Mer originell forskning och utveckling krävs för att höja produktiviteten

Sverige är i recession, och vår BNP sjunker. Regeringens Produktivitetskommission har fått i uppdrag att analysera vad som påverkar produktivitetstillväxten och lämna förslag för att öka den. Sjunkande produktivitet hotar vårt långsiktiga välstånd, men det finns metoder för att vända trenden – genom att investera i ny och mer originell forskning.

Produktivitet motsvarar i princip vår genomsnittliga timlön. Den ökar inte genom fler arbetade timmar, utan genom investeringar i verktyg och smartare sätt att arbeta. För att beskriva hur vi blir smartare används termen totalfaktorproduktivitet (TFP), som står för effektivitet utöver arbetskraft och kapital.

En stark koppling finns mellan ökad TFP och investeringar i forskning och utveckling (FoU), men trots Sveriges höga FoU-utgifter på drygt 3% av BNP får vi låg utdelning i form av innovationer och nytänkande.

Minskad avkastning på forskning och utveckling

Studier visar att forskning inom specifika områden ger allt mindre avkastning över tid. I skriften Are Ideas Getting Harder to Find? framgår att 23 gånger fler forskare behövs för att nå samma resultat som på 1930-talet, och att deras produktivitet idag är betydligt lägre.

Detta leder till att TFP ökar i betydligt långsammare takt än för 90 år sedan. Även professor Ulf Danielsson påpekar i sin DN-kulturdebatt (14 februari) att den vetenskapliga utvecklingen stannat av. En analys av miljontals forskningsartiklar och patent visar att allt färre banbrytande idéer skapas. En liknande trend ses alltså i produktivitetsutvecklingen, där Sverige och andra västländer tappat mark sedan millennieskiftet.

Det finns flera tänkbara förklaringar till den sjunkande produktiviteten. Exempel är åldrande befolkning, svaga investeringar i immateriella tillgångar, tekniksprång som är svåra att mätmässigt följa, samt en tröghet i hur arbetskraft och kapital omfördelas i ekonomin. Naturliga monopol har bildats, där stora företag lättare kan ta mindre företags idéer, samtidigt som möjligheten till ”kreativ förstörelse” minskat. Det medför att föråldrade företag stannar kvar på marknaden istället för att lämna plats åt innovativa aktörer.

Brist på uppfinningar

Ett underliggande problem är att få originella uppfinningar produceras. Historiskt har svenska företag gjort stora vinster genom att utveckla banbrytande teknik, men dagens incitament främjar kortsiktiga vinster för aktieägare, vilket ofta resulterat i att långsiktiga utvecklingsavdelningar lagts ned.

Fristående uppfinnare har marginaliserats fullständigt. På 1990-talet infördes modellen ”Triple Helix”, där staten och näringslivet började styra akademins forskning i detalj samtidigt som uppfinnarna uteslöts. Detta har medfört att akademisk frihet och uppfinnarkreativitet har trängts undan av beställningsforskning.

En utredning från Utbildningsdepartementet visar att hälften av de verksamma vid svenska universitet och högskolor anser att den akademiska friheten är hotad.

En väg framåt

För att vända denna negativa utveckling behöver vi satsa mer på uppfinningar och kreativ och långsiktig forskning. Dagens investeringar i verkligt originella och djärva FoU-idéer utgör bara en liten del av de årliga drygt 200 miljarder kronor som går till FoU.

Universitetsforskare bör ges betydligt friare tyglar och få känna en ökad tillit för sin kompetens. Ett rimligt mål vore också att öka den andel som går till fristående uppfinnare successivt från 0,1 promille till 1%. Med dessa medel kan vi också locka fram en ny generation fantasifulla akademiker och uppfinnare som behövs för att öka TFP och på sikt ge Sverige en starkare ekonomisk tillväxt.

Jan-Erik Nowacki är hedersordförande för Svenska Uppfinnareföreningen.