Röken från IFRS 16 eldar upp siffernissar

Redovisningsregeln IFRS 16 – Leasing innebär att ”nyttjanderättsavtal” (i stort sett alla hyresavtal) ska aktiveras i balansräkningen. Hyreskontraktet blir då dels en anläggningstillgång (rätten att nyttja en lokal i säg 10 år) och dels en finansiell skuld (skyldigheten att betala hyra i 10 år). Tidigare har hyreskontraktet inte synts i balansräkningen utan hyresbetalningarna har tagit direkt över resultaträkningen.

IFRS 16 har drivits fram av en stark falang inom redovisningsvärlden som vill att just balansräkningen ska innehålla så mycket information som möjligt, även om det sker till priset av att redovisningen blir svårbegriplig för lekmän som intuitivt ser hyran som en löpande kostnad och inte som en tillgång/skuld.

IFRS 16 började gälla den 1 januari och årets Q1-rapporter var alltså första gången vi svart på vitt kunde se hur börsbolagen påverkas.

Scandic Hotels är ett av de bolag som påverkas allra mest eftersom man hyr hotellfastigheterna på långa kontrakt. Q1-rapporten visar att vinsten efter skatt faller från 90 Mkr pro forma till 37 Mkr inklusive effekter från finansiell leasing under IFRS 16. Högre upp i resultaträkningen är dock effekten den omvända och ungefär 15x starkare. Det bland investerare populära måttet rörelseresultat före avskrivningar (Ebitda) ökar med 250 procent till 1,1 miljarder kronor när hyreskostnader lyfts bort från löpande rörelsekostnaderna och istället klassas som avskrivningar och räntor.

En slutsats av detta är att måttet Ebitda numera är helt värdelöst som grov skattning av ”kassaflöde”. Inte bara för Scandic Hotels utan för alla bolag med lokalkostnader som är stora i förhållande till vinsten.

Balansräkningen i Scandic Hotels drabbas samtidigt av total härdsmälta. De finansiella skulderna ökar med IFRS 16 med 23 miljarder kronor och soliditeten sjunker från 83 procent till 19 procent. Kloka investerare ser så klart igenom detta men vissa lär bli bortdribblade och nyttan är ganska teoretisk och oklar.

Bygghemma nämner i sin Q1-rapport begreppet IFRS 16 inte mindre än 59 gånger. Det säger något om betydelsen av hyreskostnader för handelsföretag. Hyran är ju för dessa ofta väldigt stor i relation till vinsten.

H&M däremot nämner IFRS 16 en (1) enda gång i sin Q1-rapport. Skälet är att H&M har brutet räkenskapsår och därför kan puffa införandet framför sig till i december. Med det som fikonlöv så väljer H&M alltså att inte informera aktieägarna om effekterna av IFRS 16 eftersom ”en beloppsmässig uppfattning och beräkning ännu inte kan fastställas med säkerhet”. Det är pinsamt dåligt av ett bolag med 250 miljarder i börsvärde att de inte har bättre koll än så på redovisningen och sina hyresavtal.

Under IFRS 16 ska företaget uppskatta verklig nyttjandetid för ett avtal inklusive sannolika förlängningsperioder, beräkna hyran under hela denna tid och bokföra nuvärdet av detta som finansiell skuld. Ska man följa reglerna så duger det alltså inte att boka upp en liten skuld bara för att hyreskontraktet löper ut inom kort om bolaget samtidigt vet med sig att man har kvar samma lokalbehov på lång sikt.

Recipharm är ett exempel på att det nog är oklart om den polletten trillat ner hos alla. Helåret 2018 betalade kontraktstillverkaren Recipharm leasingavgifter på totalt 105 Mkr och skriver att ”operationell leasing avser främst hyrda fabriks- och kontorslokaler.” Därför är det förvånande att i Q1-rapporten 2019 läsa att införandet av IFRS 16 bara innebär att Recipharm bokfört en leasingskuld för byggnader på 216 Mkr. Den rimliga tolkningen är att Recipharm i snitt bara har en hyrestid på cirka två år för sina många fabriker. Det verkar oerhört lite med tanke på att läkemedelstillverkning kräver rigorös kontinuitet och spårbarhet. Det krävs väldigt goda skäl för att motivera en flytt till nya fabrikslokaler.

Slutsatsen av ovanstående är att IFRS 16 är som de flesta andra regleringar: Syftet är gott och logiskt för många som är experter på området. Men effekten blir ökad komplexitet och byråkratisering där lekmannens synsätt försvinner. Och därmed kanske legitimiteten för redovisning som ett verktyg för att beskriva bolag på ett rättvist sätt.