Olof Manner: Rimligt med ekonomisk baksmälla efter käftsmällar för börsen

Så går då äntligen det penningpolitiska partyt mot ett slut. Musiken hörs fortfarande på efterfesten hos ECB men även där finns tydliga tecken på att kalaset närmar sig vägs ände. Centralbanker höjer räntorna i stort sett överallt och inflationen envisas med att konstant överträffa prognosmakares redan högt ställda farhågor.

Utöver högre styrräntor har centralbanker redan påbörjat, eller planerat för, reduktion av balansräkningarna; minskande eller avslutade köp av obligationer. I branschen har fokus ganska snabbt flyttats från inflation och högre räntor, något som i stort sett alla nu köpt in i, till hotet om en lägre tillväxt. Stagflationstemat är på allas läppar och vissa viskar redan om en kommande recession.

RiksbankenArtikel

Manner: Riksbanken är på väg att genomföra en helomvändning under galgen

Börser, redan mörbultade av den dubbla käftsmällen från högre räntor och minskade värdepappersköp, får nu också en svidande örfil från hotet om en lägre tillväxt. Men, det ska sägas, aktiemarknaderna har reagerat rationellt med hänsyn till de ändrade förutsättningarna. Att det kommer en ekonomisk baksmälla efter ett decennium av finansiellt festande är rimligt och inte nödvändigtvis av ondo. Risktagandet har i många avseenden varit för högt; vid årsskiftet var i stort sett alla tillgångsklasser på all-time-high.

Att bli miljonär hade varit enkelt: Köp börsen, köp en bostad, köp en kryptovaluta, en tavla, en veteranbil eller en flaska vin – alla tillgångspriser hade skenat i en miljö med extremt låga räntor och centralbanker som pumpat in pengar i det finansiella systemet. No more. Det är en farlig verklighet att växa upp i och jag tycker synd om en yngre generation som nu möter en, för dem nödvändig, men helt annan verklighet. För många äldre blir det mer en återgång till det normala. 

HÖJDA RÄNTOR ÄR EN DONE DEAL

Att Riksbanken och andra centralbanker höjer styrräntorna ordentligt är nu en done deal. En allt bredare inflationsuppgång – alltså inte bara energiprisökningar – har också fått centralbankirer att inse att inflationen inte faller tillbaka så mycket som man tidigare trott. På längre sikt kan också den gröna energiomställningen, deglobaliserings-tendenser förstärkta av en argare geopolitik och förändrade demografiska förutsättningar (fler äldre – färre yngre) leda till generellt högre inflation. Men på medellång sikt torde tillväxten vara den enskilt viktigaste faktorn som avgör hur högt styrräntan når men också hur högt de långa räntorna orkar klättra. Därav den nya fokuseringen på tillväxten från branschekonomer.   

Svensk tillväxt påverkas av såväl inhemska som internationella faktorer. Utanför Sverige ser det bekymmersamt ut. Första kvartalets tillväxt i USA överraskade på nedsidan – inflation och högre räntor biter. I Kina, världens näst största ekonomi, stryper den politiska ledningen tillväxten genom en stringent nedstängningspolicy för att förhindra vidare smittspridning av covid-mutationer. Nedstängningarna slår hårt mot egen tillväxt men också mot produktion, transporter, insats- och komponentvaror för resten av världen och lägger sten på börda på de utbudsstörningar som fått ny kraft av det pågående Ukraina-kriget. Inte mycket hjälp att hämta där för svensk tillväxt med exporttung industri.

KONSUMTIONEN DÄMPAS

Tittar vi på inhemska faktorer så har hushållens konsumtion och näringslivets investeringar varit drivande för tillväxten i såväl upp- som nedgångar de senare åren. Hur investeringarna utvecklas är svårt att sia om; investeringar sköts på framtiden under pandemin och släpar efter i viss mån. Samtidigt påverkar säkert de idag mer osäkra framtidsutsikterna investeringsviljan framöver.

Mera säkert är dock att hushållens konsumtion kommer att såväl dämpas som förändras. Även om hushållens balansräkning såg god ut i början av året – börser och bostadspriser på rekordnivåer samt en ökad sparkvot framtvingad av pandemin – drabbas man nu av avsevärda kostnadsökningar inom sektorer där det är svårt att ducka. Energipriser (drivmedel, elpriser mm), matpriser och nu också ränteutgifter har stigit eller kommer öka framöver.

När man tvingas betala mer för livets nödvändiga får man spara in på annat. Dessutom börjar hushållens balansräkning att erodera; börsen har backat ordentligt i år och allt fler ekonomer spår prisfall på boenden i ränteutvecklingens spår. Som lök på laxen har svenska hushåll en förhållandevis kort räntebindningstid på bolånen. Ungefär 80% av bolånen kommer förfalla inom två år.

BostadspriserFastighet

Varning för bostadsras

Det är redan betydligt dyrare att binda bolånen på längre löptider och för dem som väntar in förfallet möter helt andra räntenivåer om man får tro på Riksbanken och bankers prognosmakare. Det kommer oundvikligen slå mot konsumtionen i övrigt. Vilken typ av konsumtion man är benägen att ge upp är svårt att sia om. Efterverkningar av pandemin kan leda till att till exempel resebehovet är stort. Rimligare är väl då att konsumtion av sällanköpsvaror får stå tillbaka. Nybilsköpet får vänta, kylskåpet får föra oväsen ett tag till.  

BESVÄRLIGARE FRAMTID

Att tillväxten bromsar in – för det kommer den göra – och köpkraften urholkas av inflationen leder oss in i besvärligare ekonomisk framtid. Vi har dock fortfarande goda statsfinanser vilket är en nödvändig förutsättning när finanspolitiken kommer få ta ett större ansvar för tillväxten framöver.

När den ekonomiska baksmällan slår till efter en lång penningpolitisk fest finns det ändå hopp om att vi kommer ur den här perioden med insikten om att inte duka upp det finansiella groggbordet till övermått vid nästa kris. Och för de yngre blir det ett nyttigt men tyvärr smärtsamt uppvaknande i en mer balanserad ekonomisk och finansiell framtid; inget ont som inte för något nått gott med sig. 

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.