Krönika Samhällsdebatt
Manner: Ingves når inte ut på TikTok – ge oss ekonomi istället för slöjd i skolan
Under lång tid har makroekonomer fått vara ganska ensamma om att bevaka och skriva om räntor och inflation. Inte så märkligt då såväl inflation som räntor knappt har rört sig under många år. Vi hade under ganska lång tid levt i en sorts penningpolitisk stillbild där både styrräntor och marknadsräntor inte påverkade många utanför handlarrummen.
Pandemin ändrade förutsättningarna, och under förra våren förändrades allt igen av Ukrainakriget. Likt en fågel Fenix på steroider har såväl inflation som räntor återuppstått från de döda, och alla har en åsikt om Riksbanken, valutan, bindningstider och bolånemarginaler.
Idag skulle jag inte bli förvånad om medlemstidningen för svenska frimärks-och vykortssamlare, Filatelisten, hade en helsida om Riksbanken och räntorna.
HÖGRE BORÄNTOR – FLER PRESENTATIONER
En gång i tiden, när jag handlade obligationer, åkte jag runt i metallic-kostym till destinationer som London, Frankfurt och New York och träffade internationella investerare. Idag besöker jag Lödöse, Bollmora och Göinge och träffar såväl hushåll som företag. Inte lika flashigt men i många avseenden mer berikande. Alla – och jag menar alla – är extremt intresserade av vad som försiggår i ekonomin och förfrågningar om makropresentationer ökar i takt med att boräntorna stiger.
En extra bonus när man rör sig ute i terrängen är att man får tidiga signaler från företag och individer om konsumtion, investeringar, arbetsmarknad och annat från hästens mun. Träffar man tillräckligt många blir det lättare att gissa om framtiden.
Roligast av allt är kanske att få prata med yngre människor, vilka inte duggat tätt på mina dragningar de sista tio åren. Eller roligt förresten, snarare meningsfullt i rådande tider. Jag har en stark känsla av att framför allt en yngre generation – särskilt i storstäderna – är bland dem som drabbas hårdast av de kostnadschocker som nu slår ner i svenska hushåll. Förvisso kan det nog smärta ganska långt upp i medelåldern.
BELÅNADE TILL NÄSTIPPEN
Det stora flertalet har i stort sett ingen erfarenhet av det som min generation kallar normala räntor. Uppväxta under en lång period av ultralätt penningpolitik förfasas man nu över hastigheten med vilken räntorna rör sig uppåt. Man har dessutom i många fall klivit in på bostadsmarknaden på höga prisnivåer, innan priserna började falla, och är inte sällan belånad upp till nästippen. Man gör klotögon när jag visar bankens prognoser på kommande styrräntehöjningar.
I mindre svenska städer, där publiken ofta är äldre eftersom de unga lämnat för utbildning eller arbete, är det mindre dramatiskt. Här finns ofta erfarenheter av femåriga bundna bolån på 10%. Man har köpt sitt boende för länge sedan på låga ingångsvärden – med goda värdeökningar i ryggen – och har med ålderns rätt i många fall amorterat av det mesta. Inga höjda ögonbryn över ränteprognoserna här inte, snarare en avmätt ”vad var det jag sa”-blick.
Olof Manner: Gråt och smärta stundar för hushållen – men krisen leder till något gott
Det ska sägas: Företrädare för såväl Riksbanken, Finansinspektionen som andra myndigheter har många gånger varnat för hög skuldsättning och möjligheten för stigande räntor men inte alltid i media som nått ut till yngre. När såg ni Ingves på TikTok senast?
KAN GE EN BÄTTRE GRUND
Min arbetsgivare ger ut en tidning som heter Lyckoslanten. Den skickas ut fyra gånger om året till alla skolklasser mellan årskurs 4 och 6. Där kan man lära sig om grunderna i ekonomi. När jag var yngre prenumererade jag på Kamratposten. Där kunde man ibland också läsa om ”vuxenämnen” som ekonomi, men skrivet på ett lättförståeligt sätt.
Utan att ha koll på undervisningsplaner för högskolor och gymnasier kan jag konstatera att kunskapen om makroekonomi är ganska begränsad i de flesta fall om inte vederbörande påbörjat högskolestudier. Framför allt gäller det yngre människor då många äldre lärt sig sammanhangen genom ”livets hårda skola”. Jag är övertygad om att många yngre kunde ha varit bättre förberedda på den makroekonomiska framtid som nu nalkas dem.
Min första smak av makroekonomi kom med Lipsey & Steiner Economics på nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet i början av 80-talet. Jag var då ungefär lika gammal som de yngre åhörare jag stöter på idag. Redan första kapitlet i boken kryllade av formler och grafer som var svåra att ta in när man kommit från en slutövning i lumpen. Det var dessutom svårt att relatera till sig själv.
GÖR RÄTT – GÖR DET LUSTFYLLT
Det dröjde några år innan polletten trillade ner. Men det går att praktiskt förklara makroekonomi för en lekman med exempel ur verkligheten, liknelser och aforismer. Om det tacklas på rätt så går det rentav att göra ett ämne lustfyllt, som många uppfattar som trist. Jag försöker, och lyckas ibland.
Jag vill tro att många yngre hushåll hade varit bättre förberedda på livets ekonomiska verkligheter om kunskapen förmedlats tidigare, i rätt kanaler och på rätt sätt. Det blir inte mindre viktigt framledes med tanke på demografiska förändringar, höjda pensionsåldrar, utmanade pensionsprogram och ökade krav på ett eget pensionssparande. Förhållandet risk–avkastning kommer rimligtvis också att förändras framöver, jämfört med de sista tio åren. Speciellt när erfarenheterna av minusräntor och centralbanksköp av olika finansiella tillgångar ska sammanställas och utvärderas.
Här kan marknaden fortsatt bjuda på obehagliga överraskningar för en generation som sett börsen fyrdubblas i värde de sista tio åren. Vem, var och hur den här kunskapen ska förmedlas får jag fundera ett tag till på. Jag drar mitt strå till stacken tillsammans med många andra branschkollegor, men rimligtvis behöver ansträngningarna breddas.
För egen del kan jag konstatera att ämnet i fråga hade varit viktigare för mig på gymnasiet än slöjden. Gapet mellan Lyckoslanten och Lipsey & Steiner var alltför stort och slöts inte förrän efter några år på obligationsmarknaden.
Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
