Krönika Twitter
Nu är Elon Musks Twitter en brinnande soptipp – allt är dött och giftigt
Redan när Elon Musk klampade in på Twitters kontor, bärandes på ett handfat (på engelska: a sink), bara för att kunna twittra bilden på detta tillsammans med (den ganska dåliga) ordvitsen ”Entering Twitter HQ — let that sink in!”. Redan då kunde man se att det här nog inte skulle gå bra. Här kom en person som bevisligen var helt galen. Inte bara, såklart. Inte bara helt galen. Men också. En person som gjort massor av imponerande saker men som också är galen.
Här kom någon som precis betalat 44 miljarder dollar för ett företag, och känslan var att bilden på handfatet var det centrala och det utlösande. ”Om jag köper Twitter kan jag plåta mig själv med ett handfat i händerna, när jag går in på kontoret, och twittrar ’let that sink in hehehehe’”
EN SPECIELL FÅFÄNGA
Han fortsatte med att sparka nästan alla anställda och ta en serie märkliga beslut, som att byta namn på tjänsten till X. Utifrån såg inget ut att vara planerat utan bara improviserat. Jag minns hur jag försökte förstå det som hände. Men det gick inte. Och jag tror jag vet varför: Det fanns inget att förstå. Allt som skett sedan köpet har inte varit så mycket affärer, med den sortens logik, som det har varit autofiktion. Det som sker är Musks dagbok, till allmän beskådan.
”Nu har jag min bild på handfatet som kostade mig 44 miljarder kronor. Jäklar vad jag ägde alla haters. Okej, vad gör jag nu?”
Var det en hämnd för någon oförrätt som gjorde att han köpte Twitter? Var det ren nihilism? Svårt att veta.
Kommer du ihåg när ett helt pojklag blev inspärrade i en thailändsk grotta, 2018? Musk erbjöd sig att bygga en specialutbåt som kunde få ut pojkarna genom vattnet som spärrade vägen. Räddningsledningen tackade för intresset men menade att det inte fanns någon praktisk nytta för undervattensfordonet. Räddningsdykaren Vern Unsworth, som ledde aktionen som räddade pojkarna, menade att Musks initiativ var ett PR-trick, om något. Varpå Musk kallade Unsworth pedofil.
Så tråkigt det blir när någon med Messiaskomplex dessutom är taskig. Det krävs en särskild sorts fåfänga för att kalla den som räddat livet på tretton person för pedofil, bara för att räddningen skett utan den Peter Madsen-inspirerade mojäng du sett till att Space X-killarna byggt ihop på en dag.
EN BRINNANDE SOPTIPP
Jag har själv varit på Twitter (nej, jag kommer inte att kalla det X) i snart femton år. Jag har varit där och det har i perioder varit mitt nav i onlinevärlden. Där har jag hittat både nyheter och diskussioner och där har jag kunnat följa olika skeenden i realtid. Där har jag skrattat åt fåniga skämt och memes. Där har jag lärt känna folk som jag kommit att tycka om, många av dem, de flesta, har jag aldrig träffat utanför plattformen. Om jag velat testa tankar, länka bloggposter, eller bara tramsa, har jag gått dit. När jag tvångsmässigt plockat fram mobilen varannan minut, har jag börjat och slutat på Twitter.
Okej, Musk kanske har framstått som en smula oförutsägbar. Men han har givetvis en plan. Frågan är bara vilken. Den har nog inte så mycket med affärer att göra. Och det är i sig inte så konstigt. Musk är rik nog att inte behöva bry sig. Att han betalade 44 miljarder dollar för att få bilden på handfatet, är som om jag att stuckit åt någon en tjuga för samma bild. Det finns, privatekonomiskt, en fallande marginalnytta i ökad storlek på ens förmögenhet. Musk är enligt Forbes god för 225 miljarder dollar. Han kan lägga ner X imorgon och behöver inte bry sig. Vad är planen då? Som Batmans betjänt Alfred konstaterar så vill antagligen en del människor bara se världen brinna. Han kanske är uttråkad?
Idag är det bara vanan som gör att jag fortfarande går in på Twitter eller skriver saker där. För nu är det verkligen en brinnande soptipp. Hätskheten är svindlande, på ett sätt som är svårt att tro på för den som inte är där. Nästan oavsett vad någon skriver, leder det till vansinniga kommentarer och att den och den förtjänar att dö. Alla ska dra åt helvete. Konspirationsteorier och vansinne grasserar.
Det är som att ha haft en plats man älskade att vara på och nu är det samma plats fast efter en härdsmälta med påföljande zombieapokalyps. Allt är dött och giftigt.
EN SMULA OROANDE
Värdet på Twitter idag? Fortune menar att det kan vara 4 miljarder dollar, alltså knappt 10% av vad Musk betalade. Variety skriver att användarna minskat med 15% och att hälften av annonsintäkterna försvunnit. Det verkar som att en brinnande soptipp varken lockar användare eller annonsörer. Jag tror inte att Musk bryr sig så mycket om den saken. Han har slutat vara ”smart affärsman och entreprenör” eller vad han var för, säg, tio år sedan. Nu är han primärt galen. Och det är en smula oroande.
Den brinnande soptippen har fortfarande flera hundra miljoner användare, trots allt. Och den är hundra procent känslodriven. Och leds alltså av en man som, utöver att kalla räddningsdykare för pedofiler, bemärker sig som prorysk och beskylls för antisemitism. Han verkar ta det mesta som antingen ett skämt eller en förolämpning. Sajten drivs av ilska och konspirationsteorier, av förolämpningar och fake news.
Räck upp en hand om du tror att Trump inte blir president 2024. Räck upp en till om du tror att det inte i någon mån kommer bero på Musk.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor