Läs dig rik

Möjligheten att bli snuskigt rik kan vara det sista – och bästa – argumentet för att läsa en bok.

”Vädret, John.”

”Tack, Claes.”

Den 17 februari 1995 såg Sydsvenskan lite annorlunda ut. I stället för den vanliga förstasidan hade den skånska tidningen tryckt en ordagrann återgivning av allt som sagts i Rapport kvällen innan – inklusive Claes Elfsbergs korthuggna överlämning till John Pohlman.

Det var en plågsam illustration av hur lite av värde som hinner sägas under en halvtimmes tv. Och – såklart – en lika tydlig illustration av hur mycket mer som fick plats i en dagstidning.

Det kostade en del. SVT krävde 150 000 kronor av tidningen i skadestånd, och upptågsmakaren och chefredaktören Jan Wifstrand lade på 4 000 kronor var till Claes Elfsberg och John Pohlman i ”tröstpengar”.

Det var – som man säger – mycket pengar på den tiden.

Kanske ändå värt det. Sydsvenskans lilla publicitetstrick är än i dag en av de starkaste illustrationerna av det skrivna ordets överlägsenhet.

Nästan 25 år senare är styrkeförhållandet mellan text och andra tekniker förändrat. Hotet kommer inte längre från tv, utan från det faktum att vi har ständig tillgång till internet i fickan.

Att se på text, skrivande och läsande som en teknik – och inte en evig konstart – gör det lättare att förstå vad som står på spel.

I boken Muntlig och skriftlig kultur beskriver språkvetaren Walter Ong skrivandet som en uppfinning som omformade medvetandet. Förmågan att nedteckna berättelser och faktauppgifter påverkade inte bara den mänskliga kulturen – utan den mänskliga hjärnan. Utan skrivkonsten skulle den inte kunna tänka som den gör. Den inbjuder till abstrakta tankar. Den öppnar en ny värld.

”Is Google making us stupid?” frågade sig journalisten Nicholas Carr i en omtalad Atlantic-artikel år 2008. Några år senare utvecklade han tankegången i boken The Shallows.

Och svaret är ja.

Det må verka som samma sak att läsa en fysisk bok på en parkbänk år 1919 och att läsa samma bok, på samma parkbänk, hundra år senare, i en läsplatta. Problemet är att läsarnas hjärnor ser olika ut. Vetenskapen har ganska nyligen – främst genom forskningsområdena neuroplasticitet och epigenetik – visat att vår biologiska kropp är långt mer föränderlig än vad man tidigare har trott.

Än så länge verkar svenskarnas läsande ligga på en stabil nivå. Några grupper – som unga vuxna – läser dock mindre än förut, och kanske är det de som är kanariefåglarna i gruvan. I USA, som brukar ligga före med det mesta, har läsandet minskat i alla åldersgrupper sedan internets inbrott.

Kanske förändras nu vår mänskliga kultur på ett sätt som den inte gjort sedan grekerna uppfann ett sätt att i skrift representera vokalerna så att orden blev mer exakta och lättare att lära sig.

Även då gick något förlorat. Walter Ong pekar till exempel på att de minnesstrategier som människor i muntliga kulturer använde försvann när skrivkonsten spred sig.

Det teknikskiftet var värt förlusterna. I stället för förmågan att recitera hela Iliaden fick vi ett sätt att förmedla kunskap över tid och rum, en teknik för att förstå varandra på ett nytt sätt, en möjlighet att inte göra samma misstag om och om igen.

Men vad skapar vi i stället för läsandet? En Mark Zuckerberg-armé av halvmänniskor som lägger upp meningslösa Instagramstories? Eller – i bästa fall – några fyndiga twittrare med sina ytliga memes?

Investeraren Warren Buffett fick en gång frågan vad som var anledningen till att han blivit så ohemult rik. Han pekade då på en hög böcker och sa: ”Läs 500 sidor varje dag, det är så kunskap fungerar, det byggs upp som ränta på ränta.”

Att det lönar sig rent ekonomiskt att läsa mycket är ett argument som inte är helt kosher. Läsförespråkare använder hellre humanistiska argument som att läsandet främjar empati och ett demokratiskt sinnelag. På sistone har även lite halvnationalistiska argument som kulturell identitet kommit tillbaka, ”ty redan tidigt måste det uppväxande släktet börja vandringen genom fäderneslandets litterära häfder” som det stod i en debattartikel åt 1863.

Det kan kanske stämma. Men det är inte helt oväsentligt att de människor som lägger världen under sig också läser väldigt mycket – romaner, faktaböcker, biografier. I boken The Everything Store beskriver författaren Brad Stone hur läsandet har påverkat Amazongrundaren Jeff Bezos. Det finns till och med en informell ”läslista” på företaget som innehåller allt från romanen Återstoden av dagen till Walmartgrundaren Sam Waltons självbiografi Made in America.

Bezos och Buffett är inte ovanliga. När Steve Siebold, författare till How Rich People Think, intervjuade 1 200 av världens rikaste människor kom han fram till att nästan allihop hade en sak gemensamt: de läste.

Och visst, det är ett tråkigt argument: om du läser mycket blir du rik.

Något säger mig ändå att det funkar.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.