Kronans väg på hälleberget

Förra veckans Afv-artikel Svenska kronan rekordsvag: ”Vad är det som är fel med Sverige?” rekommenderas varmt.

Här visas förtjänstfullt att det inte finns någon samlad slutsats alls om varför svenska kronan är svag eller om vad som kan göra den mindre svag. SEB:s tyngste nationalekonom var uppfriskande uppriktig.

”Robert Bergqvist anser att kronan är kraftigt undervärderad och tror att den kommer att stärkas. Han medger också att det är något han sagt om och om igen i ungefär 35 år. Samtidigt har trenden varit en stadig kronförsvagning det senaste decenniet.”

Andreas Cervenka lyfter i Aftonbladet fram Riksbankens chef Erik Thedéen som ett annat föredöme i att vara ärlig med sin brist på svar om hur makroekonomi fungerar i verkligheten.

”Jag har ingen bättre förklaring än det. Den kanske inte är fullt ut övertygande, men jag tror inte att vi fullt ut vet”, sa Erik Thedéen till SvD om varför inflation, penningpolitik och makroteori inte varit på samma planet på många år.

SBB-FÖRFÄRAN FLYGA ÖVER JORDEN

SBBArtikel

SBB och svenska kronan rasar i tandem: ”En mödosam väg”

När inte ens de tunga elefanterna är säkra på sin sak så är det fritt fram för alternativa förklaringar. En tung finansman berättade härom dagen att SBB helt säkert var en viktig förklaring till den svaga kronan.

“What about SBB?”, är tydligen den oroliga frågan från japanska och amerikanska institutionella investerare som överväger SEK-investeringar.

Utlänningarnas oro är säkert äkta men det kan inte rimligen vara en viktig förklaring till kronans långsiktiga svaghet. Mer sannolikt är det ett uttryck för det omvända: SEK-svagheten gör att man letar förklaringar och enklast är att leta där rubrikerna är som fetast och det är numera runt SBB.

LACKMUSTESTET SCHWEIZ

Den som tror att nationellt traumatiska företagskriser är styrande för valutan borde titta på Schweiz. Där har stinkbomben SBB sin långt värre motsvarighet i Credit Suisse. I båda fallen såg man svaghetsteckan tydligt redan 2022 men krisen blev akut våren 2023. Fast för Schweiz är systemviktiga storbanken Credit Suisse så klart en värre härva än SBB är för Sverige. Men på ett år har schweizerfrancen ändå gått mycket bättre än euron och hela +20% mot kronan.

Schweiz prestationer borde också vara en silverkula mot EMU-debattens zombie-lika återkomst. Schweiz visar ju att det är fullt möjligt att skapa välstånd utanför euron. Och på samma sätt visar Grekland och Italien att euron som valuta inte är en medicin mot ekonomisk kris och misär.

Ändå ägnar sig många åt magiskt tänkande där man tror att Sverige skulle ha färre problem om vi bytte valuta. Jag tror det leder tanken helt fel. Kronan är måttet på vår prestation, på samma sätt som termometern mäter temperaturen. Endast en dåre tror att dåligt väder beror på att man har fel termometer.

KRONANS VÄG PÅ HÄLLEBERGET

Bibelordet ”ormens väg på hälleberget” har i Sverige blivit ett talesätt om något som övergår allt förstånd. Ormen har ju inga ben att gå med men slingrar sig ändå fram på ett obegripligt sätt. Så har det alltså blivit även med kronans slingriga utförslöpa. Det saknas övertygande förklaringar.

För moderna svenskar är Ormens väg på hälleberget mest känd som en film och en bok av Torgny Lindgren (1938-2017) som skildrar människors misär och brister. På det temat unnar jag mig en egen liten hobbyteori om varför kronan försvagats under så många decennier.

EN AKTIE I AB SVERIGE

Teorin bygger på två premisser där den första är att en valuta kan ses som en “aktie” i ett lands BNP. Det här är en relativt spridd uppfattning men ofta stannar analysen vid att bedöma makroekonomiska variabler som budgetunderskott, skuldsättning, bytesbalans, inflation, etc. (Det ska tilläggas att aktie-premissen inte behöver stå i konflikt med andra modeller för att beskriva valutor. Jag är exempelvis också förtjust i analysfirman Gavekal vana att likna valutor vid operativsystem.)

