabellen nedan visar dessa sorterade efter direktavkastning. Vi har också backat ut ungefär hur stor risk marknaden ser för inställda utdelningar. Som ofta på börsen gäller sambandet att hög avkastning kommer till högre risk, och många av bolagen i toppen har redan slutat betala utdelning.

Den näst sista kolumnen visar en tänkbar löptid på preferensaktien. Finns det incitament (exempelvis sänkt inlösenkurs eller utdelningar som automatiskt höjs över tid) som gör det mer troligt att bolaget kommer lösa in preffen framöver? Om inte betraktas det som en evig preferensaktie. I många fall är dock gränsdragningen inte helt uppenbar.

Sista kolumnen visar vad dagens börskurs är i förhållande till nuvarande inlösenkurs. Om en preferensaktie handlas långt över inlösenkursen finns risken att bli inlöst och då förlora betydande värden.

Toppen utgörs som sagt av bolag som redan ställt in utdelningarna eller där det hänger på gärdsgården. Dessa är numer snarast att betrakta som ”speciella situationer” där man kan fundera på om utdelning någonsin kan återupptas eller hur en skuldförhandling kan tänkas arta sig. Eller vilka värden som finns över till preferensägarna i extremfallet med likvidation.

Högt på listan med 8 till 11 procents direktavkastning finner man också börsens bostadsutvecklare. Nästan samtliga handlas som om risken för inställda utdelningar är 50 procent eller högre och i många fall är det nog helt korrekt.

I andra änden finner vi de betydligt mer stabila fastighetsägande bolagen med direktavkastningar kring 5 till 7 procent.

Under rätt förutsättningar kan preferensaktier passa den som vill dryga ut de löpande kassaflödena från sin investeringsportfölj. Exempelvis som en del i en utdelningsportfölj.

Men som tabellen ovan visar kan risknivån variera markant. Det gäller alltså att göra hemläxan innan man investerar. Här är några tips från Börsplus för den som letar intressanta preferensaktier:

1. Speciella situationer kan vara intressanta och utmanande. Men de kräver också att man läser bolagsordningen och förstår förutsättningarna. Den breda massan gör nog bäst i att hålla sig borta från åtminstone de sju översta bolagen i tabellen.
2. Man kan också fundera på om det är värt att chansa på 2–3 procents högre direktavkastning men samtidigt löpa risken att bli av med halva investeringen eller mer. Är man känslig för bakslag bör man nog undvika den översta halvan.
3. Undvik dessutom preferensaktier där det finns bevis på att man missgynnat preferensaktieägarna. Ett sådant exempel som vi skrivit om är Sdiptech.
4. Kvar blir i huvudsak de fastighetsägande bolagen och ett fåtal andra. Här kan vissa grundläggande nyckeltal hjälpa. Hur stor andel av bolagets resultat går till att betala utdelning på preferensaktien? Om andelen är hög kan fallande resultat leda till inställd utdelning. Hur hög är belåningsgraden? Ju mer skulder och preferensaktier desto högre risk.
5. Slutligen några korta om ord om löptiden. De preferensaktier med ett troligt inlösendatum är ofta mer intressanta eftersom risken minskar om löptiden är kortare. Samtidigt är inlösensituationer lite mer komplexa eftersom direktavkastningsnivån kan vara missvisande. I stället behöver man summera den totala avkastningen till och med det förmodade inlösendatumet. Plus och minus alltså.

Följer man dessa generella riktlinjer kan man åtminstone utesluta en stor del av de börsnoterade preferensaktierna – och sålla lite bland de övriga som blir kvar. Lycka till!