Olof Manner: Svårt att spela plockepinn i en torktumlare

Kan man spela plockepinn i en torktumlare? Vet inte, men när jag försökte hitta en jämförelse till svårigheten att förutse marknader under nuvarande omständigheter var det där jag hamnade.

Inom loppet av två dagar under förra veckan genomlevde flera aktiemarknader det största börsfallet på tre år.

Långa obligationsräntor har stigit rekordsnabbt. Kronan är glödhet och stärks kraftigt – såväl mot euron som mot dollarn – under omständigheter såsom geopolitisk oro och börsfall som i normala fall brukar leda till kronförsvagning.

Energipriser, både olja och gas, faller samtidigt som kryptobjässar som Bitcoin och Etherum tappat 20% i värde på kort tid.

En bitterljuv erfarenhet

Än så länge har man sluppit läsa klassiska investerartips som ”sitt still i båten” och ”ha is i magen”. Några hade svårt att kliva ombord – andra har fallit överbord i de finansiella marknadernas rådande stormiga hav.

För bara ett par månader sedan såg den makroekonomiska himmelen allt ljusare ut. Nu fylls den åter av åskmoln och oväder.

Under de 40 år jag varit verksam i finansmarknaden har jag handlat mig igenom de flesta kriser; Black Monday (1987), Kuwaitkriget (1991), 500% styrränta (hösten 1992), internetbubblan (2000), finanskrisen (2008), eurokrisen (2010–2018) och pandemin (2020).

Samtliga var besvärliga men gick ändå att förstå om ej att förutse. Det fanns en logik i händelseförloppen. Ingredienserna var många men gick ändå att ha koll på. Med tiden lärde man sig (någorlunda) hur olika tillgångsslag samvarierade eller motverkade varandra. Erfarenhet tror jag det kallas.

Det är i kriserna man lär sig.

Att då på ålderns höst få uppleva ännu en en – olik alla andra – blir därför en bitterljuv erfarenhet att lägga till de tidigare. Därför blir jag i stället själv ansvarig till att leverera en klyscha: ”This time it’s different”.

Ingredienserna i soppan

Den största skillnaden är givetvis de ändrade förutsättningarna som följer av att USA – via Donald Trump – nu skakar om den världsordning som rått under efterkrigstiden.
Det är också huvudråvaran till den volatilitet vi upplever på marknaderna idag.

Men ingredienserna är så många fler denna gång. Hur soppan kommer att smaka har jag ingen aning om. Men jag ska i alla fall försöka redogöra för några smaksättare som ligger på bordet.

Ömsesidiga tullar kommer enligt de flesta bedömare leda till generellt högre priser på kort sikt (inflation). På lång kommer det leda till lägre tillväxt, vilket kan dämpa både efterfrågan och inflation.

Den lägre tillväxten är huvudorsaken till oron på börserna. Vissheten om att Europa nu får ta ett större ansvar för sitt eget försvar kommer leda till enorma lånefinansierade investeringar, för ett redan högt belånat Europa. Det förväntade större utbudet av obligationer har redan skrämt upp tyska långräntor vilket också drivit upp de svenska.

De massiva investeringarna kommer emellertid vara en positiv faktor för tillväxten i Europa. Investeringarna kommer, både direkt och indirekt, bidra till att driva tillväxten i ett Europa som mer än någonsin är i behov av nya tillväxtmotorer.

Såväl surt som sött således.

Ovanstående skeenden kan dessutom förändras – inga lagda kort ligger under Trumps regim. Allt är förhandlingsbart.

Högre styrränta i Sverige än i EU?

Några underliggande trender måste också tas med i beräkningarna.

Och till skillnad från mycket annat som sker är dessa trender bestående – i alla fall på medellång sikt: 1. Den snabba utvecklingen av AI, 2. Den ökande frekvensen av extremväder och höjda temperaturer och 3. En demografisk utmaning med allt lägre födseltal och allt högre medellivslängder.

Att dessa trender kommer påverka samhälle, näringsliv och individer står utom allt tvivel.

Analytiker är vesslesnabba med att identifiera företag som ligger rätt eller fel i dessa omställningar. Exemplen ovan påverkar specifikt Europa men i många fall även globalt.

Det blir ännu lite mer komplicerat när man tittar på Sverige specifikt.

Sverige sticker nämligen ut i flera avseenden. Den kanske största skillnaden är svensk styrränta vis à vis styrräntan i USA och euro-området. Riksbanken var framtung i sänkningarna men nu tror såväl flertalet marknadsbedömare som marknadens prissättning att det är färdigsänkt.

Samtidigt har marknaden trott att såväl Federal Reserve som ECB kommer att sänka ytterligare ett par gånger i år. Skulle prognosmakarnas gissningar slå in skulle styrräntan i Sverige bli högre än i EU. Det är ett av skälen till att kronan stärkts på senare tid.

Disruptiv Trump-administration

Kapitalflöden från USA in till Europa och Sverige (rebalanseringar vid årsskiftet), goda offentliga finanser samt goda tillväxtutsikter är andra faktorer som gynnat kronan.

Skulle kronan fortsätta stärkas påverkar det inflationen (lägre importpriser) men också värderingarna på många företag baserat på deras handel och i vilka valutor. Sverige har också, i förhållande till BNP, en relativt stor försvarsindustri vilket kan gynna tillväxt, handelsbalans och därmed kronan under rådande omständigheter.

Hur mycket som redan är inprisat vet ingen. Riksbanken (gissar jag) är just nu bekymrad över en inflation som stigit oväntat snabbt på senare tid samtidigt som arbetsmarknad, konsumtion och därmed tillväxt inte tagit fart. Prisstabilitet – inflationsmålet om 2 procent – är huvuduppgiften för Riksbanken. Bra då att offentliga finanser är i europeisk toppklass.

Finanspolitiken skulle rimligtvis kunna ta ett större ansvar för tillväxten när Riksbanken fokuserar på sin huvuduppgift.

Stora förändringar och ovisshet på det internationella och geopolitiska planet således.

Dessutom i en miljö präglad av osäkerheten och oförutsägbarheten som följer av en disruptiv Trump-administration. Kryddat med unika särdrag och förutsättningar för Sverige.

I alla fall jag blir vimmelkantig av alla utfallsmöjligheter som nu trängs på bordet, goda som sämre. Ytterligare erfarenheter kan läggas till redan surt förvärvade, som i denna miljö redan devalverats. Ingen lätt uppgift att vara prognosmakare. Man får koka soppan på de spikarna man har.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.