Malmbanan havererar – men politikerna klipper band

LKAB meddelade på torsdagen att störningarna på Malmbanan kan leda till inkomstbortfall på totalt 30 miljarder kronor och branschens företrädare sågar nu regeringen. Malmen i Kiruna är central för Sveriges och Europas konkurrenskraft. Politiken är dock mindre intresserad av att ge rätt förutsättningar åt befintlig industri än att kabla ut storslagna förhoppningsprojekt.

De enorma satsningarna på vätgasbaserad stålproduktion i Norrland har överösts av beröm och positiv press under flera års tid. Dignitärer från när och fjärran har åkt till Norrland för att sola sig i fägringen av en förväntad återindustrialisering.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lyfte till och med specifikt fram Hybritsatsningen i sitt tal till unionen i Europaparlamentet år 2020:

”För två veckor sedan inleddes ett unikt pilotprojekt för fossilfri stålproduktion i Sverige. I projektet ersätter man kol med vätgas för produktion av rent stål.”

Ägnar sig åt symbolhandlingar

Magdalena Andersson lämnade över en ljusstake i ”fossilfritt stål” till president Biden i maj 2022. Hennes företrädare Stefan Löfven uttryckte också uppskattning över stålprojekten vid invigningen 2020:

”Ur arbetslöshet och klimathot kan snart gröna jobb med nollutsläpp växa. Här finns en chans till export av inte bara stål utan kol utan också en världsunik teknik.”

Honnörsord om ”världsledande”, grön omställning, nya arbetstillfällen, ”grön ledartröja” och ny exportindustri upprepas programmatiskt av politiker, myndigheter och företagsledare. Den industripolitiska renässansen runt så kallad grön omställning har medfört att Sveriges och Europas politiker ägnar sig mer åt symbolhandlingar, invigningar och presskonferenser än att se till så saker och ting faktiskt fungerar för befintliga företag.

Alla ville beskåda miraklet i Ö-vik

Trenden har pågått under flera decennier och måste därför förstås som ett större, systemiskt problem.

Löfvens citat ovan är nästan identiskt med Göran Perssons ord vid invigningen av Sekabs pilotanläggning i Örnsköldsvik 2004. Det lilla kommunala bolaget hade fått 112 miljoner i stöd från Energimyndigheten och skulle nu göra om skogen i Norrland till etanol, som i sin tur skulle bli framtidens miljövänliga bränsle. Företaget fick senare ytterligare 875 miljoner kronor av myndigheten.

Under åren 2004–2007 besöktes Sekab av statsministrar, utskott, ambassadörer, kungligheter och företagsledare. Alla ville beskåda Örnsköldsviks mirakel av grön återindustrialisering, och vara en del av framgångssagan.

Köpte mark i Tanzania

I fallet Sekab visste storhetsvansinnet inga gränser. Ett kommunalt bolag i Örnsköldsvik köpte mark i Tanzania, satte upp fabriker i Polen och Ungern, upphandlade konsulter i Moçambique och var på äventyr borta i Latinamerika. Notan blev flera miljarder för Örnsköldsviks kommun, vars invånare fått betala med sämre service och högre skatter i flera decennier.

Politiker ägnar sig åt symbolhandlingar av den enkla anledningen att de belönas på kort sikt. De kan framstå som handlingskraftiga, bilderna på fabriker, och företagsledare i hjälm som sätter spadar i marken medför positiv press, som i sin tur stärker politikerna i opinionen. Frestelsen är oemotståndlig för en politiker som vill bli vald och återvald.

”Det stora språnget”

Inom svensk media var tongångarna länge entydigt positiva runt LKAB:s satsning på ”fossilfri” järnsvamp.

Superlativen visste inga gränser när Sveriges Radio (2020) beskrev det vätgasbaserade stålet och järnsvampen som ”det största teknikskiftet inom stålindustrin på 1 000 år.” Man gjorde samma år ett program kallat ”det stora språnget mot fossilfritt stål”.

Formuleringen ”det stora språnget” borde i industripolitiska sammanhang mana till eftertanke. Uttrycket användes av Mao Tse Tung när den kinesiska kommunistregimen skulle industrialisera landet under 1950- och 60-talen. Denna brutala satsning ledde till massvält på landsbygden och miljontals människor avled. Om det är historielöshet eller en önskan att återuppliva ordförande Maos visioner som ligger bakom Sveriges Radios rubriksättning får vi nog aldrig veta, men låt oss hoppas på det förstnämnda.

Systemfel

Svensk politik lider av ett systemfel. Politiker har större incitament att ägna sig åt symbolhandlingar som ger positiv press än att se till så saker faktiskt fungerar för befintliga verksamheter. I klyftan mellan det som är tråkigt – men viktigt – och det som är politiskt populärt drabbas LKAB och riskerar intäktsbortfall på 30 miljarder kronor. Företaget kan få miljarder i bidrag från staten och omhuldas med mängder av varmluft, bandklippningar och poserande i hjälmar, men Malmbanan lyckas man inte fixa.