No business like show business

I det samfällda ramaskriet mot Donald Trumps tullar var det bara en enda röst som hade veto. Obligationsmarknaden hostade till och då pausade Trump halva tullpaketet hellre än att riskera bli nästa "Liz Truss". Men TV-underhållaren Trumps övergripande taktik ligger fast: The show must go on.
No business like show business - Benson_16_NY
Obligationsmarknaden hostade till och då pausade Trump halva tullpaketet hellre än att riskera bli nästa "Liz Truss", skriver Peter Benson. Foto: TT & Adobe Stock

Bill Clintons presidentrådgivare James Carville är mest känd för ett berömt citat. Carville sade att om det finns reinkarnation så skulle han vilja återfödas som Obligationsmarknaden eftersom: “you can intimidate everybody.”

Det fick Storbritanniens (kortvariga) premiärminister Liz Truss erfara i oktober 2022.

Donald Truss eller Liz Trump

Några dagar efter att hon flyttande in på 10 Downing Street så sjösatte Liz Truss en så kallad mini-budget som egentligen var ett stort stimulanspaket med både offentliga investeringar och skattesänkningar. Det här föll inte i god jord hos åsiktsproffsen och många investerare. Och som bensin på brasan så valde Bank of England att på marginalen motarbeta regeringen genom att dra åt den penningpolitiska svångremmen en smula.

Nettoeffekten blev att finansmarknaden skickade upp brittiska marknadsräntor till chockartade nivåer samtidigt som Liz Truss och hennes finansminister fick löpa gatlopp i media. Några veckor senare avsattes hon som premiärminister under förnedrande former.

I dagarna såg vi samma tendenser i USA kopplat till Trumps tullar. De långa marknadsräntorna började skjuta upp trots att “skolboken” säger att sämre konjunktur och stramare finanspolitik (tullar är ju en skatt på konsumtion, som moms) ska leda till lägre marknadsräntor.

Egentligen är lärdomen större än Truss eller Trump. Alla regeringar, vare sig de är demokratiskt valda eller autokratiska, måste lyssna på obligationsmarknadens “Bond Vigilantes”. (Fritt översatt: Obligationsmarknadens självutnämnda sheriffer.)

Pampstil och Trumpstil

Svenska LO-basen Stig Malm (1942-2021) var inne på samma sak men med andra ord när han 1987 ilsket konstaterade att Sveriges öde inte bestämdes från Rosenbad eller ens S-högkvarteret på Sveavägen 68 utan av “knapptryckande finansvalpar i London”.

För som Göran Persson så poetiskt uttryckte det: Den som är satt i skuld är inte fri. Och den amerikanska statsskulden är större än alla andra. Då är också friheten starkt begränsad den dag “Bond Vigilantes” kräver förändringar.

Finns det inte för övrigt vissa likheter mellan Stig Malm, Göran Persson och Donald Trump? Alla tre är/var ju otroligt effektiva kommunikatörer men med en tuff stil som skapar mycket känslor hos andra. Fast Trump är så klart i en klass för sig.

Varför allt drama?

Donald Trump har under decennier visat sig vara en riktig dålig affärsman. Konkurser, förluster och rättsprocesser har kantat hans väg. Däremot har Donald Trump bevisat sig som en mycket skicklig dramaturg och underhållare.

Det kräver en särskild talang för att hålla igång en populär reality-show som The Apprentice, lett av Donald Trump 2004-2015. Framgången bygger på att varje vecka bjuda publiken på nya dramatiska vändningar. The Show Must Go On, vecka in och vecka ut år efter år.

Många säger att detta också är en central del av Trump-administrationens taktik. Varje vecka och helst varje dag ska man bjuda publiken på en mix av dramatik, konflikter, känslostormar, skratt och överraskande vändningar. Så här långt måste man säga att det har lyckats…

Varken galen eller geni

Man behöver inte gilla det för att också se att det kan fylla ett syfte. Den halsbrytande dokusåpan i Vita Huset förvirrar och tröttar ut alla motståndare och man dominerar agendan, vilket alla politiker ser som ett egenvärde. Att framstå som “galen och irrationell” är också en klassisk förhandlingsstil. Väldigt effektivt i vissa lägen men med tydliga risker. Båda sakerna har vi sett otaliga exempel på under President Trump, Del 2.

Varför hålla på att psykologisera en politiker i en börskrönika? Jo, för att det skapar en förklaringsmodell till en del av all dramatik vi har bakom oss samt även en rimlig förväntan om att det kommer fortsätta på samma sätt. Turbulensen är med denna hypotes till stor del eftersträvad för sin egen skull och inte något som nödvändigtvis måste tillskrivas galenskap, inkompetens eller illvilja (eller genialitet som somliga tror).

Frågetecken för dollarn

Åter till realpolitik och realekonomi. Varför började amerikanska långräntan stiga brant härom dagen? Den läskiga tolkningen är alltså att vi såg förstadierna till ett “Liz Truss Moment”. En våldsam protest från finansmarknaden mot USA:s kombination av:

  1. Hemska statsfinanser
  2. Inflationsdrivande tullpolitik
  3. Risk för stagflation via självförvållad lågkonjunktur

Och därtill en växande risk att dollarn inte längre är lika säker som reservvaluta. Starka röster nära Trump förespråkar ju rent av att USA bör försöka urvattna dollarns roll som ledande valuta.

Sant eller inte. Oron är verklig. Och marknadsdynamiken fungerar ju så att en oro som först kanske inte alls är befogad kan BLI befogad om man inte bryter utvecklingen.

Härnäst då?

Jag tror det är två saker som man ska hålla ögonen på de närmaste månaderna.

Det första är oljepriset. Ett lågt oljepris kompenserar märkbart för inflationsimpulser från tullarna samtidigt som det säger något om hur mycket konjunktur och handel väntas gå. Alla som hejar på Västvärlden bör hålla tummarna för ett oljepris som gärna sjunker under 60 USD. Detta kommer nämligen hjälpa i kampen mot Ryssland och Iran samtidigt som vi kanske slipper alltför besvärande inflation. Ett lågt oljepris är en bra signal även om det beror på en mild lågkonjunktur.

Däremot vill vi inte se en mer traumatisk chock mot konjunkturen. Nyckeln här tror jag är i vilken mån USA-tullarna blir “autarkiska”. Alltså så höga och svåra att importen störtdyker så att USA påminner om en “autarki”, alltså ekonomiskt isolerat från omvärlden. Allt som liknar det medför gigantiska välfärdsförluster och hög inflation.

Om handeln däremot “bara” minskar något och skiftar om en del kommer tullarna inte innebära en stor välfärdsförlust utan mest en transferering motsvarande en skattehöjning på 1-3% av USA:s BNP. En sådan transferering har många förlorare men det blir också några vinnare och det är netto ingen jättekatastrof för världen.

Jag har gott hopp men osvuret är bäst och de närmaste veckorna blir spännande. Håll utkik efter “konstruktiva deals” mellan USA och dess naturliga allierade. Dit hör EU och Sverige.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

Här hittar du alla krönikor