Mellan seger och nuläge har EU två dilemman

I måndags hade Dagens Industris ledare rubriken Ryssland förlorar kriget. Det är en bra sammanfattning av alla de gängse argumenten för Putins långsiktiga underläge.

• Rysk ekonomi är liten och efterbliven. Ovanpå det finanskris.
• Långtgående sanktioner och ovanpå det bojkott från hundratals västerländska bolag.
• Europa mobiliserar militärt och kommer snabbt börja minska beroendet av rysk olja och gas. Opinionsstödet i EU för Ukraina är enormt.
• Tidigare misstänkt Kreml-positiva byter fot och tar tydlig ställning mot Putin. Det gäller allt från tyska politiker och turkiska regimen till vårt eget SD.
• Inte ens nya bästa kompisen Xi Jinping vågar ställa upp för Putin när insatserna är höga.
• Sist men inte minst: Ukraina har visat kolossal patriotism och försvarsvilja. Det blir oerhört svårt för Ryssland att militärt besegra och ockupera Ukraina.

PÅ LÅNG SIKT ÄR VI ALLA ÖVERENS

”Ryssland går mot ett historiskt fiasko”, är slutorden från DI:s politiska redaktör PM Nilsson.

Det får vi verkligen hoppas. Och på lång sikt är det absolut så att Putins odds ser väldigt dåliga ut. Ett isolerat land med dålig ekonomi kan knappast vinna ett anfallskrig mot en seg fiende uppbackad av USA och EU. Men för att komma till destinationen ”lång sikt” så måste man först passera hållplatserna ”kort sikt” och sedan ”medelfristig sikt”.

DÅLIG SIKT PÅ KORT SIKT

Här och nu ser vi en militär eskalering på båda sidor. Väst skeppar vapen till Ukraina och vapnen verkar göra stor skillnad i striderna. Ryssland svarar med att gå över till brutalare stridsmedel. Dödligare bomber och en krigstaktik som ryssarna använt i Syrien med fasansfulla resultat. Den här onda spiralen kan pågå ett bra tag och i förlängningen hotar taktiska kärnvapen.

För det andra ser vi en tilltagande demonisering av Putin och ryska armén. Det är mänskligt att de som är skyldiga till krigets fasor ses som ondskan själv. Dessvärre innebär det samtidigt en verbal eskalering där alla kompromisser till slut blir omöjliga.

”Seger eller död”, blir de enda alternativen, för att citera en svensk politiker. När ledande politiker i USA och Europa demoniserar fienden så bränner man samtidigt de broar som skulle kunna leda till en snabb fred.

SVÅRSVALDA KOMPROMISSER

Förhandlingar, vare sig det gäller affärer eller diplomati, förutsätter en vilja att kompromissa. Båda parter måste acceptera att avstå något för att istället få något annat. Det är bara när ena parten är helt försvarslös som den starka parten slipper kompromissa. Kärnvapen och 22 års historik av hård intern kontroll innebär att Putin är allt annat än försvarslös. Oddsen för förhandlingar som leder till en snabb fred är alltså inte bra om Väst både demoniserar sin fiende och inbillar sig att alternativet till kompromisser är en oundviklig framtida totalseger. Kriget blir inte kortare av att Joe Biden kallar Putin för en krigsförbrytare.

HOPPET OM GREVENS TID

Många drömmer om en rysk motsvarighet till greve Claus von Stauffenberg, huvudpersonen bakom attentatet mot Hitler 1944. Det finns tre problem med den förhoppningen.

1. Redan i december 1941 var det uppenbart för alla rationella människor att de allierade skulle vinna och att Hitler skulle leda Tyskland i fördärvet. Ändå fick man vänta nästan tre år på ett seriöst kuppförsök mot Naziregimen.
2. Kuppförsöket misslyckades och Stauffenberg avrättades.
3. KGB-officeren Putin verkar också vara ännu mer på sin vakt än demagogen Hitler.

SANKTIONER TAR TID

I väntan på en rysk von Stauffenberg så hoppas Väst på sanktioner. Historisk empiri talar dessvärre för att skurkstater oftast överlever i decennier trots hårda sanktioner. Kuba, Sydafrika, Rhodesia (Zimbabwe), Nordkorea, Iran och Venezuela är några kända exempel på länder som levt under sanktioner under mycket lång tid. Endast i Sydafrika och Rhodesia har vi sett regimskiften och då först efter åratal av både sanktioner och väpnat uppror.

Ryssland är också i en klass för sig. Ryssland är världens största land och en ledande producent av alla sorters råvaror. Och Ryssland lär kunna handla åtminstone en del med Kina, världens största tillverkningsland. Och EU fortsätter pumpa in hårdvaluta i Ryssland via köp av olja och gas. Så sanktioner från Väst lär inte vara någon snabbverkande medicin.

SKÄRSELD MELLAN KORT OCH LÅNG SIKT

Här har vi ett svår nöt. På lång sikt ser Putin ut som en självklar förlorare. Men på kort sikt sitter alla (inklusive Putin) i en rävsax som verkar svår att lirka upp. Så vad händer mellan kort och lång sikt? Att det blir ett helvete för många i Ukraina är sorgligt uppenbart. Västeuropa riskerar istället en ekonomisk-politisk skärseld som handlar om två dilemman, EMU och flyktingar.

NY EUROKRIS?

Att vi får högre inflation via dyrare energi och livsmedel och många andra faktorer känns nu ganska uppenbart. Den högre inflationen och omvärlden kommer tvinga ECB till svåra val.

1.  Höja räntan lika snabbt som i USA? Det riskerar att kasta in PIGS-länderna i en ny eurokris. Särskilt om vi får en lågkonjunktur drivet av höga energipriser och krigsoro.
2.  Höja räntan minimalt? Då kommer euron ta rejält med stryk. Omvärlden kommer inse att EMU inte värnar sitt penningvärde. Finansiellt kapital kommer fly euron vilket kommer sätta politisk press på hela EU-systemet.

NY FLYKTINGKRIS?

Det här ämnet är så stort, svårt och infekterat att man kan skriva hur långt som helst och ändå bli missförstådd. Jag nöjer mig med att konstatera några saker.

1. Europa tar nu emot flyktingar från Ukraina med öppna armar. Hittills har nära 3 miljoner ukrainare flytt men det lär bli fler innan kriget är slut.
2. All solidaritet har dock en gräns. Förr eller senare kommer det börja knorras mellan regeringar och politiker om hur bördan ska fördelas.
3. Kriget begränsar också tillgången på spannmål och konstgödsel. Misär hotar miljarder människor.
4. Det är lätt att befara humanitära katastrofer i Afrika eller Mellanöstern. Här bor cirka 35 gånger fler människor än i Ukraina.
5. Alla de har via mobilen full information om vad som händer i EU och billiga transporter finns det gott om. Flyktingströmmar klart större än från kriget i Syrien vore inte överraskande.

Vad gör EU och Europas medborgare då? Det är en på flera plan existentiell fråga. Risken är att Putin förstår detta.