Lindstrand: Konkursen i Northvolt – styrelsens ansvar behöver utredas

Så gick alltså Northvolt i konkurs.

Företagets hantering av sina betalningssvårigheter har fått stor medial uppmärksamhet, inte minst det uppseendeväckande beslutet att ansöka om Chapter 11 i Texas, trots att bolagets enda anknytning till delstaten tycks vara ett nybildat brevlådebolag.

En aspekt som däremot inte har belysts i lika stor utsträckning är vilket ansvar bolagets styrelse har i sammanhanget.

Ytterst ansvarig

Enligt aktiebolagslagen är styrelsen ytterst ansvarig för bolagets organisation och förvaltning. Det innebär att styrelsen har ett övergripande ansvar som inte kan delegeras utan att löpande följa upp och kontrollera företaget.

Styrelsen har ett särskilt ansvar för att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation och måste agera om den misstänker att bolaget inte kan betala sina skulder i takt med att de förfaller. I sådana fall måste styrelsen omedelbart vidta åtgärder, exempelvis genom att ansöka om rekonstruktion eller konkurs.

NorthvoltKrönika

Fängelse eller inte, rättvisa behöver skipas efter Northvolt

Märklig tystnad

När nu Northvoltäventyret slutar i konkurs – som väntat kan tilläggas – blir denna fråga mer än aktuell.

Styrelsen kan alltså inte frånsäga sig sitt ansvar. Givet detta, och förfarandets stora allmänintresse, framstår styrelsens tystnad under förfarandets gång som en  märklig strategi. Bolaget har enbart kommunicerat via sin presschef, och då med vagt formulerade uttalanden.

Chapter 11 gäller inte i Sverige

Hur ska man då i Northvolts fall se på beslutet att ansöka om Chapter 11?

Inledningsvis kan konstateras att Chapter 11 inte har samma rättsverkan som en svensk rekonstruktion. Faktum är att den inte har någon formell rättsverkan alls i Sverige.

Till skillnad från svensk rekonstruktion tar inte svenska domstolar och myndigheter hänsyn till beslutet om Chapter 11 om fordringsägarna försöker driva in sina fordringar eller försätta bolaget i konkurs i Sverige.

Rekonstruktion hade inte beviljats

En svensk rekonstruktion hade kunnat vara en rimlig åtgärd för att hantera bolagets betalningssvårigheter, men med stor sannolikhet hade en sådan inte beviljats.

Detta mot bakgrund av att Northvolt inte, åtminstone sett till dess balansomslutning, dess skulder och antal anställda, haft någon nämnvärd rullande verksamhet att rekonstruera. Nu fick det alltså i stället bli Chapter 11, då kraven för att bevilja sådan inte är lika stränga.

Trots att Chapter 11 alltså formellt saknar rättsverkan i Sverige uppstår då likväl frågan hur agerandet bör bedömas enligt svensk rätt.  Att Northvolt vidtagit denna  åtgärd, och dessutom har hänvisat till den för att inte betala sina fordringshavare, innebär att företaget får anses ha förklarat att man inte längre kan betala sina skulder.

Inställda betalningar

I en svensk kontext motsvarar detta en så kallad betalningsinställelse.

Betalningsinställelse är inte ett direkt lagreglerat förfarande utan har utvecklats genom praxis i svensk rätt. Det finns dock bestämmelser i lag som hänvisar till förfarandet, framför allt i konkurslagen där betalningsinställelse utgör en så kallad obeståndspresumtion – det vill säga att bolaget ska antas vara på obestånd och därför på begäran ska sättas i konkurs om inte annat bevisas.

För att en betalningsinställelse ska få avsedd rättsverkan måste samtliga borgenärers intressen beaktas och viss formalia iakttas. Huvudprincipen vid en betalningsinställelse är att gäldenärens balansräkning ska “frysas” per inställelsedagen. Det innebär att företaget varken får betala tidigare skulder eller åta sig nya förpliktelser.

Styrelsens betalningsansvar

Under förfarandet ska borgenärernas inbördes ställning förbli oförändrad, och gäldenärsföretagets tillgångar ska så långt som möjligt bevaras.

Tanken är också att en betalningsinställelse ska pågå under en begränsad tidsperiod, normalt veckor eller dagar även om längre tid hypotetiskt kan vara aktuell för mer komplexa och stora verksamheter.

Om allt detta sköts korrekt undgår styrelsen personligt betalningsansvar, exempelvis för obetalda skatteskulder eller skadeståndskrav. Detta kan annars bli följden vid passivitet eller om man vidtagit åtgärder som försämrar fordringsägarnas ställning.

En märklig strategi

Chapter 11-förfarandet i Northvolts fall har dock inneburit att bolaget har ådragit sig nya skulder samt löpande mycket stora kostnader för själva förfarandet. Oklart till vilken nytta. Dessutom har ett antal transaktioner genomförts under förfarandets gång som förändrat bolagets tillgångsmassa.

Även i denna del är nyttan inte uppenbar. Slutligen har förfarandet nu pågått sedan november 2024, det vill säga i flera månader, vilket sannolikt är betydligt längre än den begränsade tid som normalt anses vara godtagbart för en betalningsinställelse.

Givet hur skuldsaldot ökat hos Kronofogden är det mycket som talar för att Northvolt förhalat en konkurs under denna tid helt enkelt genom att underlåta att betala sina leverantörer och genom att bestrida krav hos Kronofogden utan att ha någon rättslig grund för att göra detta enligt svensk rätt.

Växande skulder hos Kronofogden

Chapter 11-förfarandet blev ju en tämligen kostsam och, av allt att döma, fruktlös historia.

Frågan är nu vilket ansvar Northvolts styrelse bär om Chapter 11-förfarandet har försämrat fordringsägarnas möjligheter att få betalt. Frågan förtjänar att både ställas, och besvaras.

Carl Lindstrand är advokat och civilekonom.