Manner: Trumps oförutsägbarhet påverkar svenska intressen

En lång tids väntan är över och Donald Trump kommer för andra gången sväras in som president i USA. Det sista året har jag ägnat otaliga stunder åt att, oftast framför publik, spekulera i vem som kommer vinna och vad det kommer innebära. För USA, för världen i stort och så även för Sverige. Passande då att jag även i denna kolumn får vädra mina tankar om det som varit och gissa på det som komma skall.

Lyckligtvis, även om många nog inte delar den formuleringen, har man en tidigare Trump-period vid presidentposten att studera vilket kanske gör gissningarna mer träffsäkra.

Men det är kanske ändå att hoppas på för mycket, det är ju ändå Donald Trump vi pratar om – personifikationen av oförutsägbarhet. Efter tre valrörelser med Trump på ena planhalvan har jag fått uppfattningen att han ser på processen i två delar.

Nato-länderna tvingas agera

Den första delen handlar om den politik han säger att han skall genomföra under valrörelsen och som ska få honom vald till president. Den andra delen är den politik han faktiskt genomför efter att han blivit vald. Historien har visat att de två delarna inte alltid överensstämmer, vilket de facto förenar de flesta politiker. Psykologin kallar fenomenet espoused theory vs theory in use.

Skillnaden mellan Trump och andra politiker är dock att han som chef för världens största ekonomi påverkar såväl geopolitik som ekonomi långt bortom USA:s gränser.

Oförutsägbarheten leder till en osäkerhet som kan få såväl negativa som positiva effekter.

Den nödvändiga upprustning som påbörjades i Europa redan under Trumps första presidentperiod, och som nu lär fortsätta med större kraft, är exempel på en positiv effekt.

Osäkerheten om var Trump står i förhållandet till Nato tvingar nu europeiska Nato-medlemmar att göra det som borde gjorts för länge sedan – att ta hand om sitt eget försvar i större utsträckning.

Löftena är “schackpjäser”

Något annat som karakteriserar Trump är att han är en deal-maker.

Allt går att förhandla om. Eventuella principer är böjbara så länge Trump och/eller USA gör den bättre dealen. Och som i alla förhandlingar kan det löna sig att gå ut hårt för att sedan uppnå det man egentligen räknar med att uppnå.

Jag tror att mycket av det som Trump hotat med eller lovat – oavsett om det gäller tariffer eller militärt stöd – är schackpjäser i en större spelplan där en eftergift inom till exempel tariffer är acceptabel om man uppnår större fördelar inom andra områden eller verksamheter.

Det öppnar dörren för snabba okonventionella lösningar som dock kanske inte passar alla. Oförutsägbarheten och osäkerheten igen. Oaktat ovanstående resonemang – som för övrigt är mina egna tankar – så har vi redan fått känna av effekterna av valresultatet.

Räntor, valutor och börser påverkas

Som jag behandlat i en tidigare krönika har de långa räntorna rört sig uppåt i USA i takt med att Trumps opinionssiffror steg.

Anledningen är att det anses att den tänkta förda ekonomiska politiken från en (vilket nu bekräftats till ”den”) kommande Trump-administration leder till högre inflation – och därmed färre räntesänkningar från Fed – samtidigt som budgetunderskott och amerikansk offentlig skuld ökar över tiden.

De högre amerikanska räntorna ledde till att även svenska långräntor vände upp.

Kombinationen av högre räntor, en ilsken geopolitik och förväntningar om en fortsatt stark amerikansk ekonomi har också lett till en starkare dollar. Detta har i sin tur försvagat kronan som börjar närma sig rekordsvaga nivåer.

Vid någon nivå kan en svagare krona också börja påverka Riksbankens räntebeslut.

Även börserna har reagerat efter USA-valet. Amerikanska börser har generellt presterat mycket bättre än börser i Europa (och Sverige) och svenska fondsparare har hängt med; stora flöden går in såväl teknikfonder, där de stora amerikanska tech-bolagen dominerar, samt rena USA-fonder.

Således, vi har redan fått känna av effekter av det amerikanska valet inom såväl räntor, valutor som börser.

Trumps märkliga faiblesse

Vad som kommer framöver blir minst lika spännande.

Trumps ministernomineringar har redan höjt en del ögonbryn för att uttrycka sig milt. Om de, för många okonventionella, förslagen är en del i Trumps förhandlingsplan med sina republikanska senatorer eller är på allvar, kommer vi att få veta vad det lider.

Samma sak gäller många frågetecken inom energi- och klimatfrågor. Under sin förra ämbetsperiod lämnade Trump Parisavtalet dagen efter han blev tillsatt som president (som USA åter tecknade under Biden). Mantrat ”Drill, baby, drill!” har varit ett genomgående tema i Trumps valrörelse.

Nu är det dock så att det snarare prisnivån på olja som avgör hur mycket olja och gas man kommer pumpa upp i USA. Amerikansk olja och gas är generellt mycket dyrare att pumpa upp än till exempel olja från Mellanöstern och andra områden, där den är mer lättåtkomlig.

Lika märklig ter sig också Trumps faiblesse för kolvätebaserad energi med hänsyn till den mycket nära relationen med Elon Musk (som kanske personifierar elektrifieringen inom fordonsindustrin mer än någon annan). Motsägelsefullheten sällar sig till Trumps karaktärsdrag.

“Ta inget för givet”

Trots allt är kanske inom det geopolitiska säkerhetsläget som rädslan, osäkerheten eller förhoppningarna är som störst.

På Trumps schackbräde står diverse pjäser som stödet till Ukraina, Nato-samarbetet, kriget i Mellanöstern, såväl som Taiwan, Iran och Nordkorea för att nämna några.

Hur han tror sig kunna flytta dessa pjäser och hur han tror att de förhåller sig till varandra ligger i framtiden men man bör utgå ifrån att schackdragen kommer styras av att de gagnar honom och/eller USA.

Att USA sedan en längre tid uppfattar Kina som det största hotet mot den egna synen om en amerikansk världsordning är känt sedan länge.

Osäkerheten, oförutsägbarheten samt motsägelsefulla löften och hot från den framtida amerikanska politiken höjer därför kraven på våra egna verksamheter och på politiken i EU och Sverige. Ta inget för givet.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.