På sina håll behövs mer grön planekonomi

NorthvoltKrönika

Glappkontakt med verkligheten

I oktober 2023 skrev jag om Northvolt i krönikan Glappkontakt med verkligheten. Jag såg det som talande att i årsredovisningen för 2022 så förekom orden sustainable/sustainability nästan 400 gånger medan orden profitable/profitability endast gav två (2!) träffar. Ordet climate förekom 99 gånger medan ordet margin bara förekom tre gånger. Och så vidare. Northvolt kommunicerar samtidigt ett tiotal olika företagsmål med namn som Equality och Recycling.

“Det här är ganska oerhört. Alltså att charma till sig 100 miljarder av andras pengar och sedan styra en organisation med nu 5000 anställda utan att tydligt kommunicera ett enda lönsamhetsmål.”

Nu framstår den charmen som väldigt bedagad. Dåliga nyheter har haglat in och alla möjliga intressenter distanserar sig nu från Northvolt.

• Fabrikschefen för Northvolt i Skellefteå berättar i DI om de enorma problem han mötte som nyanställd sommaren 2023. Han beskriver hösten som yrkeslivets värsta tid.
• Revisorerna verkar inte vilja godkänna Northvolts siffror. Det är åtminstone den troliga tolkningen av att Northvolt ännu inte fått fram en årsredovisning för 2023.
• Styrelseordförande Jim Hagemann Snabe, har sjukskrivit sig. Enligt DI med hänvisning till “en skada i benet”. Om det inte är pannbenet som avses så lät det som en undanflykt för att slippa ta ansvar för utvecklingen. Och mycket riktigt så klargjorde Hagemann Snabe precis att han inte kommer återkomma till Northvolts styrelse.
• Underleverantören Toyota vill inte utföra underhåll i Northvolts lokaler på grund av risker för de anställda. Bakgrunden är dödsfall bland Northvolts medarbetare vilket vittnar om allvarliga arbetsplatsproblem.
• Kunden Scania klagar på bristande leveranser från Northvolt.
• Kunden Volkswagen letar andra batterilösningar och prioriterar enligt uppgifter till Afv ner Northvolt även i sin roll som storägare.
• Kunden BMW häver kontraktet helt. Det är ett dråpslag mot förtroendet. Exempelvis har ju Scanias förra VD Henrik Henriksson sagt till DI: “Det är bindande kontrakt, det går inte att komma ur dem” om kontrakten mellan Northvolt och kunderna.
• Borlänge vill inte backa från Northvolt men här är det batteribolaget som kastar in handduken och bryter sina löften att skapa 1000 nya jobb på Kvarnsvedens gamla bruksområde.
• Pensionsförvaltaren AMF som investerat miljarder i Northvolt säger att det viktigaste är att bolaget överlever. Det är alltså där ribban ligger? Överlevnad eller inte. Det bådar inte gott för nästan kapitalrunda.

Bland Northvolts företagsmål finns alltså inget som handlar om lönsamhet och att döma av ovanstående så verkar inte heller ärlighet vara så viktigt. Åtminstone kommer det bli svårt för kunder, investerare och andra intressenter att lita på Northvolt när de nu känner till att Northvolt hittills byggt sin verksamhet på grova osanningar.

FIASKO SOM FRAMGÅNGSRECEPT

MarknadsekonomiKrönika

Fiaskot är kapitalismens hemliga vapen

På ett allmänt plan är det inga konstigheter i att företag floppar så att de antingen behöver läggas ner eller hitta helt nya ägare. I krönikan Fiaskot är kapitalismens hemliga vapen listar jag fem skäl till att misstagen som begås av privata företag är att föredra framför statliga misstag. Marknadens fel är nämligen överlag:

