Låt inte ”other peoples money” vara dina pengar

FondförvaltareKrönika

”Hållbara investeringar” är ett farligt PR-jippo

Det är viktigt med hållbarhet. De ESG-teman jag personligen oroar mig mest för är asiatisk kolkraft (växthuseffektens viktigaste drivare), kärnvapen (ett av få verkligt existentiella hot) och cyberkrig (länder kan utan förvarning släckas ner och störtas in i kaos). Allt det här ligger dock väldigt långt från hur världens största fondförvaltare Blackrock arbetar med hållbarhet.

ESG-PÅVEN LARRY FINK

Blackrock förvaltar ofattbara 10 tusen miljarder dollar. Det mesta ligger i indexfonder med låga avgifter men på senare år har VD Larry Fink profilerat om hela Blackrock till att bli en aktivistisk ägare i särskilt ESG-frågor. Blackrock håller hållbarhetsfanan högt och leder ett korståg för att konvertera börsbolag till den rätta ESG-läran. Larry Fink publicerade i veckan sitt årliga brev till alla tusentals börsbolag där man är ägare med påbud om vad Blackrock förväntar sig. Fink-breven och Blackrocks policy för ägarstyrning är lite som de encyklikor som påven i Rom skickar ut över världen med påbud om hur alla rättrogna ska leva sina liv. Men många av de som applåderar Blackrock och Larry Fink har nog missat eller valt att strunta i den verkliga storyn.

HÅLLBAR VINST FÖR BLACKROCK

Att vara lokomotiv i ESG-frågor är bingo för Blackrocks vinster. Bland annat Bloomberg har rapporterat om att Blackrocks största ESG-fond har avgifter som är fem gånger högre än deras jämförbara alternativ som saknar hållbarhetsstämpel. Detta trots att det är i princip samma underliggande bolag och att en annan Bloomberg-granskning visar att Blackrocks ESG-kriterier är i princip meningslösa. Inget av detta är dessvärre unikt för Blackrock utan ganska typiskt för vad som händer när finansbranschens cynism möter okunnighet och idealism av olika slag.

Ett ökat fokus på ESG är alltså ytterst lönsamt för Blackrock. Kanske fem gånger så lönsamt. Dessutom får Blackrock gratis reklam värt kanske miljardbelopp när Larry Fink trummar ut ESG-budskapet i form av påtryckningar mot sina börsbolag.

Och vem bär kostnaden om ESG-åtgärderna som Blackrock förespråkar skadar ett bolags vinster eller framtidsutsikter? Den kostnaden tas delvis av Blackrocks kunder i form av lägre avkastning. Men det bekommer inte indexfondernas förvaltare, alltså Blackrock själva. Indexfonder är ju rent definitionsmässigt helt likgiltiga till hur enskilda aktier utvecklas.

SJUKA INCITAMENT

Vi har alltså en incitamentsstruktur där världens största fondbolag går i bräschen för “hållbarhet” och därmed driver på tusentals börsbolag att agera på olika sätt som låter bra när Larry Fink skriver sina brev. Det här är Big Business för Blackrock som tjänar multum på ESG-trenden. Indexförvaltare som Blackrock bär dock inte någon kostnad i de fall ESG-kampanjen skadar ett bolag. Det här är finansbranschen när den är som en mörk parodi på sig själv.

Den underliggande orsaken stavas “other-peoples-money”. Alltså att den som förfogar över kapitalet (Blackrock) inte bär de negativa konsekvenserna av felbeslut eftersom det är någon annan (fondkunderna) som egentligen äger kapitalet. Det är samma dynamik som ställt till med oerhörd skada på investmentbanker (tradingskandaler) och storbanker (subprime-lån) men kanske allra mest inom politiken (politiker är generösa med skattepengar). Dessvärre är det också väldigt vanligt i “vanliga börsbolag”. Alltså att de som fattar besluten i bolagen inte har piska eller morot som liknar ägarnas utfall.

SWEDBANKS ARBETAREKOMMUN

Ett typiskt exempel är Swedbank. VD och ledning har generellt skralt med aktier. VD Jens Henriksson äger aktier för 5,6 Mkr. Det är inte mycket jämfört med hans VD-lön. ”Jens Henrikssons anställningsvillkor innehåller inga inslag av rörliga lönedelar”, framgår också av Swedbanks årsredovisningen. Övriga koncernledningen hade 2020 en fast lön på i genomsnitt 4,5 Mkr. Den rörliga aktiebaserade ersättningen uppgick till 0,1 Mkr i snitt. Styrelsen, med Göran Persson i spetsen, har alltså inte prioriterat aktieägarvärde vid utformningen av ersättningssystemet.

Men den stora rysaren är Swedbanks ägarbild. Huvudägare med 19% av aktierna är diverse bolag och stiftelser inom Swedbank/Sparbankerna-sfären. Därefter kommer arbetarrörelsens Folksam med 7% ägande följt av statliga Norges Bank med 4%. På storägarplatserna därunder finns det max någon enstaka ägare som inte antingen är en indexfond eller i praktiken är underviktade i Swedbank. Om man ifrågasätter kompetensen hos kooperativa ägare som Sparbankerna och Folksam så finns det alltså i princip ingen storägare i Swedbank som har rationella skäl att driva på för ökat aktieägarvärde.

ÄR TRATON VÄRST?

Swedbank är dock en västanfläkt jämfört med Traton. Det visar sig att det i hela Tratons månghövdade koncernledning (Executive Board) bara finns en (1) enda person som äger aktier i bolaget. Denna enda aktieägare är VD Christian Levin. Heder åt honom för det. Men hans ägande är bara symboliskt, 0,9 Mkr i Traton-aktier att jämföra med en årsinkomst på över 25 Mkr.

I Tratons styrelse (Supervisory Board) är det förmodliga lika illa men här ger Traton skandalöst nog inte ut någon information. I brist på information får man alltså förmoda att styrelsen inte äger några aktier i Traton alls. Styrelsen är för övrigt helt dominerad av fackrepresentanter och tjänstemän från huvudägaren Volkswagen.

Att styrelsen inte äger aktier rimmar också ganska väl med incitamentsstrukturen i Traton. Av årsredovisningen framkommer att ledningen utvärderas på marknadsandel, kundnöjdhet, personalnöjdhet och i viss mån lönsamhet. Det är bra målsättningar. Men det är anmärkningsvärt att saker som kassaflöde inte premieras. Traton har visserligen ett incitamentssystem med syntetiska aktier men det är bara cirka 25% av totalersättningen.

Häromåret köpte jag aktier i Traton runt kursen 150 kronor. Det kändes väldigt billigt. Nu, runt 240 kronor, är aktien fortfarande billig. Men ledningens, styrelsens och huvudägarens manifesta ointresse av att skapa värde för aktieägarna motiverar en rejäl rabatt. Jag tänker sälja mina aktier i Traton nästa vecka. Det känns inte bra att investera pengar med folk som inte ens själva verkar bry sig om att skapa aktieägarvärde. Det gäller både Traton och Blackrocks dyra ESG-indexfonder.