Om Skistar kan lösa trollproblemet är aktien prisvärd oavsett kurs 

Jag brukar akta mig för att ha åsikter om aktier och huruvida de är rimligt värderade. Jag kan för lite helt enkelt. Den här texten är ett undantag. När jag läser att Skistars rörelseresultat överträffar förväntningarna sitter jag nämligen på ganska färska kunskaper avseende bolaget. Och de säger mig att något är fel. 

Ja, jag har varit på en helg i fjällen. 

Jag vill flagga för att vissa av (de ganska detaljerade) uppgifterna jag kommer nämna, helt enkelt kan vara fel. Det är inte avsiktligt, men jag befinner mig fortfarande i något slags chock. 

Jag låter orten jag besökte vara hemlig, på grund av den märkliga respekt jag känner för de lokala näringsidkarna. Det är människor som tar en chans när de ser den. Och med en chans, menar jag alltså en chans att skinna människor. 

KÖER SOM SYNS FRÅN RYMDEN 

Jag läser att Sveriges dyraste räckmacka serveras på Sky Horizon på Arlanda och kostar 299 kronor. Detta måste vara fel. Om någon hade sålt räkmackor för 299 kronor i fjällen, hade köerna ringlat sig så långa att man hade kunnat se dem från rymden.

“Släpp allt du håller på med, Larrys & Loffes säljer räkmackor (tekakor och burkräkor) för trehundra!”

Den lokala Facebookgruppen hade kokat. 

Apropå rymdresor har jag hört att priset för en resa till Mars, när det blir aktuellt, kommer att motsvara en resa till fjällen i mars. 

Skistar har alltså haft ett fantastiskt kvartal och rörelseresultatet som jag nämnde i inledningen landade på en dryg miljard; omsättningen på två och en halv miljarder. En rörelsemarginal på knappa 43 procent imponerar inte, dock.

Jag var som jag skrev inledningsvis bara uppe en helg. Och det var inte i Åre, som framstår som det lite lyxigare alternativet. Jag sov inte på något lyxhotell utan hittade ett billigt rum på Airbnb för bara fyratusen kronor natten. Eller, rum och rum, jag tror att det var en fraktcontainer (eller så hade de jag hyrde av en Maersk-logga på sitt fönsterlösa Atterfallshus). Jag åt så billigt jag kunde. Även om man inte får en räksmörgås för under trehundra, så gick det att hitta ost-och-skink-mackor för 250. Gårdagens, givetvis, men jag tycker det är lika gott, det gör jag faktiskt. 

FJÄLLEN ÄR KUPERAD GLESBYGD 

Det var alltså ingen lång eller lyxig resa. Och ändå; om min bankman skulle råka läsa den här artikeln, skulle jag få förhandla om mitt lägenhetslån. 

Har jag förresten nämnt hur dyrt det är i fjällen? 

Man kan ha olika teorier om varför. 

Först, vad är egentligen fjällen? Det är glesbygd. Men till skillnad från den glesbygd som idag ligger som sorgliga spöken efter att bruket flyttade, så är fjällen kuperad glesbygd. Detta är i princip det enda som skiljer Vemdalen eller Kläppen från Lesjöfors och Kopparberg. 

Man kan tycka att det skulle ge något slags ödmjukhet, att den enda tillgång man har skapades när Skandinavien kolliderade med Grönland för fyrahundramiljoner år sedan. Men icke. Istället lägger man sig någonstans mellan Aspen och Zermatt i pris och bara kör på. 

TRE TEORIER OM PRISNIVÅN 

En förklaring till prisnivån, kan finnas i detta. De svenska fjällen har kortare backar, sämre väder, och sämre mat än… tja, egentligen alla andra platser med skidliftar, från Montenegro till det där köpcentrumet i Dubai. 

Det enda man egentligen kan använda, för att ge känslan av att man erbjuder en tjänst i internationell klass, är att man tar oerhört mycket betalt för den tjänsten. Enkel psykologi, som jag tror funkar. Och som även leder till en extrem överrepresentation av den sorts medelklass som kan leva utan kärlek så länge det finns Audi och padel. Men också dessa välmående tjänstemän har ett nervöst blänk i ögat när notan för de fyra ölen ska betalas och huvudräkningen säger att det landar runt sjuhundra kronor. 

En konkurrent till det jag kallar Schweiz/Colorado-teorin, är denna: Kombinationen av extrem prisnivå och ändå bara 43% rörelsemarginal, beror på väsen och oknytt. Jag hamnade vid ett bord med ett gäng revisorer från Mariestad ena kvällen, och de var ganska övertygade om att detta var orsaken. Det kallas, fick jag veta, för trollskatt och innebär att man helt enkelt hyr bergen av trollen. Skistar och andra aktörer som verkar i fjällen, dräneras på det här sättet på pengar. 

Efter en stunds diskussion kring en flaska vin i femtonhundrakronorsklassen – den fina portugisen Chill Out (62 kronor på Systembolaget) – enades man om att ungefär 60 kronor av varje hundring går till trollen. Oavsett om du kör skidlift eller bakar pizza på fjället. Jag vet inte vad jag ska tro. Å ena sidan strider det mot förnuft och vetenskap. Å andra sidan är det kanske den rimligaste förklaringen. 

Sista teorin handlar om att det är extremt generösa bolag som verkar i fjällen. På gränsen till att vara en marxistisk konspiration. De gigantiska intäkterna äts upp, inte av troll, men av personalen. En bekant menade sig ha sett en 16-åring som jobbade som något slags värd för en bygellift, som kom till jobbet i en Bentley Continental GT omgjord till EPA-traktor. Tydligen är deras snittlön sextiofemtusen i månaden. 

ASSYMETRISKA KONSULTER 

Jag vet inte vilken av teorierna som stämmer. Eller om det finns andra förklaringar. Men kursen på Skistar-aktien bärs upp eller trycks ned av en okänd faktor, så mycket är klart. Är den övervärderad för att de har långsiktigt ohållbara lönenivåer? Eller är den undervärderad, för att man, trots att man betalar en trollskatt på 60% av nettointäkterna, levererar resultat som i andra branscher hade varit helt okej? Jag tror mer på det senare. Det blir därför en köprekommendation på Skistar. 

Uppdatering: Nu fick jag det i princip bekräftat. Alldeles nyss pratade jag via Zoom med en av revisorerna från Mariestad, som jag träffade i fjällen. Hon hade då precis sett en hemlig presentation från en av de stora konsultjättarna, som beskrev ett nytt affärsområde som de kallade för assymetriska konsulter. Ofta rekryterade från militära underrättelseorganisationer. 

Det handlar helt enkelt om paramilitära konsulter som ”förhandlar” med trollen. Mycket diskret och ibland ganska hårdhänt. Och med mycket lovande resultat från de första casen. Man hade i några fall kunnat öka marginalen så mycket att man kunnat sänka priserna. Ett exempel var från en pizzeria mellan två mindre skidorter, där man nu tydligen kunde få en Vesuvio för under tvåhundrafemtio kronor. 

Å ena sidan kan detta göra fjällen tillgängliga för fler. Å andra sidan försvinner en del av det unika med upplevelsen. Vad blir kvar av identiteten i Dalarna eller Jämtland, om du kan få både liftkort och hyrskidor för under tvåtusen om dagen? Vem är Lindvallen eller Björnrike, om du kan få en alkoholfri öl för 99 kronor? 

Sorry, det är lätt att bli sentimental när man, som jag, är chockskadad. Men köprekommendationen står jag för. 

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.