Min andra premiss är att man för valutor liksom för riktiga aktier måste lyfta analysen från enbart enkelt mätbara data till ett mycket bredare perspektiv. Redovisningsdata säger bara en del om en akties värde. Minst lika viktigt är ofta olika “mjuka faktorer” och inte minst synen på den bakomliggande kvaliteten. I aktietermer kan man säga att kvalitetsbolag förtjänar en hög vinstmultipel medan skakiga bolags vinster motiverar en lägre multipel. På samma sätt så tror jag inte att statsskuld, KPI och bytesbalans säger allt man behöver veta om en valutas styrka. Även faktorer som kvalitet och framtidstro spelar in.

Vad ser man då om man tittar på nuläget för AB Sverige och jämför med hur vi låg till cirka 1970, när kronan fortfarande var en stark valuta? I samtliga fall handlar det om bedömningar av hur Sverige står sig mot relevanta jämförelseländer i Norden och Europa. Punkterna nedan är alltså ett försök att beskriva Sverige som om det vore ett aktiebolag.

• Skuldsättning – Idag: Superstarka statsfinanser men många svaga hushåll. Historik: Många tvära kast längs vägen men netto en viss förbättring över tid.
• Framtidsinvesteringar – Väldigt dålig utveckling. Under rekordåren byggde Sverige kärnkraftverk och storskalig infrastruktur. Idag går det knappt att bygga en busshållplats vid Slussen.
• Kapitalallokering – Väldigt dåligt track-record. Till stor del improduktiva eller obefintliga investeringar. En klar försämring över tid.
• Sammanhållning – En blandning av utmärkt företagaranda på vissa håll och en växande social dysfunktion på många andra håll. Netto en klar försämring, särskilt de senaste 10 åren.
• Välståndsskapande – Jag tänker här på BNP per capita. Jämfört med konkurrenterna har Sverige halkat efter rejält. I filmen Sällskapsresan II – Snowroller var det naturligt för svensk lägre medelklass att semestra i Schweiz. Idag är det snart bara Turkiet som känns billigt för en svensk.
• Tillväxtförmåga – Svensk BNP-tillväxt är ofta hygglig men den hade inte varit möjlig utan ständig kronförsvagning. Min känsla är också att “kvaliteten” i tillväxten blir lägre över tid. Då: Spjutspetsprodukter tillverkade i Sverige. Nu: Montering av importerade komponenter. Köpkraftsjusterat har Sverige nu en BNP som är lägre än i Rumänien, Colombia, Argentina eller Bangladesh.
• Utbildningsnivå – Svensk utbildning har gått från mycket bra till delvis helt usel. Att fler har examina tjänar inget till när det är i fel ämnen jämfört med vad ekonomin behöver. Här är det viktigt att påminna om att valutor är ett relativspel. Att svenskar i snitt har fler skolår i bagaget idag jämfört med 1970 betyder inget om konkurrentländerna också har ökat antalet skolår och då utan samma devalvering av kunskapsinnehållet.
• Governance – AB Sveriges ledning (regering) har haft väldiga problem med att fatta långsiktigt kloka beslut. Prognosen framåt är inte jättebra. Graden av korruption får också sägas ha ökat, om än från låga nivåer.
• Kundnöjdhet – Medborgarna är alltmer missnöjda med AB Sveriges tjänster. Många ser även mörkt på framtiden.
• Marknadsandelar – AB Sverige och dess näringsliv förlorar totalt sett marknadsandelar mest hela tiden. Att “svenska bolag” ofta går väldigt bra är inte samma sak som att de viktiga funktionerna eller fabrikerna ligger i Sverige.
• Vinst – Nettot på sista raden är ändå fortsatt plus, mätt som bytesbalans mot omvärlden. Det säger dock en hel del att svensk bytesbalans relativt BNP, trots decennier av kronförsvagning, ändå är sämre än tysk och dansk.

Ovanstående är alltså ett försök att se på svenska kronan som en aktie i AB Sverige. Funderar man då över varför kursen hela tiden faller så är “värdefälla” ett ord som säger mycket. En aktie som ser billig ut men ändå fortsätter falla i värde eftersom verksamheten hela tiden underpresterar, samtidigt som investerarna blir alltmer desillusionerade.

Jag hoppas på en varaktig turnaround för AB Sverige men det vore naivt att tro att det blir enkelt så länge ovanstående punkter försämras. Därmed inte sagt att man ska vara pessimist. Tvärtom kan man som enskild företagare eller investerare se en ljus framtid även i Sverige, bara man inte bygger den på vanföreställningar.