Krönika: Inflationens ödesfrågor

Man kan tänka på världen som en dragkamp mellan många olika krafter i form av teknisk utveckling, attityder, historia, politik, kultur, idéer och organisationsformer. Det samhälle vi lever i är ständigt under förändring beroende på hur olika krafter växer, krymper eller ändrar riktning.

De senaste decennierna har präglats av en rad stora krafter som sammantaget har varit kraftigt deflationsdrivande. Från ett utgångsläge av hög inflation för cirka 40 år sedan så är vi nu i ett läge där många centralbanker oroar sig för varaktig deflation och alltså vill öka på inflationen.

För en sparare som nu investerar och räknar med säg långsiktigt 7% nominell avkastning är det oerhört stor skillnad om inflationen på lång sikt blir 0% eller säg 3-4%. Efter skatt och avgifter blir det för många skillnaden mellan att vara fattigpensionär eller leva guldkantat seniorliv.

Den som tror på högre inflation måste agera väldigt annorlunda än den som nöjer sig att med att agera baserat på aktuella marknadspriser, som alltså implicerar fortsatt lågränta och stabila priser.

Så vad är då förutsättningarna för hög respektive låg inflation? Nedan radar vi i två olika listor upp krafter som är deflationsdrivande respektive inflationsdrivande.

Deflationsdrivande krafter

• Världshandel. När marknader integreras så ökar effektivitet och specialisering vilket nästan alltid pressar ner priser.
• Innovation / produktivitet. Åtminstone sedan reformationen har detta turbobränsle drivit världen framåt. Effekten är dubbel eftersom teknisk utveckling både sporrar efterfrågan och utbud men helt klart har innovation på utbudssidan en kraftigt deflationistisk effekt.
• Automation. Robotisering och automatisering kan konceptuellt ses som att löpande rörliga kostnader för exempelvis löner ersätts med en stor initial engångskostnad för att investera i maskiner och industrirobotar. Högre fasta kostnader och lägre rörliga kostnader leder nästan alltid till prispress.
• Digitalisering. Fungerar på samma sätt som automation men med turboeffekt eftersom den rörliga kostnaden tenderar att bli noll och att den digitala tjänsten lättare kan göras global.
• Software is eating the world. Delvis synonymt med digitalisering men också något mer. Här pratar vi om nya mjukvarubaserade tjänster som helt enkelt ersätter fysiska produkter och analoga tjänster. Exempel är Airbnb och Spotify.
• Konsumtionsskifte från prylar till tjänster. Det kanske inte känns så när man rensar sina skåp och förråd men faktum är att BNP-tillväxten i länder som Sverige och USA handlar allt mindre om prylar byggda av ”molekyler” och alltmer om tjänster drivna av ”elektroner”. Paradexemplet är alla de manicker (radio, TV, musikspelare, kompass, kalender, miniräknare, kartbok etc.) som försvunnit in i den smartphone som nu styr våra liv. Det är också en tydlig trend att unga människor fäster mindre vikt vid exempelvis (dyra) bilar och mer vikt vid klick på (gratis) sociala medier.
• Återvinning. Världen över ökar återvinningen på alla ledder och bredder om än ibland från skrämmande låga nivåer. Ökad återvinning minskar, allt annat lika, efterfrågan på jungfrulig råvara.
• Åldrande befolkning. En stor trend i ”döende kulturer” som Japan och Östeuropa men även på tapeten i länder som Sverige och Kina. Och nu rasar barnafödandet även i exempelvis Sydamerika, Indien och Sydostasien. Snart är det bara i Afrika som barnafödandet är mångfalt högre än balanspunkten 2,1 barn per kvinna. Äldre människor konsumerar mindre och är på det sättet deflationsdrivande.
• Sparandeöverskott. Bland annat på grund av åldrande befolkningar (se ovan) så anser många att världen lider av för högt sparande vilket håller nere konsumtion, priser och tillväxt.
• Pressad kreditgivning. Orsakssambanden är komplexa men många menar att exempelvis europeiska banker är en deflationistisk kraft.
• Arbetskraftsreserv i Asien/Afrika. Att skola om en lågproduktiv kinesisk bonde till lågavlönad men högproduktiv fabriksarbetare har varit en av 2000-talets största deflationsdrivare. I Kina börjar nu arbetskraftsreserven sina men det finns fortfarande 100-tals miljoner arbetsvilliga afrikaner, indier och sydostasiater som lätt kan flyttas från låg- till mer högproduktiv sysselsättning.

