Olof Manner: Tankarna svindlar inför den nya världsordningen

Tankarna svindlar.

Under hela min uppväxt har jag haft en känsla av en osynlig hand från USA som skulle komma till hjälp om Sverige, Europa eller världen skulle råka i bekymmer.

Felix Leiter dök alltid upp när James Bond hade problem.  Danny Wilde fanns vid Brett Sinclairs sida i Snobbar som jobbar.  Vid två världskrig fanns amerikanarna på plats.  En allierad att luta sig mot.

Den känslan tynar nu sakta bort. Den världsordning jag växte upp i kanske håller på att förändras.

Storbritannien närmar sig EU

Såväl ekonomiskt som militärt har Trump flyttat runt spelpjäserna. Gamla allianser vittrar sönder. Nya sökes.

Oavsett om styrkeförhållandena förändras i den amerikanska kongressen vid nästa års mellanvalsår eller hur nästa presidentval slutar så har krafter satts i rörelse som kan bli svåra att hejda. Där börjar mina tankar svindla.

Effekterna av hot om ett minskat militärt stöd från USA till Ukraina såväl som Nato i stort är ett exempel. EU har tagit sig i kragen och enorma investeringar på att bygga upp försvaret planeras och genomförs förhoppningsvis.

Storbritannien och Frankrike, som historiskt inte varit överens om mycket, är nu beredda att tillsammans skicka soldater till Ukraina.

I Storbritannien har opinionen om EU svängt. Brexit blev inte vad som utlovades. Det är högst rimligt att Storbritannien nu närmar sig EU igen. Kanske inte som fullvärdiga medlemmar men genom binära avtal som återigen knyter britterna närmare EU.

Det vore bra – de behöver oss och vi behöver dem.

Närmare samarbete med Kanada?

Hur EU framöver ska tackla medlemsstater som, med vetorätt, sätter käppar i hjulen och försvårar eller försenar nödvändiga beslut blir också intressant att följa.  Under galgen kommer kanske viljan och beslutsamheten att sluta leden.  Klockan tickar.

Och på EU-temat. Det raseri Kanada nu visar upp mot USA kanske innebär att man i Kanada funderar på närmare samarbete med EU.

Kung Charles III är fortfarande statschef för The Great White North och 7 miljoner kanadensare har franska som modersmål. Det europeiska arvet är påtagligt. Frihandelsavtal? Eller ett ännu närmare samarbete?  I dessa tider verkar ingenting vara omöjligt.

Tankarna svindlar vidare till Norden.

Vi befinner oss i ett strategiskt viktigt och känsligt geografiskt område. Norden och Östersjön er en del av Europas brygga mot öst.  På försvarssidan är samarbetet nu fullt utvecklat mellan Sverige, Finland, Norge och Danmark sedan de två förstnämnda tog klivet in i Nato. Dock ett svajigare Nato ska tilläggas.

De amerikanska garantierna känns inte längre lika handfasta. Kanske lockar ett fastare närmande till EU?

EU mer intressant för Kina

Vi ser alla lite olika ut i vår relation till EU.

Finland ett EU-land med euron som valuta. Danmark är med i EU men har kvar sin danska krona som är peggad mot euron. Sverige är också ett EU-land men med egen valuta och självständig (kan diskuteras) penningpolitik. Norge står helt utanför.

Kommer vi få se en EU-konvergens bland de nordiska länderna i framtiden? Kommer euro-debatten ta fart i Sverige igen? När mörka moln tornar upp sig kanske fastare förbindelser med kärn-Europa lockar. Allt är möjligt om än diskutabelt.

Kina har nu påförts mer än 50-procentiga tullar från USA.  Att de ser på EU och Europa som en ännu mer intressant marknad torde vara självklart. Hur kommer det slå mot industriproduktion i EU?

Ska EU svara med egna tullar såsom redan skett mot kinesiska elfordon? Eller kommer samarbetet i stället utvecklas med Kina, Indien och övriga Sydostasien när den amerikanska marknaden sätter upp barriärer?

Osäkerheten är fullständig

Hittills innehåller texten fler frågetecken än punkter. Det är symptomatiskt för tiden vi lever i.

Ingen, utom Trump, har svaren på allt. Osäkerheten som vi går till mötes är ett problem i sig.  Företag håller tillbaka eller senarelägger investeringar och konsumenter håller hårdare i plånboken vilket drar ner tillväxten.

Tullar – och mottullar – trycker upp inflation och dämpar också tillväxten. Aktiemarknader håller just nu på att diskontera de olika utfallen.

Dessutom, hur kommer nästa president i USA agera?

Har amerikanska väljare tålamodet att vänta in bättre tider när en majoritet av ekonomer ser att just de mindre bemedlade såväl som den amerikanska medelklassen i stort är de som drabbas hårdast ekonomiskt av de högre priser som följer av de beslutade tullarna. Tullar som för övrigt Trump redan börjat förhandla om. Kom ihåg – inga lagda kort ligger, allt är förhandlingsbart.

Det enda som är fullständigt säkert är att osäkerheten är fullständig. Det öppnar för nya hot och möjligheter såväl ekonomiskt som geopolitiskt.

Ser möjligheter för Norden

Om man får tillåta sig att trots allt vara lite positiv i allt elände så vill jag peka på några faktorer som inger ett ljus i mörkret.

Svenska offentliga finanser är i absolut världsklass. Vi har finanspolitiska muskler som kan spännas hårt om nöden så kräver. Det ger oss bättre förutsättningar att hantera de utmaningar vi nu står inför.

Jag vill också nämna våra stora globala fantastiska exportföretag vilka, även om vindarna nu blåser snålt, har decennier av framgång och erfarenhet i att manövrera i en global miljö när förutsättningarna förändras. Det kommer de göra igen.

I nästa Bond-film är det troligtvis inte Felix Leiter som kommer till undsättning. Det kan vara en Singh från Indien eller en LeBlanc från Kanada.

Den naiva optimisten i mig ser trots allt möjligheter för Norden, EU och Europa att sluta leden och bli en formation som i morgon står sig starkare – ekonomiskt, politiskt och militärt – än vad idag är fallet.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.