Krönika: Måste vi hoppas att Ericsson blir amerikanskt?

Även i vår cyniska tid finns en stor naivitet kring att förstå skillnaden på etikett och innehåll.

Aktuella exempel där etiketten inte beskriver innehållet är Miljöpartiet och Centerpartiet. (”Liberalerna” ska vi inte ens tala om.) Miljöpartiets politik är knappast den bästa för miljön och Centerpartiets politik är på många områden mer ”extremliberal” än center.

Ett allvarligare exempel på hur etiketter förvirrar är Kina. Många tror att en ”folkrepublik” som styrs av ett kommunistparti måste vara ett socialistiskt samhälle. Helt fel. ”Kommunism” är lika missvisande för att förstå Kina som ordet ”monarki” är för att förstå Sverige. Visst är det kommunistpartiet som styr i Kina men de är lika lite kommunister som de svenska Liberalerna är liberaler. Rätt tankemodell för att förstå dagens Kina är snarare att tänka på mellankrigstidens fascism i Tyskland och Italien.

• Brett folkligt stöd för regimen så länge framtiden verkar ljus och ärorik.
• Välståndet skapas av mestadels privata företag i symbios med massiva statliga stimulanser.
• Enorma resurser kanaliseras till stora satsningar inom infrastruktur, forskning och militär.
• Censur och annan repression verkar inte alls hindra framstegen.
• Marknadskrafter och privat rikedom bejakas så länge regimen inte utmanas.
• Framgångsreceptet för ambitiösa företag är att aktivt främja regimens strategiska mål.

Finns det något kinesiskt företag som är mer ambitiöst än telekombolaget Huawei? På några få år har Huawei gjort en raketresa utan motstycke där man med bred marginal nu är världsetta sett till omsättning och med 80 000 anställda inom FoU investerar klart mer än Ericsson och Nokia tillsammans.

Tror man att ovanstående punkter är en riktig beskrivning av hur Kina funkar och utgår från kända fakta om Huawei så blir slutsatsen att sannolikheten är extremt hög att Huawei är både ett kommersiellt företag och Beijings förlängda arm. Det är inte antingen eller.

Men för att återknyta till naivitet så kan vi ändå i Sverige se Telia argumentera hårt för att Huawei är precis som vilken annan leverantör. Vd Johan Dennelind har den i sammanhanget helt tokiga inställningen att ”vi försöker hålla oss till sanning och fakta”. Det är ju precis med den logiken som det blir rätt och rimligt att exempelvis:

1. Göra telekomaffärer i Centralasien med diktatorns dotter.
2. Driva bank i Baltikum där tusentals obskyra ryssar kan skicka runt miljardbelopp.

I båda fallen handlar det ju med Johan Dennelinds legalistiska logik om kunder/affärspartners som var ”oskyldiga” eftersom det saknades ”sanning och fakta” som svart på vitt visade motsatsen. Precis samma läge som vi nu är i med Huawei.

Dennelind och Telia är tyvärr inte unika. Västvärlden är delad mellan de som litar på Huaweis egen etikett ”vanligt kommersiellt företag” och de som tittar på innehållet och då ser överhängande risker att Huawei är en trojansk häst som låter en potentiell fiende få tillgång till samhällets vitala infrastruktur.

Är det exempelvis klokt att låta Huawei bygga de 5G-nät som ska bära all känslig information, från FoU till makthavares privata hemligheter?

Nej det är inte klokt. Dessvärre verkar Telia i denna fråga ostört få undergräva svensk säkerhet och välstånd. Och likadant är det i mängder av andra telekombolag världen över.

För USA är det här ett jätteproblem. Men för att möta Huawei måste man matcha fram en aktör som är både jämbördig i pris/prestanda och obrottsligt lojal med USA. Varken Nokia eller Ericsson uppfyller dessa krav idag. Men belöningen är antagligen stor för det företag som kan ”bli amerikanskt” i Washingtons ögon. Wallenberg har en lång historik av att flytta ut svenska bolag så Ericsson kan mycket väl bli amerikanskt.