På spaning efter den tid som flytt

“Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning”, är kanske inte riktigt lika välbekant som ”anything you say will be used against you in a court of law”. Men inte långt därifrån, i varje fall hos dem som placerar pengar. Liksom den amerikanska Mirandavarningen är kanske inte den historiska avkastningen något man tänker på varje dag. Eller som fortsättningen lyder: ”fonden kan såväl minska som öka i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta beloppet”.

En hedgefond som historiskt presterat väl är statistiskt sett ett bättre val än underpresterare. En skicklig förvaltare är bättre än en klåpare. Inga konstigheter. Problemet är industrin som helhet. Warren Buffett slog vad med den amerikanska hedgefonden Protégé Partners år 2007 om att S&P 500 på tio år skulle prestera bättre än en korg med hedgefonder. Buffett vann. Konkurrensen har ökat, fonderna har blivit för stora och de senaste åren har volatila marknader slagit mot trendföljande strategier. Läs Göran Linds artikel på sidan 14.

Ändå fortsätter pensionsfonder, förmögna privatpersoner och andra investerare att skicka in pengar i hedgefonderna. En önskad minskad samvariation med börsen är goda skäl till det. Men frågar du mig tror jag att det finns ett annat skäl: historisk avkastning. Under guldåldern för två decennier sedan gav hedgefonder fantastisk avkastning. År 1998 avkastade Brummer Zenit 91 procent efter avgift. Dit längtar investerarna. De borde verkligen veta bättre. Alla kan ju ramsan: ”Historisk avkastning…”

Chefredaktör

Barbara Bergström

Internationella Engelska skolan har haft ett tufft år på börsen. Men att grundaren Barbara Bergström förändrat den svenska skolan råder inget tvivel om. Hon är ett utmärkt exempel på hur ren vilja kan förflytta berg. Läs intervjun på sidan 22.