”Kristersson vill vara tuff på Facebook – men han vill slippa bo i Sagerska huset”

Av all slags infrastruktur för bil- och tågtrafik, är broarna något extra. En bro är inte bara en bit väg utan blir också en symbol. Den som bygger broar är någon som försöker skapa samförstånd. Den som bränner alla broar är någon som med berått mod förstör sina egna möjligheter. Inget ont om tunnlar, verkligen inte. Men den som gräver en tunnel till något gör det, bildligt och bokstavligt, under jord. I lönndom. Genom tunnlar flyr människan. Över en bro defilerar hon. ”Se här”, säger bron själv med sina valv eller hängande spann, ”detta kan människan göra.”

Där en väg på sin höjd flyttar runt människor i landskapet, transformerar bron landskapet. Den gör det möjligt att göra det omöjliga: Att torrskodd ta sig till Nacka, Tjörn eller Öland.

INGEN VILL VINNA VALET

Här vill jag flika in att detta inte primärt är en text om broar. Det är en text om faktumet att ingen vill vinna riksdagsvalet nästa år. Ja, för all del, sossarna vill det såklart. Det är ju det enda de vill. Och kanske vill även Sverigedemokraterna det, men de kan inte vinna. Inte på det sättet. När det är sagt: Låt mig brodera lite till innan jag kommer tillbaka till detta.

När EU hade fattat beslutet om en gemensam valuta i euron, behövde denna så småningom manifesteras. Det skulle göras mynt och sedlar. Mynten präglades med en EU-sida och en nationell sida, varför alla länder kunde representeras enligt sin egen önskan. Men hur skulle man göra med sedlarna? De skulle vara gemensamma i alla länder. Det gick inte att ha tydliga nationella symboler eller personer. Men det skulle ändå vara typiskt europeiskt. En tävling arrangerades. Österrikaren Robert Kalina vann med bidraget han gjort åt Österrikes centralbank.

KonsumtionKrönika

”Marknaden kan bättre än så här”

Lösningen fanns i byggda objekt, eller snarare idén om dessa. På framsidan hade det vinnande förslaget fönster eller portar och på baksidan – broar. Närmare bestämt broar från olika tidsepoker i Europa. Men eftersom man skulle vara nationellt neutral fick det inte vara riktiga broar. Så man gjorde arketyper. Symboler för symboler, om du vill.

Portar och fönster för öppenhet. Broar för enighet. Inte VM i subtila metaforer, precis. Men vad tusan.

ORD ÄR BARA ORD

Moderaterna är de som minst av alla vill vinna. Jag har svårt för politik över hela spannet eftersom den så mycket handlar om ord. Missförstå mig rätt, ord har sina fördelar, utan tvekan. De är bruksföremål, viktiga sådana, för att kunna till exempel vinna ett val. I Moderaternas fall handlar orden gärna om fler poliser, tuffare tag, hårdare straff och att kunna sätta in flygvapnet mot knarkhandlare. Och jag har som sagt svårt för politik som bara är ord.

Ulf Kristersson är inte dum. Han vet såklart att detta inte är görbart. Tuffare tag, visst. Men inte i praktiken. Fler poliser går inte att trolla fram. Ulf vet att av målet om 10 000 nya poliser innan 2024 inte kommer att gå att fixa. Av de 5 000 som rekryteras till polisen under första halvan av satsningen, är 900 poliser. Resten är civila. Han vet också att lagar tar tid och att etablera rättspraxis utifrån de nya lagarna tar ytterligare tid.

Ulf vet också att det inte är polisbrist som är roten. Det är en gränslös, nihilistisk, kriminell hederskultur, där den som blir kränkt måste hämnas. Ingen logik kan stoppa det för det är inte logiskt.

BROAR ATT SPRÄNGA

Schweiz är ett land med många broar. De har branta dalar mellan berg och även flera stora floder. En rolig grej med många av broarna i Schweiz är detta: Fram tills alldeles nyligen var de preparerade med sprängmedel för att kunna förstöras om landet invaderas. Ofta finns, eller fanns, även dolda kanoner, i byggnader och terräng, riktade mot broarna. Så när bron sprängts och reparerats av fienden, kunde man spränga den igen. Inte illa för ett land av ostproducenter och urmakare.

Folk i gemen gillar nog Kristerssons ord. Han vill inte vinna men det är fullt möjligt att han gör det. När han går ut och lägger skulden på skjutningar, mord och sprängningar på Socialdemokraterna och samtidigt staplar sina högar med ord om hårdare tag, tror jag att många läser det som ett löfte: Han lovar att lösa det de andra misslyckas med! Även detta vet Ulf, han är som sagt inte dum. Men han vet också att det inte kommer att gå. Han kan sänka skatter, absolut. Han kan göra en hel del saker. Men han kan inte stoppa gängkriget.

Men det är vad folk vill höra så han säger det. Konsekvensen blir, tror jag, denna om Moderaterna vinner valet:

KLANDER OCH TJUVNYP

Ulf, som använde orden om hårdare tag för att bygga broarna som tog honom från opposition till regering måste då spränga de där broarna. Spränga, inte med TNT, men genom utredningar och förslag som fastnar i riksdagen.

Sverigedemokraterna, som Ulf tror är allierade, kommer då ganska snart att anklaga Moderaterna för flathet. Den enighet som såg så fin och lovande ut, förbyts i dålig stämning och tjuvnyp. Även KD (oavsett om de kommer in i Riksdagen eller inte) passar på att klandra Ulf. ”Jäkla sosse” kommer de kanske säga om honom.

Kvar lämnar Ulf en nyhöger i spillror, samtidigt som SD blir de enda som gynnas av det, genom att vara de enda som är i opposition, i den ändan av spektrumet. Samtidigt som V vinner mark i andra ändan, som tydligast motkraft till allt detta. Host host, röken kommer från brända broar.

Jämför det med att kunna agera opposition i fyra år till, samtidigt som man är med i lösningar över blockgränserna för förslag som kanske kan vända utvecklingen på sikt. Nej, Ulf vill inte vinna valet. Inte nu.

Och skulle han göra det så är det kanske en tunnel, snarare än en bro, som han kommer drömma om. En tunnel som leder till en magisk plats, där han får vara tuff i Facebook-poster men slipper bo i Sagerska huset.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.