Manner: Tre teman som kan störa den ekonomiska sommarvärmen

I den sista krönikan innan sommaren brukar jag tipsa om vad man ska kasta ett getöga på under semestern för att inte hamna fel i gungan inför höststarten. Så inte i år. Just nu går det mesta Riksbankens väg och dörren tycks vidöppen för ytterligare sänkningar efter sommaren – åtminstone två innan årsskiftet.

Kronan stärks, oljepriset faller och ECB har sänkt räntan. Därtill har en urstark amerikansk ekonomi emellanåt visat avmattningstendenser. I takt med att Riksbankens räntesänkningar slår igenom under hösten och nästa vår har vi mer kvar i plånböckerna. Konsumtionen ökar och driver tillväxten – vi glider successivt in i ett ekonomiskt högtryck under 2025. Naturligtvis kommer oväntade saker dyka upp och förändra denna positiva prognos – till det bättre eller till det sämre. Men det får vi återkomma till där och då.

Begynnande handelskrig

Nu vore jag ingen riktig räntenisse om jag, trots de goda utsikterna, inte lät en alltid närvarande Krösa-Maja komma till tals. Räntemänniskor letar alltid hot – aktiemänniskor alltid möjligheter. Det är sen gammalt. Att läsa svensk och internationell affärspress ägnar jag några timmar åt varje dag. Tre teman har sedan en tid seglat upp som medel- och långsiktiga hot mot de bättre utsikterna. Frekvensen av artiklar som berör dessa ämnen ökar stadigt, särskilt i internationell media.

RäntaArtikel

Vem tusan trodde att räntan skulle dominera i tunnelbanan?

Det första temat berör en påbörjad de-globalisering eller mer brutalt uttryckt, ett begynnande handelskrig.

Som ett led i att öka sin tillväxt har Kina velat öka sin industriproduktion. För att få sålt sina produkter hävdar många att de dumpar priserna på sina varor, vilket hotar lokala producenter av liknande varor världen över. Ett sätt att skydda sig mot billigare kinesiska produkter är att införa skyddstullar eller tariffer för att skydda den egna industrin.

Påverkar inflationen

USA har redan beslutat om skyddstullar på elektriska fordon från Kina. I EU pågår motsvarande diskussioner. Kineserna, å sin sida, har börjat hota med skyddstullar på varor från USA och EU.

Ett av många problem med skyddstullar och handelskrig är att det drabbar framför allt de som har det sämre ställt. Det är ofta de som köper de billigare varorna. Ett följdproblem är givetvis också att priserna, och därmed inflationen, påverkas. Ett nytt inflationistiskt orosmoln, som om vi inte haft tillräckligt av dessa. Således ett område att bevaka framöver.

Försprång för USA och Kina

Ett andra tema som kommenteras flitigt är skillnaden i produktivitet mellan å ena sidan EU och på andra sidan USA och Kina. Skillnaden kan komma att öka med den snabba utvecklingen inom AI. Särskilt med hänsyn till den europeiska (över)regleringen – inom allt från AI till allmänna konkurrensvillkor.

Röster höjs nu om att EU reglerar sig fram till bronsplatsen. Många bedömare menar att just AI kommer att medföra stora produktivitetsökningar. Där har såväl Kina som USA ett försprång och har kommit längre än Europa. Det kan distansera EU från Kina och USA. Med en lägre produktivitet måste EU i så fall sänka såväl kostnader som levnadsstandard för att vara konkurrenskraftiga. Ökade satsningar på forskning och investeringar inom AI lyfts nu allt oftare fram som en absolut nödvändighet om inte EU ska halka efter.

USA tänjer på gummibandet

Det sista temat är väl ingen nyhet men allt fler oroar sig nu över en snabbt stigande amerikansk statsskuld. USA är världens största ekonomi och dollarn är den globala reservvalutan. Med dollar i fickan kan man betala överallt. Det gör att USA också kan unna sig vissa excesser. Som en väldigt stor statsskuld till exempel.

Köpare av amerikanska statspapper finns alltid. Så här långt i alla fall. Just nu rusar amerikansk offentlig skuld igenom 110% av BNP och ökar snabbt.  Som jämförelse har vi i Sverige en offentlig skuld på 30% av BNP.

Som världens största ekonomi kan USA tänja på gummibandet. Var “the tipping point” ligger, det vill säga på vilken nivå statsskulden når den nivå där marknaden tappar förtroendet för förmågan att betala tillbaka skulderna, vet ingen. Men när man når den brukar det vara för sent. Exemplen är många. Ser vi till vår närhet behöver vi inte sträcka oss längre än till förra årtiondet.

Det slutar inte bra

Under Eurokrisen fick EU känna av hur det kändes att tippa över – med skenande räntor och massiva stödköp av obligationer som följd. Faktum är att det kan räcka med att amerikanska statsobligationer blir nedgraderade av de stora internationella ratinginstituten. Placeringsreglementen kan då tvinga stora investerare att sälja av mindre kreditvärdiga amerikanska obligationer med stigande räntor som följd. Räntorna på statsskulden blir då ännu dyrare att betala och…ja ni förstår. Det slutar inte bra.

Som ett litet tillägg så brukar europeiska och svenska räntor vara ganska följsamma med amerikanska räntor. I alla fall inledningsvis kan därför en statsfinansiell kris i USA även trycka upp obligationsräntor i Sverige. Däremot – på längre sikt – kan det medföra lägre räntor i Sverige om pengar som lämnar amerikanska marknaden letar sig fram till AAA-ratade obligationer emitterade av Riksgälden.

Euron – en bubblare

Avslutningsvis – som en lite bubblare – har jag också noterat att antalet debattartiklar om en svensk euroanslutning har ökat ordentligt på senare tid. Om det fortsätter nu när kronan börjat stärkas något återstår att se. Någon folklig opinion för en euroanslutning finns i alla fall inte. Å andra sidan, den snabba processen som ledde till en svensk Nato-ansökan gör nog att man ska ha respekt för att saker och ting kan ändras snabbt.

Dessa tre teman från internationell (och svensk) media är något man kan ta sig en funderare på till hösten. Och det amerikanska presidentvalet förstås. Men då är då och nu är nu. I alla fall jag kommer gå på semester med tankar om lägre styrräntor och en allt starkare svensk ekonomi framledes. Det andra får vänta ett tag.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.