Lindstrand: Chapter 11 riskerar att bli ett slag i luften för Northvolt

Många missförstår vad en konkurs går ut på. Det huvudsakliga syftet är att – snarast vid den tidpunkt det kan konstateras att ett företag inte bär sig – frysa tillgångarna och att åstadkomma en ordnad omvandling av dem till rena pengar. Detta så att bolagets fordringsägare, i tur och ordning, får största möjlighet att få (åtminstone någon) betalning av sina fordringar.

Därför finns en skyldighet för styrelse och företrädare att agera när det står klart att ett företag inte klarar av att betala sina skulder allt eftersom de förfaller. Gör man inte det kan man, exempelvis, riskera personligt betalningsansvar för oreglerade skatteskulder. Fortsätter man att driva verksamheten och göra beställningar trots att man vet att leverantörer inte kommer att få betalt kan även personligt straffansvar komma i fråga för oredligt förfarande.

Konkurser kan vara bra

Men innebär då inte en konkurs att väsentliga värden går förlorade? Nej, det är inte alls nödvändigtvis så. Tvärtom kan en konkurs vara det ekonomiskt mest rationella sättet att rekonstruera en verksamhet. Om det finns verksamhet värd att rädda kan (och ska) konkursförvaltaren driva den vidare för att sälja den till högstbjudande.

Det som är något att ha i form av livskraftig verksamhet kan således återuppstå, fritt från delar av rörelsen som inte fungerar. Konkursboet får en köpeskilling för detta som kommer företagets fordringsägare till del genom eventuell utdelning i konkursen. På detta sätt räddas ofta, på ett rationellt och effektivt sätt, det som räddas kan.

Förvärvet av den fungerande verksamheten och de värdefulla tillgångarna från konkursboet sker genom helt ny finansiering, som kan ha vettigare struktur, och kan ske med annan ägarstruktur som måhända är mer lämpad än den gamla.

Konkurs eller rekonstruktion?

På många sätt är alltså en konkurs det mest rationella och mest effektiva sättet att hantera ett företag som inte klarar av att betala sina skulder. Dock kan man förstås tänka sig situationer där betalningssvårigheterna endast är tillfälliga. Det vill säga att rörelsen i grunden är lönsam och att man bara behöver ta sig ”över en puckel” eller genomföra vissa rationaliseringar för att komma tillbaka till en långfristigt lönsam verksamhet.

Det är därför man i svensk rätt infört möjligheten att ansöka om företagsrekonstruktion. Det sker vid tingsrätt och vid ett sådant beslut erbjuds företaget ett andrum för att vidta åtgärder för att komma till rätta med tillfälliga problem.

Andrummet går ut på att fordringsägare under en viss tid inte kan vidta åtgärder för att driva in sina fordringar eller för att sätta företaget i konkurs.

Varför är Northvolt inte i rekonstruktion?

Men varför har då Northvolt inte valt att ansöka om en sådan rekonstruktion inför svensk tingsrätt?

Svaret är enkelt: Med stor sannolikhet skulle en sådan ansökan inte beviljas. Northvolt har ingen egentlig levande och fungerande verksamhet utan är i praktiken alltjämt en så kallad ”start-up”. (Bortsett ifrån en mycket blygsam produktion och försäljning sett i förhållande till balansomslutning, antal anställda, et cetera)

Bortsett ifrån att verksamheten är liten i förhållande till skuldsättning och balansomslutning, lider produktionen av allt att döma av rapporteringen alltjämt av väsentliga barnsjukdomar. Kravet för att man ska få en beviljad rekonstruktion i Sverige är, som det uttryckligen står i lagen, att ”det finns grundad anledning att anta att verksamhetens livskraft kan säkras genom rekonstruktionen”.

Den förutsättningen finns helt enkelt inte här.

Howdy, Chapter 11

Därför har Northvolt sökt sig till utlandet och vänt sig till en domstol i Texas, där man är väldigt liberal med att bevilja jurisdiktion på minimala grunder. I Northvolts fall registrerade man ett amerikanskt brevlådeföretag i delstaten strax innan ansökan.

Man ansökte om och beviljades så kallad Chapter 11, vilket är en amerikansk motsvarighet till svensk företagsrekonstruktion (och som den svenska lagen har inspirerats av). Detta eftersom kraven för att bevilja en sådan ansökan också är mycket låga, i synnerhet i jämförelse med den svenska lagen.

Ragga långivare

Vad är då poängen med det? Jo, inom ramen för en Chapter 11-process brukar man kunna ragga upp långivare som lämnar nya lån, så kallade ”DIP-lån”, till företaget. Visserligen sker detta till väldigt hög ränta, men kom ihåg att företaget i det skede man befinner sig ofta inte kan få ny finansiering på något annat sätt.

DIP-lånen har en särskild ställning då de får ”superförmånsrätt” framför andra fordringar. Detta, som alltså reducerar risken för nya långivare, i kombination med mycket hög ränta kan göra det attraktivt att lämna DIP-lån.

Vad gäller Northvolt finns det dock indikationer på att man inte har fått några DIP-lån än. Åtminstone inte utöver vad som ska ha utfästs av Scania mot säkerhet i Northvolts batterifabrik i Västerås och utöver vissa tidigare spärrade medel som ska ha frigetts i samband med Chapter 11-processen. Man finner i vart fall inget närmare om detta i de offentliggjorda domstolshandlingarna i Texas och bolagets presskanaler ger inte heller några närmare detaljer om saken.

Ska man spekulera kan ett grundläggande skäl till att det kan vara mycket svårt för Northvolt att få DIP-lån vara just att företaget uppenbarligen inte har någon livskraftig och potentiellt lönsam verksamhet att rekonstruera.

Men det kan också finnas ett annat hinder. Det finns nämligen ett grundläggande problem med Northvolts Chapter 11-process:

Chapter 11-processen gäller inte i Sverige.

Kronofogden bestämmer

De förbud mot att vidta indrivningsåtgärder eller att ansöka om bolagets konkurs som domstolen i Texas må ha beslutat om beaktas inte av svenska myndigheter och domstolar. Det betyder inte bara att Northvolts leverantörer kan driva in sina fordringar genom Kronofogden (så sker redan, trots Northvolts hot om rättsliga åtgärder inför amerikansk domstol), men också att den ”superförmånsrätt” som Chapter 11-processen ska garantera inte gäller tillgångar i Sverige.

Försätts Northvolt, som är ett svenskt aktiebolag, i konkurs av svensk domstol – vilket alltså kan ske när som helst obehindrat av Chapter 11-processen – kan eventuella DIP-långivare inte påräkna någon särskild förmånsrätt i den konkursen. Rimligen gör denna osäkerhet att man blir obenägen att lämna lån.

Carl Lindstrand är advokat och civilekonom.

Denna text publicerades ursprungligen som ett inlägg på plattformen X.

Läs mer:

AP-fonderna har förlorat sex miljarder i Northvolt

Northvolts advokater fakturerar 25 000 kronor i timmen

Efter protesterna: Northvolt lanserar nytt bonusprogram – för arbetare

Northvolts amerikanska advokater hotar fordringsägare