Nytt parti efterlyses

Man tycker att Howard Schultz borde veta en del om människor och deras behov. Den amerikanske miljardären och koffeinmagnaten har i några decennier lyckats sälja så mycket Starbuckskaffe att satirtidningen The Onion en gång skrev en artikel med rubriken ”Nytt Starbucks öppnar på Starbuckstoalett”.

Man får förmoda att Schultz inte bara haft tur. Att han någon gång under processen funderat på vad människor faktiskt vill ha och hur de vill ha det.

Men man undrar ju. För när Howard Schultz i vintras gjorde känt att han var sugen på att bli USA:s president mutade han genast in den minst populära kvadranten i den politiska åsiktsmatrisen: ekonomisk konservatism och kulturell liberalism.

Okej, som megarik västkustteknokrat tycker han säkert att budgetunderskottet är det viktigaste att tala om. Och han förtjänar väl några extrapoäng för att han bottnar i sin politik. Men det är ändå fascinerande att Schultz tror att strategin kommer att generera de lite drygt 65 miljoner röster som han behöver för att vinna det amerikanska presidentvalet 2020.

Intresset för honom har följaktligen falnat snabbt, men han utgör ett intressant exempel på hur folk i politikbranschen – till och med neofyter som Schultz – blivit så ointresserade av vad väljare egentligen önskar sig.

Men vad vill svenska väljare ha? Det är en infekterad fråga. När SOM-institutet vid Göteborgs universitet frågar svenskarna vad de oroar sig för brukar klimatförändringar, försämrad havsmiljö och miljöförstöring hamna högst på listan. Fast det beror på lite hur undersökningen görs; när människor får formulera svaren själva nämner de i högst utsträckning de ord som på något sätt brukar förknippas med migration: invandring, integration, skola, lag och ordning och så vidare.

Det där har satt i gång en förutsägbart hätsk debatt, främst på sociala medier. Det låter som det brukar. Den ena sidan tycker att migrationsproblemen förminskas, den andra att klimatkrisen inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Ondskans imperium styrs antingen av ledarskribenter i Göteborg eller hipstrar i Stockholm.

Ingen verkar ha tänkt på att svenskarna kan vara oroliga för både migration och miljö. För både skjutningar och plast i haven.

Att den samhällsanalysen inte existerar kan bero på att den inte finns representerad i det svenska partisystemet. Om man tänker bort Liberalerna (vilket vi lika gärna kan vänja oss vid) gick riksdagens skiljelinje i den omstridda gymnasieamnestin på samma ställe som i höstens budgetomröstning, då bland annat miljöbudgeten skars ner och flygets skattebefrielser återställdes.

Det där låter som ett skolexempel på den uttjatade GAL-TAN-skalan, den som påstår att allt som är grönt, alternativt och liberalt (GAL) står i motsats till det som är traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt (TAN).

Men vill alla som källsorterar ha fri invandring? Vill man inte sätta solceller på sin villa om man vill ha högre straff för vissa brott?

Frågan är om den där skalan verkligen är en beskrivning av opinionen, eller om den snarare ska betraktas som en ritning som ängsliga politiker – ovilliga att göra upp med sitt partis traditioner – lutar sig mot.

Om några veckor är det val till EU-parlamentet. När opinionsinstitutet Novus frågar svenskarna om deras viktigaste fråga inför valet svarar de: klimat, brott och migration – i den ordningen.

Men de kan inte få allt.

De kan få kaffe – men inget att äta. Eller något att äta – men inget kaffe.

Det sitter åtta partier i riksdagen i dag. Underligt nog verkar det finnas utrymme för ett till.

Magdalena Andersson i målfållan

Det ska bli intressant att se vilken pengaälskande socialdemokrat som så småningom får ta över Pär Nuders styrelsepost i Skistar. Det börsnoterade företaget har ju tidigare fått en kvarts miljard kronor till sin Scandinavian Mountains Airports av S-regeringen, samt närmare 80 miljoner kronor i glesbygdsstöd från Tillväxtverket för nya stolsliftar i Åre och Vemdalen. I veckan gick dessutom Löfvenregeringen in och utfärdade en kostsam säkerhetsgaranti för ett eventuellt vinter-OS 2026. Här finns gentjänster att kräva in. Min gissning är att det blir Magdalena Andersson som står i målfållan i Åre om nio år.