Inflationsdrivande krafter

• Åldrande befolkning. Äldre människor har inte bara låg konsumtion (deflationsdrivande). De är också dåliga på att spara. När miljontals människor går från sparande till konsumtion så kan det elda på inflationen.
• Arbetskraftsbrist. I USA och Västeuropa är arbetslösheten rekordlåg. Flertalet branscher har svårt att hitta folk. En sned demografi och felutbildade ungdomar gör att det kan bli långvarig kompetensbrist i stora delar av ekonomin. Det borde leda till högre löner, flaskhalsar och annat som driver inflation.
• Handelshinder. USA vs Kina och EU vs UK är exempel där stora ekonomier ökar handelshindren. Skadans omfattning kan debatteras men helt klart är det inflationsdrivande när kostnader ökar och värdekedjor görs mer lokala.
• Budgetunderskott. En klassisk inflationsdrivare är när stater spenderar lånade pengar. I USA och Japan är budgetunderskotten enorma och det finns starka krafter i London, Rom och andra huvudstäder som också vill trampa på gasen.
• Sedelpressarna går varma. Sedan finanskrisen har centralbanker gjort en dygd av att testa olika gränser. En stor sak är alla de ”kvantitativa lättnader” och andra stödköpsprogram som går ut på att centralbanker trycker pengar för glatta livet som via värdepappersköp sprids ut i ekonomin. Ökat utbud av en vara (pengar) borde på sikt leda till lägre pris (värde). I ett större perspektiv finns det under 5000 år av civilisation inga exempel på ”fiatvalutor” (pengar som bara backas upp av förtroende och löften) som inte förr eller senare blivit värdelösa.
• Dollarn förlorar status. Det kan dröja år eller decennier men det lär komma en punkt när Kina och andra utmanare på bred front går över till en annan reservvaluta än USD. Vad händer när ankaret i det globala monetära systemet börjar ifrågasättas? Rimligen är det kraftigt inflationsdrivande för alla tillgångar knutna till USD.
• Ultralåg ränta. Vare sig räntan är noll, minus eller bara jättelåg så är det en anomali sett över de senaste 200-300 åren. Effekterna av ultralåg ränta är komplex och mångfasetterad men ökat inflationstryck är en effekt. Inte minst om vi även mäter tillgångspriser som aktier och bostäder.
• Skuldsatt medelklass. Låga räntor och dyra bostäder är ett recept för hög skuldsättning. Det gäller inte bara Sverige. En rimlig förmodan är att centralbankirer och andra politiker inte kommer våga höja räntorna om det leder till att medelklassen utsätts för en smärtsam chock. Räkna alltså med att det politiska etablissemanget hellre ser inflation än att väljarna röstar fram ännu fler och större populister.

Att de deflationsdrivande krafterna varit starkast de senaste 40 åren är helt klart. Frågan är vilka krafter som blir starkast kommande decennier?

Punktlistorna ovan är inte uttömmande och beskrivningarna är inte heltäckande. Men helt klart är väl ändå att det finns oerhört goda argument på båda sidor. Skulle jag koka ner det till sin mest extrema form skulle det formuleras så här:

1. Priser kommer pressas ner av teknisk utveckling i form av digitalisering och automatisering.
2. Priser kommer pressas upp av dålig politik från centralbanker och regeringar. Ett genomgående tema är att Västvärlden lever över sina tillgångar och att det politiska etablissemanget inte kan eller vågar skruva åt kranen. Förr eller senare kan det undergräva värdet på USD och EUR.

Vad nettot av detta blir inom 5, 10 eller 20 år är svårare att säga. Det man däremot kan försöka göra som investerare är att vara medveten om läget och inte göra sig 100% beroende av endast det ena scenariot.