Krönika Geopolitik
Manner: Jag har aldrig sett så här många orosmoln på samma gång
Den penningpolitiska omställningen har varit brutal om än nödvändig. Konsekvenserna av mer normala räntor slår hårt mot överbelånade hushåll och företag. Den minskade köpkraften som följer av inflationen slår också mot de hushåll som hade det tufft redan innan omställningen.
Om detta kan vi läsa om eller lyssna på dagligen i olika media. Samtidigt är geopolitiken ovanligt ilsk. Här är rapporteringen mer koncentrerad i media. Fokus skiftar helt naturligt allt eftersom nya konflikter och händelser dyker upp. Det gör det också lätt att ”glömma bort” den sammanlagda bilden av ett allt hårdare geopolitiskt klimat.
Jag försökte mig på en tankemässig sammanställning men drunknade snart i en uppsjö av negativa utvecklingar. Dessutom, att förstå hur alla dessa geopolitiska orosungar samvarierar och eventuellt utvecklas är för mig en övermäktig uppgift. Jag kan i alla fall konstatera att jag aldrig förut sett en sådan pamflett av allvarliga utvecklingar samtidigt.
Varnar för 150 dollar per fat
Situationen i Mellanöstern är nu naturligtvis i fokus. Om jag får tillåtas bortse från de mänskliga tragedier som nu utspelas kan man konstatera att oljepriset ännu inte reagerat nämnvärt.
Konflikter i Mellanöstern brukar reflexmässigt innebära högre oljepriser. Skulle konflikten sprida sig geografiskt eller involvera oljeproducerande länder kan det lätt få olje- och gaspriser att lyfta. Världsbanken varnade nyligen för ett oljepris på USD 150/fat vid ett sådant scenario. Det skulle ge ytterligare inflationsimpulser och centralbanker generellt skulle få det svårare att sänka styrräntorna.
Konflikten kan också, vet vi från tidigare erfarenheter, leda till ökade migrationsflöden som en konsekvens av det ökade mänskliga lidandet. Ökade migrationsflöden över Medelhavet är redan en verklighet och historiskt har dessa flöden skapat politisk instabilitet i Europa.
Ryssland vinnare på långdragen konflikt
Kriget i Ukraina fortgår. Den mediala bevakningen har fått konkurrens av Mellanöstern. Kriget har utvecklats till en sorts ställningskrig där framryckningar från bägge sidor sker väldigt långsamt om alls. I takt med att kriget drar ut på tiden kan det bli svårare att upprätthålla såväl det militära som det ekonomiska stödet till Ukraina.
Senast drog Slovakien, med en nytillsatt mer pro-rysk president, in allt militärt stöd till Ukraina. Bortom horisonten hägrar det amerikanska presidentvalet och Trump ser ännu inte ut att ha någon utmanare på den republikanska sidan. Trump har tidigare indikerat att han vill dra ner det militära stödet till såväl Nato som Ukraina. EU är långt ifrån att kunna ersätta USA militärt på den europeiska hemmaplanen, det kommer ta många år enligt bedömare.
Ryssland har allt att vinna på en långdragen konflikt. Även om EU har fyllt på sina gaslager långt utöver det vanliga finns fortfarande risken kvar för störningar i gasleveranser. Svårförklarade undervattensaktiviteter har pågått i Östersjöområdet de senaste åren. Än så länge har inga olyckor skett med de pipelines som går från Norge till såväl Storbritannien som till europeiska kontinenten.
Orkar USA en tredje konflikt?
Under radarn fortsätter Kina expandera sin militära närvaro i sitt närområde. Kränkningarna av taiwanesiskt luftrum eskalerar i såväl antal som styrka. Skärmytslingar på vattnen utanför Filippinerna och Vietnam pågår alltjämt. Med USA nu militärt indirekt aktiva (stödjer Israel med vapenleveranser) i två konflikter – orkar man med en tredje?
Om Kina gör verklighet av att ”införliva” Taiwan öppnas en tredje front för USA. Relationen mellan Kina och EU är inte heller den bästa. EU anklagar Kina för att dumpa priserna på elbilar på den europeiska marknaden och har hotat med strafftullar. Kina, å sin sida, har nyligen infört exportförbud på grafit och har exportrestriktioner på sällsynta jordartsmetaller – bägge nödvändiga för tillverkning av batterier.
Samtidigt står Kina enligt uppgifter för mer än 75 % av den globala batteriproduktionen. Och då pratar jag inte om transistorbatterier. Ser vi ett mönster?
Högre producentpriser
Det hårdnande geopolitiska klimatet, tillsammans med erfarenheter från pandemin, har redan lett till det man kallar för en deglobaliseringsprocess. Den globala frihandeln bygger på att varor tillverkas där det är ekonomiskt mest fördelaktigt. Varorna ska sedan transporteras dit där de behövs.
Efter störningarna i de globala leveranskedjorna som skedde under pandemin har många länder och företag börjat tänka om. Man vill ha produktionen närmare kroppen för att kunna säkerställa leveranser av viktiga insats- och förädlingsvaror. Inte heller vill man sätta sig i en situation där man är helt beroende av leveranser från något specifikt land.
Europa, och framför allt Tyskland, gjorde den erfarenheten när man förlitade sig på leveranser av rysk olja och gas. När vi börjar tillverka/producera varor själva istället för där det är billigast, oavsett skälen, är det ofta dyrare. Det leder rimligen också till högre producentpriser vilket kan läcka ut till oss konsumenter i form av högre konsumentpriser.
Glödhärdar som kan flamma upp
Oroligheter på Balkan, den amerikanska budgetprocessen och andra oroshärdar får av utrymmesskäl behandlas vid annat tillfälle men är falnande glödhärdar som närsomhelst kan flamma upp igen. Att betrakta allt detta elände; krig, konflikter och tydligare geopolitiska allianser ställda mot varandra från ett ekonomiskt-politiskt perspektiv, kan kännas futtigt. Det är lätt att glömma bort de människor som direkt påverkas av allt elände.
Men även om vi i Sverige hittills varit förskonade från direkta konflikter – undantaget skjutningar, söndersprängda bostäder och förhöjd terrorhotnivå – så kommer vi att påverkas av den alltmer osäkra geopolitiken. Det gör prognosarbeten mer osäkra och riskbilden mer utbredd.
Historien i närtid har lärt oss att svarta svanar som pandemi och Ukrainakrig lett till högre inflation, högre räntor och, som en konsekvens, fallande tillgångspriser generellt. Planera för det värsta men hoppas på det bästa.
Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor