Krönika Riksbanken
Lindvall: Riksbanken sämre rustad – tack vare egna kvävegödslet
Riksbanken har i en rapport som kom före jul utvärderat sig själv och de tillgångsköp den har gjort i omgångar från 2015–2017 och senast under pandemin från 2020. Den samlade portföljen är nu uppe i runt 900 miljarder kronor. Inte oväntat så konstaterar man i rapporten att åtgärderna förefaller ha fyllt sitt syfte, att nå ett ”högre resursutnyttjande och därmed något högre inflation” för den första vändan, då inflationen höll på att fastna långt under tvåprocentsmålet.
Även för den andra köpvändan har man uppnått dessa mål såväl som att ”återställa” den samhällskritiska kreditfunktionen, som var under stark stress under pandemins inledning.
Några riktigt tydliga förklaringar på hur tillgångsköpen har bidragit till dessa positiva utfall har man inte kommit fram till. Rapporten kan inte säga ”vilka kanaler som köpen främst verkar genom” och konstaterar att ”utfallen på den ekonomiska aktiviteten och inflationen har varit svåra att uppskatta”.
Riksbankens rapport ger Riksbanken rätt
Rapporten tar även upp vissa målkonflikter, som att Riksbankens finansiella risktagande har ökat med dessa stora tillgångsköp och att de nu gör stora förluster på den portföljen, men försöker samtidigt bita ifrån sig med att detta inte ”speglar de samhällsekonomisk aspekterna på värdepappersköpen, som lägre offentliga finansieringskostnader, högre ekonomisk aktivitet och större skatteintäkter”. Kort och gott så kan rapporten beskrivas som en homeopatisk rundtur, på 80 sidor, av utspädda iakttagelser och analyser, som ändå, om aldrig så svagt, alltid i stort visar att Riksbanken har gjort rätt.
Men det finns ju nu en bister verklighet att kontrastera Riksbankens förda penningpolitik, med extremlåga räntor och värdepappersköp, under de senaste decennierna mot. Då kan även en lekman konstatera att utfallet inte riktigt är så vackert. Att stora likviditetsinjektioner åtminstone på kort sikt sprider en viss värme i systemet vet nog alla som någon gång har kissat i sängen. Eller ”häller du väldigt mycket pengar på en blötmyr så kommer även denna att bli mera likvid”, som en skogsägarkompis uttryckte sig. Men sen då?
För det är lätt att konstatera att den förda penningpolitiken och inte minst då värdepappersköpen har lett till en mycket snabb kreditexpansion, där den samlade kreditvolymen har vuxit mycket snabbare än den underliggande ekonomiska aktiviteten. En utveckling som fick sig en extra skjuts under pandemin. Lånar vi ekonomen Michael Pettis glasögon så är det en stark indikation på att ”balansräkningen har blivit mera instabil” och att ”skuldåterbetalningsförmågan är försvagad”.
FTX I SAMKLANG MED CENTRALBANKERNA
Eller för att ta någon av de gamla ”österrikarnas” iakttagelse så har det pressade priset på pengar skapat förutsättningar för en mycket stor ”missallokering av kapital”. En av dessa, Joseph Schumpeter, hade en lärjunge, Hyman Minsky, som skulle ta det ännu längre och börja bocka av de flesta av stegen i sin ”finansiella instabilitetshypotes”.
En hel del aktörer har tagit sig upp på översta trappsatsen på denna trampolin. På den nivån är återbetalningsförmågan helt frikopplad från något underliggande kassaflöde och helt beroende av fortsatt värdestegring. Här hittar vi hela ”kryptobyken”, med FTX, Alameda, Terra/Luna, Celsius, Three Arrows och snart flera.
Visst. Kryptoboomen kopplar inte specifikt till Riksbankens åtgärder, utan visar mera att de har stämt sin fiol i samklang med de stora dragen i de senaste decenniernas penningpolitiska lågräntesymfoni, där penning- och därmed skuldkranen har porlat.
BLUNDAR FÖR VERKLIGHETEN
Vi kan i stället ta två specifikt svenska makroekonomiska bekymmer, skenande bostadspriser och därmed hushållsskulder och inte minst en överbelånad fastighetsmarknad. Det är två områden som både Riksbanken och dess tillsynsutövande syskonmyndighet Finansinspektionen har uttryckt oro över. Man har diskuterat och genomfört olika ”mikro- och makrotillsynsåtgärder” som amorteringskrav och högre riskvikter för fastighetslån för att hantera detta.
Men man har blundat för den verkliga kraften bakom denna, kreditexpansionen, där krediterna i snitt under de senaste decennierna har vuxit tre gånger snabbare än den underliggande ekonomin. Att bygga små fördämningar här har hjälpt föga. Det stora vattnet letar sin egen väg och har fortsatt pressa upp priser och belåning, på makronivå.
Penningpolitiken – ett kvävegödsel
Ta den svenska fastighetsmarknaden, där högre kapitalkrav för bankernas fastighetsutlåning istället har gjort att fastighetsbolagen i allt större utsträckning har finansierat sig på kreditmarknaden, som Riksbanken konstaterar har vuxit kraftigt under det senaste decenniet.
Någon analys av varför hittar vi inte hos Riksbanken. Men en hyfsat trovärdig hypotes är att de egna ”kvantitativa lättnaderna” har varit en mycket god förstärkare av detta. Hypotesen bygger på principen ”follow the money”. De som har sålt obligationer får genom Riksbankens mellanhänder, bankerna, fordringar på dessa i form av inlåning. Det är en lågavkastande tillgång som ingen ”aktiv investerare” är särskilt nöjd med utan är ett säkert sätt att över tid tappa köpkraft.
Per Lindvall: Några fastighetsbolag ser ut som kor på isen – SBB är en av kriskandidaterna
Det gäller att hitta alternativ. Typ nyemitterade obligationer från Heimstaden, Balder eller SBB. Och kreditmarknaden är en mycket mer potent hävstång än vad banksystemet är för att få snurr på lösgjord inlåning, eftersom den kan användas för att skapa obligationer och därmed belåning i flera led. Det fungerar väldigt bra, så länge det finns ett tillflöde av ny likviditet, men genast mycket sämre när denna börjar torka upp. Som nu.
Vi ska inte skylla den skenande inflationen på Riksbanken. Den har sin rot i de kraftiga relativprishöjningarna på energi, men den förda penningpolitiken ha utgjort kvävegödslet till det som har fött upp en samlad balansräkning som är mycket illa lämpad att klara den här typen av chocker. Hur illa lämpad lär vi få se.
Per Lindvall är frilansjournalist och hemmansägare.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor