Fastighet Krönika Pref-guide Akelius Pref
Krönika: D-aktier är B-papper
Lockelsen med preferensaktier är löftet om stabil och hög utdelning med ganska små kurssvängningar. Många tror att detta är samma sak som låg risk. Men löften kan brytas och då är kursras på -90% alls inget konstigt. Därför har Börsplus ett slags principiell grundskepsis mot preferensaktier.
Skälet till den oproportionerligt stora nedsidan beror på att preferensaktiens värde i princip bara vilar på ett löfte och inte ett avtal. Obligationer och andra räntebärande lån vilar på avtal. Det är vanligtvis helt lagligt att bryta ett löfte. Men om ett avtal bryts så har fordringsägarna stora sanktionsmöjligheter med rättsväsendets hela register av kronofogde, stämning och konkursansökan på sin sida.
Det här gör att den typiska preferensaktien är ett slags hybrid som ser helt olika ut beroende på perspektiv.
Preferensägarens dilemma
| Normalläge | Krisläge | |
| Stamägarnas perspektiv | Pref-kapital är lån som ger extra hävstång men till hög ränta. | Pref-kapital är lån utan säkerhet. I kris måste man minimera “läckage” av pengar till pref-ägare. |
| Bankens perspektiv | Pref-kapital är EK som ger säkerhet mot kreditförluster. | Det är ett krav att Pref-ägare ska ha noll i utdelning. |
| Styrelsens perspektiv | Styrelsen försöker driva bolaget så att alla ägare är rimligt nöjda. | För att undvika konkurs kan det bli nödvändigt att t.ex. pref-ägare hamnar i kläm. |
| Preferensägarnas perspektiv | Pref-aktien är som en obligation som ger bra och stabil avkastning. | Pref-ägaren är rättslös och kan bara hoppas på ett mirakel. |
Det ”mirakel” som åsyftas i nedre högre hörnet är den lilla sannolikheten att två saker händer samtidigt:
- Bolaget lyckas lösa sin finansiella kris så att det finns tillräckligt med kapital för att betala all den utdelning som preferensaktien har ”rätt till”.
- Stamaktieägarna agerar helt oegennyttigt och väljer efter en plågsam kris att skifta ut kapital på det för dem själva mest ineffektiva sättet. (Det är ju mer rationellt för stamaktieägarna att runda preferensägarna via en avknoppning eller återköp av aktier eller någon annan metod som preferensägarna inte kan stoppa.)
Börsplus djupa oro för vad som händer vid kris har dock inte hindrat oss från att tidvis se bra köplägen i enskilda preferensaktier. Exempelvis SAS Pref, Akelius Pref och (peppar peppar) Oscar Pref B har varit lyckade portföljinvesteringar.
Hur vi ser på diverse preferensaktier idag syns bäst via Börsplus digitala verktyg Pref-guiden. Senast skrev vi där om fastighetsjätten Akelius som kallar till bolagsstämma för att ge ut nya så kallade D-aktier.
Det är en intressant situation som är helt i linje med Börsplus ursprungsanalys som är att Akelius kommer vilja lösa in sina existerande preferensaktier. D-aktier är nämligen ett slags nästan identiska substitut för preferensaktier.
D-aktier är, åtminstone så som de hittills konstruerats, ett slags preferensaktier men utan sanktioner eller mekanismer som hindrar stamaktieägarna från att ställa in D-utdelningen. Det innebär att D-aktier är ”precis som preferensaktier” i normalläget men att de i krisläge inte ens behöver ackumulera innehållna utdelningar.
Planerar Sagax, SBB och Akelius för ett krisläge? Nej inte alls. Däremot gör konstruktionen att ratinginstitut som Moodys och Standard & Poor ser D-aktier som eget kapital vilket ger högre kreditbetyg och lägre räntor.
Som investerare bör man dra öronen åt sig. Om de skickligaste kreditbedömarna ser D-aktier som eget kapital utan garanterad utdelning så ska man själv inte inbilla sig att det är något slags räntepapper. Så titta igen på tabellen ovan och tänk att D-aktier är ett slags koncentrat av preferensaktiens risker och nackdelar. Bör man genast sälja alla D-aktier? Antagligen inte så länge hela världen är blind för långsiktiga risker och girig efter kortsiktig avkastning (se exemplet nedan om Österrikes 100-åringar). /PB
***
Den vilda jakten på ränta: Österrikes 100-åringar
Ett spektakulärt exempel är Österrikes statsobligationer med en löptid på 100 år. När dessa gavs ut 2017 var kupongen 2,10%. Då tyckte många att det var en ofattbart låg ränta med tanke på hur otroligt mycket som kan hända på 100 år som är oerhört dåligt för ägare till skuldebrev i en ”pappersvaluta” utan någon koppling till verkliga värden.
Har marknaden fått kalla fötter sedan dess? Nix. Tvärtom har marknaden kastat sig över österrikiska 100-åringar och bjudit upp priset så att obligationsägare på kort tid fått en avkastning på +70%. Ganska maffigt för ”riskfria obligationer”. Effekten är så klart att de som köper nu får en mycket lägre förväntad avkastning. Håller man 100-åringen till förfall år 2117 får man från nu cirka 1,2% per år. I nominella termer. Realt blir det mycket sämre givet att det inflation och pappersvalutor på lång sikt alltid hängt ihop som ler och långhalm. När ett 100-årigt papper går från 2,1% ränta till 1,2% så kan alltså priseffekten bli en avkastning på +70%. Så länge sådant är vardagsman kommer svenska preferens- och D-aktier framstå som lockande.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