• Småskaliga. Även om det handlar om miljarder kronor så är det bara tusendelar av BNP som sätts på spel i varje enskilt projekt.
• Oändligt många. Både politiken och marknaden skjuter in sig mot problem/utmaningar/möjligheter. Båda har dålig precision men marknaden skjuter med hagelbössa varje dag medan politiken skjuter fälthaubits någon gång per år.
• Frivilliga. Marknadsstyrda nysatsningar bygger på frivillighet hos anställda, kunder, aktieägare och andra intressenter. Statliga nysatsningar handlar nästan alltid om lagstiftning och våldsmonopol, inte sällan riktat mot “fiender”.
• Flexibla. När stater storsatsar så kör man enligt en byråkratiskt fastlagd plan och kursen korrigeras kanske först efter tio år om ens då. Företag justerar ofta sina planer många gånger längs vägen.
• Faktabaserade. Framgången för den västerländska (och numera asiatiska) civilisationen är att man strävar efter att vara faktabaserad. Idealet är att saklighet ska väga tyngre än vad partiprogram, heliga skrifter eller privata lojaliteter dikterar. I verkligheten är både marknadens och politikens korvtillverkning alltid en blandning av fakta, känslor, ideologi, fördomar, prestige och internpolitik. Det mals ner mycket skräp i alla korvfabriker men snitthalten av kött/fakta är nog något högre i marknadens korvfabrik än i politiken. Storsäljande bolag har ofta nöjda kunder och äkta kassaflöden. Två mätbara storheter. Det råder mer oenighet om hur politiska beslut ska utvärderas, vare sig de fattats av Ulf Kristersson eller Mao Zedong.

HÄR BEHÖVS PLANEKONOMI

Afv tror på marknadsekonomi och har skrivit mycket kritiskt om planekonomiska inslag runt den “gröna omställningen”. Men för den skull är vi inga anarko-libertarianer. En blomstrande marknadsekonomi förutsätter en fungerande statsmakt. Om man har studerat framgångssagor som Bayern eller Singapore så vet man också att den bärande ideologin inte påminner om Ayn Rands fånigheter utan snarare bondförnuft och pragmatism.

Det här bygger på att man gör en rationell samhällsanalys. Marknaden är oftast bäst men nedanstående ekonomiska begrepp illustrerar företeelser där marknader inte självmant kommer leverera bra lösningar.

• Externaliteter behöver vägas in via lagstiftning. (Utsläppsrätter t.ex.)
• Agentproblemet blir ibland större inom privat verksamhet än inom offentlig. (Vissa friskolor t.ex.)
• Koordineringsproblem gör att stora investeringar inte görs av privata aktörer. (Exempelvis komplex infrastruktur.)
• Fångarnas dilemma i form av kollektiva låsningar till dåliga situationer.

Kärnkraft är ett exempel där det behövs mindre marknadstänkande och mer statlig inblandning.

KÄRNKRAFTENS TVÅ BRÄNSLEN

Många hävdar att kärnkraft är kommersiellt hopplöst medan andra säger motsatsen. Hur går det ihop? Svaret är att man lugnt kan idiotförklara alla som uttalar sig om kärnkraftens lönsamhet om de inte samtidigt kan ange vem de tänker sig som finansiär. Kärnkraft drivs nämligen av två råvaror där uran är den minst viktiga. Den mycket viktigare råvaran är kapital. För en finansiär med högt avkastningskrav kommer kärnkraft inte vara lönsamt. För en finansiär med lågt avkastningskrav torde lönsamheten vara betydande, särskilt om man väger positiva samhällseffekter av ett starkare energisystem.

Alla energislag förutsätter investeringar men för kärnkraft är mixen startkapital och löpande kostnader extrem. En enorm initial investering för en anläggning som sedan kan drivas i 80 år med mycket låga driftskostnader. Så vem är bäst att leverera råvaran kapital? Svaret är att staten alltid är bäst när det kommer till mycket och billigt kapital.

Företag med avkastningskrav runt 10% och säg 10 års investeringshorisont kommer nog aldrig kunna dra igång kärnkraft med dagens förutsättningar. Staten måste stå för bottenplattan, förmodligen minst 80%.

I slutet av sommaren lägger regeringen fram förslag för finansiering av nya kärnkraftreaktorer. Vi får hoppas att finansmarknadsminister Niklas Wykman, energi- och näringsminister Ebba Busch och finansminister Elisabeth Svantesson förstår grundförutsättningarna.