Krönika Riksbanken
Olof Manner: Boxningsmatchen kommer avgöra räntans utveckling
För oss i branschen är Riksbanken alltid i ropet men gemene man är kanske inte alltid medveten om vad och varför centralbanken gör, och inte gör, från tid till annan. Under de senaste åren har Riksbanken skymtat i tabloiderna endast sporadiskt. Styrräntan var länge oförändrad runt nollan och faktiskt negativ under en period och vid de penningpolitiska mötena hände inte mycket. Riksbankens köp av obligationer rönte inte heller något större allmänt intresse, man fick vara räntenörd för att närmare följa Riksbankens aktiviteter.
“Dödsräntorna” trendar i sociala medier
Idag är läget annorlunda milt uttryckt. Med Swedbank-märket på kavajslaget får jag snacka centralbanker och räntor med allt från Sibylla-personal till medresenärer på tunnelbanan. Riksbanken – och räntorna – står återigen i fokus på ett sätt som jag inte har sett sedan det tidiga 90-talet.
Olof Manner: Kostnadschock väntar – men företag och hushållen drabbas på olika sätt
En stor skillnad är naturligtvis att vi då hade såväl två- som tresiffriga styrräntor ställt mot dagens modesta 1,75%. Men år av ultralåga räntor och en avsevärt högre skuldsättning hos hushållen gör att en given förändring av styrräntan, allt annat lika, biter mycket hårdare idag och därmed får större effekter på ekonomin. Framför allt är det hushållens konsumtion, drivmotorn i den svenska tillväxten, som nu punkteras som en konsekvens av de kostnadschocker som drabbar hushållen via högre boräntor, högre mat- samt el- och energipriser.
En ytterligare gubbgissning från min sida är att media idag hamrar in budskapet mycket hårdare och snabbare än för 30 år sedan. Rubriksättarna är numera betydligt mer aggressiva för att fånga läsarnas intresse. Riksbankens aktiviteter fångas också upp av betydligt fler mediekanaler vilka har en större bredd och når alla åldersgrupper. Inte ens på Facebook, Instagram, Twitter och TikTok går man idag säker från resonemang om ”dödsräntor” och räntehöjningar.
Går snabbare den här gången
Med det sagt tror jag också att räntehöjningarna kommer att slå igenom snabbare i ekonomin den här gången. Om hushållen kunde skära ner elkonsumtionen med 18% i september jämfört med samma månad 2021 – ja, då kan man nog dra ner övrig, icke nödvändig, konsumtion lika mycket. Framtida statistik får utvisa.
Olof Manner: Gråt och smärta stundar för hushållen – men krisen leder till något gott
Jag har tidigare under året varit kritisk till Riksbankens senfärdighet att identifiera och prognosticera inflationen. Stark röklukt tycktes inte vara tillräcklig, man ville se inflationsbrasan innan man agerade.
Ukrainakriget kunde ingen förutse men fröna till inflationen såddes tidigt 2021 när vi öppnade upp ekonomierna efter pandemin och utbudsstörningarna låg kvar. Producentpriserna ökade snabbt och företagens prisplaner var tidigt väldigt tydliga; de skulle höja priserna. Att Riksbanken som en konsekvens av senfärdigheten nu måste agera snabbt och kraftfullt är inget att säga om. I någon mån kan jag dock känna sympati för de bolånekunder som invaggades i en falsk säkerhet av Riksbanken som sent i februari inte såg sig behöva höja styrräntan förrän tidigast 2024.
Hade fler hunnit binda sina boräntor hade effekterna på konsumtionen, allt annat lika, blivit mindre idag. För att inte tala om i morgon. Men nu är vi där vi är och man får gräva där man står.
BOXNINGSMATCHEN AVGÖR RÄNTAN
Riksbankens inflationsmålspolitik har trots allt varit framgångsrik och gagnat ekonomin under decennier. Vi har haft stabila lönerörelser och reallöneökningar under lång tid. En skenande skuldsättning och ökade förmögenhetsskillnader blev förvisso konsekvenser av noll- och minusräntor men här har andra myndigheter och politiker också ett ansvar. Att man därför nu från Riksbankens sida agerar kraftfullt i såväl ord som handling är bra.
Skulle de finanspolitiska stimulanserna bli för breda och generösa, om lättnader i amorteringskraven införs eller om lönerörelsen mynnar ut i betydligt högre nominella löneökningar har Riksbanken hotat med att höja styrräntorna ytterligare från dagens prognos. Dessutom har man (äntligen) börjat visat omtanke om kronan som försvagats under lång tid. Man vill nu ha ett ”respektavstånd” framför allt vis-à-vis styrräntan hos ECB. Inte en dag för tidigt att man nu till slut reagerar på kronförsvagningen.
Samspelet – eller boxningsmatchen – mellan vallöftena, finanspolitiken, avtalsrörelsen och penningpolitiken kommer bli avgörande för hur räntor, korta som långa, rör sig framöver. Att vissa grupper i samhället behöver stöd är oomtvistat. Likafullt har en mängd företag i Mellan- och Sydsverige stora konkurrensnackdelar i form av högre elpriser. I grunden sunda affärsrörelser riskerar att slås ut beroende på de stora regionala skillnaderna i elpriser. Kraven på att eventuella lättnader i amortering och finanspolitiska stödåtgärder når specifikt utsatta grupper och inte slår brett i ekonomin är högre när inflationstrycket är så pass högt i ekonomin.
Här spelar Riksbanken en viktig roll och har hittills markerat kraftfullt. Det är bra. Med mycket goda statsfinanser är det annars kanske lockande för politiker att besluta om, och genomföra, breda finanspolitiska stimulanser vilket kan öka efterfrågan i ekonomin och driva på inflationen.
EN OPTIMAL LÖSNING
Ju mer kliniskt man försöker genomföra stimulanserna, desto längre tid lär det ta att arbeta fram förslagen. Men resultatet blir rimligen också bättre; behövande hushåll och företag får stöd men de totala stimulanserna kanske inte blir så stora att de driver på inflationen. Det vore en optimal lösning.
Det nyligen presenterade förslaget om elkompensation för hushåll och företag i el-område 3 och 4 är inte perfekt. Men, tror och hoppas jag, inte heller tillräckligt för att driva på inflationen och oroa Riksbanken alltför mycket.
Efter många resor och besök i sagda elområden vet jag att pengarna behövs. Sedan kommer vissa som kanske inte behöver få pengar ändå. Vintermånaderna närmar sig med kanske ännu högre elpriser och definitivt högre elkonsumtion. Samtidigt lär Riksbanken höja räntan med ytterligare 75 punkter i november. Svångremmen börjar dras åt. Jag hoppas lamporna lyser länge och i många fönster om kvällarna på finansdepartementet den närmaste tiden. Då finns möjligheten att hårt utsatta hushåll och företag klarar vintern bättre samtidigt som trycket på räntorna blir lägre.
Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
