Krönika: En orientering in i 2019

För att besvara frågan om man ska äga aktier eller ej är följande omvärldsvariabler de viktigaste. Och vår syn om de är plus eller minus i ekvationen.

Värderingar (+)

Värderingarna låga eller hyfsade, lite beroende på vilka vinstmått man tittar på. Det gäller Stockholmsbörsen och så gott som hela världen. Detta förutsatt att vinstnivåerna inte är mer uppåt väggarna än vanligt. (Se ”konjunktur” nedan.)

Räntorna (+)

Räntorna är fortsatt superlåga och lär så förbli. Somliga menar att ”derivatan” är väldigt viktig, alltså att förändringspilen nu pekar mot stigande räntor. Jag håller inte med utan tror att den ungefärliga nivån är viktigast och då i relation till inflation och tillväxt. Det krävdes inte många tweets från Donald Trump för att Fed-chefen skulle mjukna och flagga för en duvaktigare inställning än tidigare aviserat.

QE och andra stimulanser (+)

Även här anar vi att det under alla ledande aktörers strama kostymer döljer sig en samling syltryggar. Fed nämndes ovan och ECB och EU lär inte våga använda annat än silkesvantar när de möter motstånd från exempelvis Italien eller svaga makrosiffror. Centralbankerna torde alltså stödköpa om det dyker upp tendenser till kriser.

TINA (+)

Tina står för ”there is no alternative” och handlar om att låga räntor och QE-flöden gör att kapital tvingas in i aktier.

Konjunkturen i OECD (-)

Den är stark men verkar toppa nu. När kapacitetsutnyttjandet är högt är det svårt att växa och efter en lång period utan lågkonjunktur finns det mycket skräp i systemet som behöver rensas ut. Men med QE kanske festen kan fortsätta även efter 2019?

Konjunkturen i Kina (?)

Kina är en stor joker där oron är dåliga krediter/investeringar och handelskrig med USA. Men i Beijing älskar man stabilitet över allt annat. Det innebär att Kina hittills alltid hanterat stora skiften med lämpor och stödåtgärder snarare än brutal omvandling. Kina har också verktygen som krävs.

Konjunkturen i övriga tillväxtvärlden (?)

Den är svag och lär förbli svag så länge dollarn är stark. Men OECD och Kina väger tyngre än resten av världen.

Nästa EMU-kris (-)

Euron är ett vansinnesprojekt och nästa EMU-kris är bara en tidsfråga. Bryssel, ECB och alla regeringar lär dock göra allt för att tejpa över sprickorna så länge det bara går, inte minst i vår när det stundar ett EU-parlamentsval. Svaga bankaktier kan dock vara en stormsvala. (Eller ett köptillfälle?)

Brexit (+/-)

Brexit är negativt men riskerna är nog överdrivna och mer än inprisade. Skulle det mot förmodan bli en hård Brexit så kommer pundet rasa till en nivå där export och import hanteras även med den ökade friktion som tullstrul med EU skulle innebära.

Handelskrig (+/-)

Kanske också överdrivet. På kort sikt är handelshinder samma sak som flaskhalsar. Det skapas visserligen inget välstånd men det skapar ekonomisk efterfrågan när värdekedjor måste ställa om. Inte olikt riktiga krig faktiskt.

Andra kriser och krigsrisker (+/-)

Med en lös kanon i Vita huset kan allt hända. Det är inte bra. Men sannolikt ganska inprisat. Och geopolitik brukar sällan knäcka börsen. Det är till och med så att krig ofta ökar efterfrågan i ekonomin. Återigen, det skapas inte välstånd men det skapas jobb.

This chart is unbelievable pic.twitter.com/naHCB1FUeh

— David Schawel (@DavidSchawel) January 10, 2019

Disruption (?)

En intressant joker. Vi kan inte gå i god för bilden ovan från en investeringschef på Twitter men bilden förklarar temat. Teknisk utveckling skapar nya vinnare och förlorare. Vilket vi bland annat ser i värderingen av banker och fordonsaktier. Kanske kan man argumentera för att risken med börsen därför är högre?

Slutsats

En grov summering visar på många frågetecken men fler plus än minus, även om de så klart inte är jämförbara. Börsplus strategi är tills vidare att ”gå framåt med försiktighet”, alltså ha en rejäl portion aktier men också ha stora defensiva inslag i form av kassa eller lågriskaktier.