No Volt i Borlänge, bananer i Sveg och etanol-Jesus i Övik

Uteblivna löften om arbetstillfällen är en viktig ingrediens i de gröna bubblorna visar exempel från bananodling i Sveg, etanol i Örnsköldsvik och betongfabrik i Norrland. Politikers behov av positiv publicitet tillgodoses av bidragskapitalister som tillskansar sig förmåner.

Det återstår att se om Northvolt också blir en grön bubbla, men fabriken i Borlänge blir inte av och för bara två år sedan spirade förhoppningarna.

“Vi är på väg att bli en supermakt i batterier”, kommenterade dåvarande näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) Northvolts satsning i Borlänge när den kommunicerades i februari 2022.

Partikollegan och dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) gav en skriftlig kommentar till Borlänge Tidning vid samma tid:

“När svenska arbetare producerar hållbara produkter så gör de det i världsklass. Borlänge har en stolt industrihistoria och kommer nu att visa vägen in i framtiden.” 

Borlänge “globalt industrinav”

Northvolts VD Peter Carlsson öste också på ordentligt:

“Vi ser med glädje fram emot att vara med och skapa detta nya kapitel i Borlänges historia som ett globalt industrinav.” sa han till Gefle Dagblad 26 februari 2022.

“Aldrig räkna bort Borlänge”

Jan Bohman (S), kommunstyrelsens ordförande i Borlänge, var också exalterad över nyheterna:

“Det här betyder jättemycket. Vi fick ett besked för tio månader sedan att pappersbruket läggs ner och vi förlorade 400 jobb. Nu har vi 1 000 nya på gång, minst. Så det är klart att det är en boost för framtidstro och glädje”, sa han till Avesta Tidning 28 februari 2022.

Till Sveriges Radio meddelar Bohman den 25 februari 2022 att man aldrig ska räkna bort Borlänge och fortsätter:

“Jag tror inte att det stannar vid 1 000 jobb. Det här har blivit bättre än vad jag vågade hoppas. Men när vi hörde om ytterligare batterifabriker väcktes ett hopp.” 

Bananer i Sveg

Den som börjar söka hittar snabbt nutidshistoriska exempel på hur kommunala bolag och bidragskapitalister lovat guld och gröna jobb.

I resterna efter Vattenfalls nedläggning av torvfabriken i Sveg 2004 satsade kommunen och ett antal företagare på att skapa en etanolfabrik där etanol skulle utvinnas ur trä. Löften om 300 arbetstillfällen, en miljard i investeringar från kinesiska staten samt bidrag från EU och Energimyndigheten medförde stor entusiasm på orten. Kommunens Lennart Olsson (S) var mycket entusiastisk i Östersunds-Posten 29 augusti 2006:

“Ett mycket intressant projekt. Troligtvis det viktigaste ärendet i kommunens historia.”

I Dagens Nyheter 29 augusti 2008 beskrivs hur etanolfabrikens spillvärme skulle användas för att odla bananer:

“Skogsavfall – kvistar och bark som blir kvar när man sågat ner träden – skulle kunna driva bilarna miljövänligt och fylla magarna med bananer. Svegbananer.”

Men det blev ingen etanolfabrik, ingen kinesisk miljard, och inga bananer i Sveg.

Etanol-Jesus frälser Norrland – och Tanzania

I Örnsköldsvik skulle det lilla kommunägda bolaget Sekab i den gröna omställningens namn göra etanol ur cellulosa. Dåvarande VD:n Per “Etanol-Jesus” Carstedt sa 2005:

”Vi bygger snart de första anläggningarna i tre av orterna Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Storuman och Lycksele.”

Men tekniken fungerade inte och istället åkte det kommunala bolaget till Afrika. Per Carstedt säger till Dagens Industri den 18 juni 2007:

”Vi öppnar den första fabriken 2010 och avsikten är sedan att bygga en fabrik om året i 15 år framåt.”

Det blev inte heller några fabriker i Tanzania. Däremot miljardskulder för ett antal kommuner i Norrland.

Storhetsvansinne i Storuman

Precis som i Sveg var det en fabriksnedläggning som lade grunden för den gröna hägringen i Storuman. Spånskivefabriken läggs ner år 2002 och 62 personer mister jobbet. Skellefteå Kraft dyker upp som den barmhärtiga samariern och i fyra steg växer Biostor från en investering på 40 miljoner kronor till en halv miljard. Men produktionen fungerar inte och värdet på anläggningen får skrivas ner till noll några år senare.

Markbygdens betongfabrik glömdes bort

När Europas största vindkraftanläggning Markbygden Ett utanför Piteå invigdes utfärdades även löften om en betongfabrik. Ministrar och kommunpolitiker radade superlativ på varandra år 2010 och tävlade om vem som kunde fnysa högst åt kritikerna.

Idag ägs Markbygden Ett av kinesiska staten och är konkursmässig. Löftena om en betongfabrik glömdes bort längs vägen.

Politisk kapitalism och gröna hägringar

Det finns förstås många skillnader mellan Northvolt och ovanstående gröna bubblor. Men det finns också likheter.

De gröna bubblorna och utfästelserna om arbetstillfällen skapas genom att näringslivets elit och politikerna tillgodoser varandras behov via en sorts politisk kapitalism. Politiker har ett behov av positiv publicitet och älskar att sola sig i fägringen av satsningar som sägs leda till guld och gröna jobb. Vid en fabriksnedläggning på en mindre ort skenar dessutom deras efterfrågan på möjligheter att ingjuta hopp.

Kapitalister är inte sena att tillgodose politikernas efterfrågan. De kan erhållga bidrag och liknande offentlig finansiering samtidigt som de också får posera framför smattrande kameror.

I fallet Borlänge och Kvarnsveden hade Stora Enso aviserat en nedläggning som skulle drabba orten stenhårt – hundratals jobb skulle försvinna. När Peter Carlsson och Northvolt dyker upp och aviserar 1000 arbetstillfällen 2022 blir det förstås jubel, såväl på orten som i Regeringskansliet. Northvolt kunde med dessa löften ta över Kvarnsveden till ett mycket förmånligt pris.

Goda intentioner och förhoppningar från såväl politik som näringsliv och lokalbefolkning är dock en jordmån i vilken orealistiska drömmer och veritabla illusioner frodas. Att Northvolt två år senare lägger ner planerna i Borlänge borde därför inte komma som en överraskning. Tyvärr är detta varken den första eller sista utfästelsen om guld och gröna jobb som sedan blir en pyspunka. Det som låter för bra för att vara sant är ofta för bra för att vara sant.