Sandström: Särintressen i alla industrier – förena er!

Politisk kapitalism är ett samhällsskick där vinstmaximerande företag har en tongivande roll i ekonomin, men skapar avkastning genom att erbjuda favörer till den politiska sfären. I gengäld erhåller företagen kombinationer av bidrag, kreditgarantier, tullar, regleringar eller skattelättnader som i slutändan genererar god avkastning på eget kapital.

Europas relativa stagnation kan i betydande utsträckning härledas till fenomenet politisk kapitalism. En central fråga är därför hur detta system uppkommit.

Framväxt av särintressen

Om fungerande marknadsekonomi med fri konkurrens, vinstintressen och regleringar som hanterar negativ miljöpåverkan skulle vara överlägset andra ekonomiska system, varför verkar detta vara så svårt att upprätthålla? Borde inte såväl företag som konsumenter se värdet med öppna gränser, avmonopolisering och frånvaro av subventioner?

Den amerikanske ekonomen Mancur Olson förklarade dilemmat i The Logic of Collective Action (1965). Olson menade att intressegrupper formeras i samhället och att dessa grupper på sikt hålls samman av att gruppens medlemmar på individuell nivå gagnas av att delta i gruppen. Grupperingar hålls därför delvis samman av att de överför nyttor från övriga samhället till sig själva.

Omvänt kommer inte grupperingar att skapas och hållas samman om de försöker att påverka samhället till det bättre på övergripande nivå. Nyttorna för gruppens medlemmar blir inte tillräckligt höga och resurser kommer inte mobiliseras.

Profit och politiska privilegier

På samma sätt som företag identifierar eller skapar möjligheter att tjäna pengar genom att tillgodose kunders behov på en marknad kommer företag och intressegrupper att söka efter vinster från den politiska sfären. Nobelpristagaren James Buchanan och Gordon Tullock var ledande i utvecklingen av public choice, en skolbildning inom nationalekonomin där politiken analyseras som en dragkamp mellan nyttomaximerande intressegrupper.

Ett centralt begrepp inom public choice är rent seeking, vilket innebär att ekonomins aktörer försöker påverka politiken till sin fördel. Rent seeking är ofta fördelaktigt för den enskilda aktören men skadligt samhället. Ett företag som lyckas tillskansa sig en subvention tjänar stort på detta alltmedan kostnaden fördelas över hela befolkningen.

Assymetriska incitament

En orsak till att rent seeking blir skadlig handlar om att det enskilda särintresset har mycket starkare incitament att påverka en detalj. Den industri som kan skapa ett undantag från miljölagstiftningen kommer att tjäna stora summor på detta. Kostnaden i form av förstörd miljö skulle sedan distribueras över en större grupp människor och företag som var och en förlorar, men där förlusten för varje enskild aktör är så liten att de inte klarar av att mobilisera något motstånd.

Incitamenten blir assymetriska i samhället: De som har mest att vinna på att påverka politiken till sin fördel kommer att göra detta och stjälpa över stora kostnader på befolkningen. Övriga människor och företag är i sin tur fullt upptagna med andra saker och har inte kapacitet att mobilisera något motstånd.

Assymetrisk information

Intressegrupper har också assymetrisk information till sin fördel. Enkelt uttryckt har de betydligt mer kunskap om sin bransch, sina produker och sina tjänster. De utvecklar med tiden också fingerfärdighet gällande hur de kan gå tillväga för att påverka politiken.

Kombinationen av starka incitament och informationsöverläge gör att intressegrupper med stor framgång extraherar resurser ur det offentliga via systematisk påverkan.

Väljarkollektivet och det näringsliv som inte är välrepresenterat i maktens korridorer blir med tiden alltmer frustrerade över hur fler sektorer i samhället upphör att fungera. De är dock många och dåligt mobiliserade vilket betyder att de misslyckas med att påverka politiken till det bättre.

“Ekonomiskt önskvärt – politiskt omöjligt”

I takt med att fler intressegrupper formeras och tillskansar sig fördelar uppstår politiska låsningar i fler sektorer. Försök till reformer blockeras av särintressen varpå situationen förvärras. Den tidigare socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt sammanfattade dilemmat med att det som är ekonomiskt önskvärt är politiskt omöjligt, men när det har blivit politiskt möjligt är det ekonomiskt för sent.

Grön politisk kapitalism

Många stämmer nog in i ovanstående analys och kan säkert känna igen problemen i olika sektorer av samhället. I vårt kollektiva medvetande finns förstås oljeindustrin och tobaksindustrin som de värsta och mest uppenbara exemplen på skadlig politisk kapitalism.

Det blir genast känsligare och mer kontroversiellt att problematisera de delar av samhället där samma dilemman återfinns men där verksamheten som regel uppfattas som viktig och önskvärd. Om så är fallet och det dessutom finns betydande ekonomiska intressen kommer låsningarna bli ännu större. Politisk kapitalism som växt fram i den gröna omställningens kölvatten tillhör sannolikt den här kategorin.

Läs också:

Politisk kapitalism är ett grön-blå-rött systemfel

Bada i guld eller dränkas i skuld?

Gröna finanser – intresset ljuger aldrig