Mungers aska över Norrland, Stockholm och Bryssel

Beteendeekonomin avviker från nationalekonomins konventionella antaganden om att människor är rationella och fullt kapabla att förstå och agera i enlighet med sitt egenintresse.

Genom att istället utgå från människan som en begränsat rationell varelse som är föremål för systematiska avvikelser från det rationella blev det enklare för forskare att förklara hur spekulationsbubblor kan uppkomma.

Beteendeekonomin och finanskrisen

I finanskrisens kölvatten har beteendeekonomin fått ett uppsving. Daniel Kahneman fick förvisso nobelpriset redan 2002 för sin forskning om hur människans förmåga att fatta beslut avviker från det som i teorin hade varit rationellt. Richard Thaler belönades med nobelpriset 2017 för sina tillämpningar av beteendeekonomi inom finans, detta var även fallet för Robert Shiller (2013).

Kahneman, Thaler, Shiller och andra forskare har genom decennier av forskning dokumenterat olika biases, det vill säga mönster i hur människor beter sig mer eller mindre irrationellt. Låt oss kort återge några av dessa:

• Övertro på sin egen förmåga (over confidence)
• Flockbeteende
• Övertro på auktoriteter (authority bias)
• Ovilja att överge etablerade idéer eller investeringar (sunk cost fallacy)
• Idéer och egenintressen förstärker varandra för att undvika kognitiv dissonans

Mungers legendariska föreläsning på Harvard

1995 gav Charlie Munger en föreläsning på Harvard där han går igenom 24 olika irrationaliteter som han identifierat genom att kombinera forskningslitteratur med egna observationer. Inom vissa finanskretsar är denna föreläsning smått legendarisk och den förtjänar verkligen en ordentlig genomlysning.

Mungers kanske viktigaste bidrag är insikten i hur alla dessa brister i rationalitet i praktiken ofta samexisterar och förstärker varandra. Forskare gör experiment för att isolera en viss faktor och sedan uppskatta vidden av ett fenomen, men i det verkliga livet verkar flera av dessa faktorer samtidigt. Den kombinerade effekten blir att människor tappar all förmåga att tänka rationellt. Modern marknadsföring handlar ofta om att tillämpa ett antal av dessa principer för att styra människors beteende i en viss riktning.

Irrationell marknad och rationella politiker?

Beteendeekonomins landvinningar har hittills mest tillämpats för att analysera mänskligt beteende på marknaden. Detta har ofta skett med ett underförstått budskap om att marknader är dysfunktionella eftersom människor inte är fullt rationella. Därmed behöver marknader tyglas och regleras.

Det är olyckligt att beteendeekonomin i så stor utsträckning blivit en förevändning för alltmer statliga ingripanden. En påtaglig asymmetri vilar över denna utveckling.

Om människor är begränsat rationella på marknaden, varför skulle de då inte vara lika begränsat rationella inom offentlig sektor?

Om människor är begränsat rationella och blåser en fastighetsbubbla i USA, varför skulle de då inte kunna blåsa en grön bubbla i Norrland runt stål, vätgas eller batterier?

Beteendeekonomin och den gröna omställningen

Den som har grundläggande kunskap inom beteendeekonomi behöver bara kasta ett öga på de storslagna projekten i Norrland för att känna igen mängder av biases:

• Övertro på sin egen förmåga syns i form av formidabla mängder skryt om svenskt stål, “världsledande teknik” och Sverige som en ”supermakt inom batterier”.

• Flockbeteendet är också plågsamt uppenbart och kan ses i den exponentiellt ökade uppmärksamheten under åren 2016-2021. Frånvaron av kritisk granskning från såväl media som akademin varit påtaglig under flera år.

• Auktoriteter har utövat betydande inflytande, statsministrar, EU-kommissionärer, kungligheter och VD:ar har gemensamt basunerat ut satsningarnas förträfflighet, vilket förstås innebär en minskad benägenhet att skärskåda det som pågår.
• Oviljan att överge etablerade idéer eller investeringar är också tydlig. Betänk på LKAB:s VD Jan Moströms smått bevingade ord om hur Hybrit skall komma över alla utmaningar kring elförsörjning (“det måste gå”).
• Idéer och egenintressen förstärker varandra för att undvika kognitiv dissonans. Enorma privatekonomiska intressen står på spel vilket också påverkar människors förmåga att tänka rationellt.

”Turn the brain into mush”

I avslutningen av Mungers föreläsning understryker han att människor kan tappa all förmåga till rationellt agerande när ett flertal av dessa biases agerar synergistiskt i samma riktning. “These biases turn the brain into mush” säger Munger lägger därmed fram en förklaring till varför samhällen ibland kan genomdriva projekt som i efterhand framstår som vansinniga. Det har hänt förr, och det kommer hända igen.

Alla biases som beskrivits ovan förstärker varandra och det blir praktiskt taget omöjligt att problematisera eller nå fram med ifrågasättanden.

Den som beskådar de senaste årens gröna hybris i Norrland och ställer denna gröna psykos i kontrast till hur Northvolt utvecklats – eller inte utvecklats – har all anledning att bli förfärad över vad som står för dörren.

Norrland skulle verkligen välsignas av att åtminstone några gram av Charlie Mungers aska hade strötts över Boden, Skellefteå, Kiruna, Gällivare, Bryssel och Stockholm.