Krönika Inflation
Manner: Inflationen kommer falla tillbaka – men planera för det värsta
Inflationen är på väg nedåt. Såväl i Sverige som i EU och USA. I Sverige har Riksbanken, och därmed marknaden, fokuserat på lite olika inflationsmått det senaste året. KPI har en tillbakadragen roll även om viss media ibland refererar till den. Viktigare har varit KPIF – KPI med fasta räntesatser för bolån – och det är detta mått som Riksbanken normalt följer.
Vid tillfällen då energipriserna stiger kraftfullt, som till exempel vid krigsutbrottet i Ukraina, kan man även välja att också bryta ut dessa ur inflationen. Då får man KPIF exklusive energi – ett mått som nära beskriver den underliggande inflationen. I Riksbankens egen definition på underliggande inflation skall man även exkludera kött, fisk, frukt och grönsaker. Det inflationsmåttet har ännu inte slagit igenom i någon större utsträckning.
KPIF ex. energi har därför blivit det vi till vardags kallar för den underliggande inflationen. För tillfället är det just KPIF ex. energi som Riksbanken tittar mest på och som också envist hänger sig kvar på höga nivåer. Tjänsteinflationen pekas ofta ut som den skyldige.
En huvudvärk för Riksbanken
Nåväl, vilket inflationsmått vi än väljer att titta på så är de flesta bedömare överens om att inflationen är på väg ner. Främsta anledningen är kalendereffekter. När vi talar om inflation pratar vi om prisökningstakt på årsbasis. Man jämför alltså prisförändringen på en vara jämfört med ett år sedan – årstakten. Kalendereffekten innebär då alltså att en kraftig prisuppgång på en vara eller tjänst ”trillar ur” årstakten ett år senare.
Just energipriserna steg kraftigt vid krigsutbrottet förra året och trillar nu ur årstakten för att ersättas med lägre energiprisökningar med den effekten att KPIF faller relativt snabbt. Den underliggande inflationen, KPIF ex. energi, har dock överraskat på uppsidan vilket blivit en huvudvärk för Riksbanken och därmed för många bolånetagare vilka kan förvänta sig ytterligare räntehöjningar om prognosmakare får rätt.
Så – inflationen är på väg ner. Det vet vi. Men hur snabbt och hur mycket faller inflationen? På kort sikt räknar de flesta med att inflationen – oavsett hur vi mäter den – är tillbaka på målet (KPIF 2%) någon gång under första halvåret 2024. Därmed kan också Riksbanken släppa på bromsen och börja sänka styrräntan från den nivå den toppar på; idag någonstans mellan 3,75 och 4% enligt prognoser och marknadens prissättning. Men hur ser det ut bortom horisonten? Kommer inflationen- och därmed räntorna – falla tillbaka till de (ibland alltför) låga nivåer vi haft under de sista tjugo åren? Eller kan den komma att bli generellt högre? Jag har ingen aning men jag vet inom vilka områden man kan titta lite extra på för att få en föraning.
Sorgebarnet kronan
Låt mig börja med sorgebarnet, den svenska kronan. Valutamarknadens ensling som ingen vill eller, som det verkar, behöver ta ansvar för. Kronan ska som bekant flyta – även om den de senaste åren mest sjunkit. Riksbanken har, tills nyligen, inte ens haft den på agendan och politiker ska lämna penningpolitiken i fred. Enligt Riksbanken själva är det över tid oförenligt att både ha ett inflationsmål och ett valutamål. Anledningarna till den svaga kronan kan vara flera. För den intresserade kan jag rekommendera Riksbankens ”Ekonomisk kommentar” (Belfrage, Hansson, Vredin). Kronan har dock trendat svagare sista åren. Vad jag vet kan det fortsätta. Det kan få den importerade inflationen att stiga ytterligare. Men också det omvända vid en kronförstärkning.
En argare geopolitik kan komma att leda till deglobaliseringseffekter. Globaliseringen – egentligen ett Kina som tryckte ut allt fler billiga produkter till allt bättre kvalitet – ledde till låga priser på många varor. Snabbt utvecklade logistikkedjor och en alltmer digitaliserad marknad med genomlysta priser skyndade på processen. Idag hotar det allt tuffare geopolitiska läget att reversera trenden. USA, Kina och Europa har olika särintressen. Frihandeln hotas. Handelsblock kan bildas. Varor kommer kanske inte längre tillverkas där förutsättningarna är bäst och skickas dit de behövs. Detta kan leda till generellt högre produktionspriser och därmed högre inflation.
Vattenhöjning ger dyrare försäkringar
Klimatförändringar och den därmed nödvändiga energiomställningen kan också komma att leda till generellt högre kostnader. Volatilt väder kan via torka, översvämningar och stormar leda till generellt högre livsmedelspriser. Försäkringspremier har redan ökat inom flera områden i Sverige beroende på vattenhöjning. Omställningen mot förnybar och grön energi är ännu så länge dyrare om än nödvändig.
Plusposten – det vill säga den positiva påverkan på miljön som omställningen för med sig saknas ännu i de flesta ekonomiska modeller. Erfarenheterna från Ukraina-kriget visar att högre energipriser har en förmåga att slå sig in i en mängd olika varu- och tjänstegrupper. Generellt dyrare energi räknar i alla fall jag med på medellång sikt.
Räntan sover aldrig
Slutligen har vi den demografiska utmaningen vi står inför. Befolkningspyramiden är redan rombformad i de flesta utvecklade ekonomier. Vi lever allt längre och föder allt färre barn. Färre kommer att med sina löner, och skatter på dessa, behöva försörja allt fler som lever längre upp i åldrarna. Försörjningsbördan ökar för de som är satta i arbete. Om detta leder till ökad arbetskraftsbrist och därmed högre löner och högre inflation vill jag låta vara osagt. Faktorer som sparande, automatisering och invandring gör prognosen osäker men demografiska förändringar är alldeles säkert något som kommer att påverka.
Således, att inflationen faller under de närmaste 12 månaderna kan man vara tämligen säker på. Hur mycket den faller är däremot mer osäkert. Ännu mer osäkert är hur inflationen gestaltar sig fem år bort i tiden. Kanske faller vi tillbaka till den låginflationsmiljö vi haft under lång tid. Eller så kanske inflationen strukturellt ökar på medellång sikt – och därmed även styrräntor och boräntor. Hoppas på det bästa men planera för det värsta. Räntan sover aldrig.
Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor